Etikettarkiv: utveckling

7 augusti, 2016 · 14:50

Ny fet reportage- och essäbok om Afrika

9781846273742

Kevin Bloom & Richard Poplak
Continental Shift: A Journey
into Africas Changing Fortunes
Portobello Books

Afrika ligger mer eller mindre i permanent medieskugga. Men det kommer ut en hel del böcker om Afrika. Dem kan man, förenklat, dela in i två kategorier. Den första kategorin böcker är skrivna av afrika-optimister och de framhåller gärna att det finns en växande medelklass i många afrikanska länder och att BNP-siffrorna pekar uppåt. Den andra kategorin, skrivna av afrika-pessimister, fokuserar på kontinentens korruption, konflikter och på att miljontals afrikaner inte kan vara säkra på att kunna gå och lägga sig mätta.

Det finns naturligtvis en tredje kategori böcker, som försöker härbärgera både optimismen och pessimismen, och en sån bok är Continental Shift, skriven av två förhållandevis unga syafrikanska journalister, Kevin Bloom och Richard Poplak. De har läst på och rest under nio års tid, till sammanlagt sexton länder.

Boken består av tio kapitel och åtta av dem handlar om ett land, men boken är full av korsreferenser. De åtta länderna är, i tur och ordning, Namibia, Botswana, Zimbabwe, Nigeria, Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Sydsudan och Centralafrikanska republiken. Det handlar alltså i första hand om Afrika söder om Sahara.

Skriver Bloom och Poplak i förordet apropå kontinentens motsägelsefullhet, som den framträdde i den statistik de hade tillgång till 2012:

”[…] sub-Saharan Africa could claim six of the world’s 10 fastest growing economies and almost four out of 10 of its refugees. It could claim income per capita that had risen by nearly two-thirds since 1998, with one in every four people malnourished. It could say that offered some of the best returns to foreign direct investment while close on half of its people lived on less than $1.25 a day. […] The binaries extended further and deeper: into governence, education, technology. While men like Robert Mugabe in Zimbabwe and Teodoro Obiang Nguema in Equatorial Guinea were clinging jealously to power after decades of misrule, one in three of the 120 executive elections held i Africa since 2000 had brought a transfer of leadership. While Nigerian writers announced a new golden age with the likes of Teju Cole, Sefia Atta, Chimamanda Ngozi Adichie and Helon Habila, 11 million of that country’s children would never see the inside of a schoolhouse. And while 68 percent of the continent’s Twitter subscribers used the service as their primary source of news, only a quarter of the population of sub-Saharan Africa had any access to electricity.”

Bloom och Poplak verkar mest skeptiska till det dominerande narrativet, Afrika är på stadig frammarsch mot en allt ljusare framtid. Det de är skeptiska mot är att det är detta narrativ som är på modet just nu och reproduceras i tusentals versioner. De ifrågasätter inte de fantastiska BNP-siffror som vissa av länderna de besöker visar upp, däremot försöker de ta reda på om tillväxten omsätts i utveckling, som kommer de breda folklagren tillgodo. Det är inte alltid lika självklart.

Boken har visst drag av reseskildring, men lejonparten av textmassan består av intervjuer, med rader av olika personer, och analytiska essäer om politik, korruption, gruvnäring och jordbruk. I regel får man veta en hel del om respektive lands historia, om kolonialismen och frigörelsen. Målet har däremot inte varit att skildra de åtta länderna i helfigur – i regel är det 3-4 ämnen som hamnar i fokus. Kapitlet om Nigeria handlar exempelvis mest om Nollywood, oljan och den etniska mångfalden.

Bloom 0ch Poplak skriver inte som akademiker, de skriver som journalister och deras texter är svängiga, coola och ibland nästan lite nonchalanta. Då och då dyker det upp formuleringar med skölitterära kvaliteter: ”As we came in to the industrial exurbs, we saw factories rotting into each other, their pipes like diseased intestines, their smoke towers teetering.”

Det finns en röd tråd som dyker oftare än kanske någon annan: Kinas närvaro i Afrika. Det är ju ett ämne som de skrivit oerhört mycket om de senaste 15-20 åren. Bloom och Poplak har en ganska dyster syn på Kinas bidrag till den afrikanska utvecklingen, även om de mest skriver om kinesiska byggbolag. Enligt dem dumpar kineserna priserna och kapar däremot åt sig kontrakt från afrikanska byggfirmor, som oftare arbetar enligt säkerhetsföreskrifter och oftare har fackligt anslutna som anställda. De kinesiska byggbolagens etik, kompetens och kvalitet ifrågasätts.

Allra intressantast tycker jag nästan att Bloom och Poplaks kritiska resonemang kring den afrikanska medelklassen är. Den blev ett dominerande narrativ i västerländska medier runt 2010 med ett lovtal i Newsweek med titeln ”Africa is Becoming the New China and India” följd av The Economists berömda ”Africa Rising”-omslag 2011.

African Development Bank (AfDB) presenterade också siffror som visade att 34% av Afrikas invånare 2010 tillhöde medelklassen, alltså sammanlagt 350 miljoner människor. Vilka inkluderade AfDB i sin definition av medelklass: ”The group included anyone earning an annual income above $3.900, or those spending between $2 and $20.” AfDB tjänar naturligtvis på en så här generös definition av medelklassen – de ska ju locka investerare till kontinenten – men den kan ju också uppfattas som vilseledande, om den används vårdslöst.

Bloom och Poplak ifrågasätter inte att det växer fram en afrikansk medelklass, men som journalister anser de att de är skyldiga att granska dominerande narrativ som många tar för givna. Eventuellt har de som afrikaner haft en fördel när de skrivit Continental Shift – den är ganska frispråkig och ibland nästan lite provokativ.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Taggat som , , , , , , , , , ,

15 juni, 2015 · 21:46

Ian Teh: Storslagna foton av den kinesiska utvecklingens avtryck i naturen

Coal, Ash and Snow. Wuhai, Inner Mongolia, China.  

Coal, Ash and Snow. Wuhai, Inner Mongolia, China. 2008 All photos © Ian Teh

Luxury Residential Apartments. Linfen, Shanxi, China.

Luxury Residential Apartments. Linfen, Shanxi, China. 2008

Steel Plant. Hancheng, Shanxi, China.

Steel Plant. Hancheng, Shanxi, China.

Kuye River. Yulin, Shaanxi, China.

Kuye River. Yulin, Shaanxi, China.

Quarry. Shizuishan, Inner Mongolia, China.  

Quarry. Shizuishan, Inner Mongolia, China.

”The farther Teh has ascended into the hills, the more fundamental his critique has become, even as his images have grown deceptively more serene.”
– Evan Osnos

Den brittisk-malaysiske fotografen Ian Teh har jobbat länge i Kina och han har gestaltat det ekonomiska undret som vi är vana att se det. Dynamiken och neonljusen i Kinas storstäder, myllret av bilar och människor. Han kom till Kina 1995 och en av hans äldre släktingar, som han aldrig träffat, var från Kina. Teh blev fascinerad av den högt uppskruvade förändringstakten, det kinesiska folkets påtagliga lust att lära, utvecklas och förnya sig.

Men så riktade Teh sitt intresse mot Kinas inland och där fann han rader av andra exempel på vad utvecklingen kostar – makalös miljöförstöring av mark och floder, storstäder som tillhör de mest förorenade i världen. Tehs foton från Kinas inland var nästan unika, och dem ovan är tagna mellan 2006 och 2010. De ingår i den hyllade serien Traces I.

Workers return home after a days work at a nearby coal power station and steel plant. Behind in the distance is a new cooling tower that has just been erected, the station is increasing its capacity. Tonghua, China.

Arbetare på hemväg efter pass i kolkraft- och stålverk.
Ur serien Dark Clouds. Tonghua, Jilin Province, China. 2006

Redan i Dark Clouds skildrade Teh den kinesiska kol- och stålindustrin, men då skildrade han den inifrån. Med Traces I försköts intresset mot det inre av Kina – fotona föreställer stålverk, cementfabriker, kolgruvor och de avtryck de lämnar efter sig i mark och vatten, inte minst floder. Naturen är hotad. Klimatet är hotat.

I Traces ser man knappt några människor på fotona, men de har en nästan paradoxal egenskap. Även fotona i Traces II: The Source och Traces II: The Middle, som Teh påbörjade 2011 och som har ett särskilt fokus på Gula floden, har något storslaget och nästan episkt över sig, några av dem har drag av abstrakt konst, blandningen av skönhet och förstörelse ger dem ett sublimt drag.

Men Teh är väldigt noggrann med att sätta in fotona i sina sammanhang. På sin hemsida uppger han inte bara var de är tagna, han förklarar också hur ingreppen i landskapet och naturen kommit till. Han fortsätter att berätta om miljöförstörelsen i intervjuer, artiklar och böcker.

Nedan följer ett litet urval foton ur Traces II som har undertiteln Landscapes in Transition on the Yellow River Basin. Man kan säga att den här delen av serien breddar berättelsen. Den skildrar urbaniseringen och industrialiseringen av Kinas inland, sätter fokus på ämnen som vattenbrist och föroreningar av vatten och luft.

Abandoned 5 Star Hotel Construction.  Guide, Qinghai, China. 2014 One of the benefits of creating the Sanjiangyuan National Nature Reserve, according to China’s State Council, would be “ecological protection and construction” on the plateau. Development in the protected ecosystem of the Reserve, however, soon extended beyond tourism, to the mining of gold and other minerals, road construction, and real estate development. Meanwhile some of the tourism-related projects were lost to changing political winds: according to a local security guard, construction on this 5-star hotel came to a halt when developers couldn’t secure the necessary permits after a turnover in local government personnel. While much new construction in the area has reached completion, scientists have raised concerns that large towns and cities, and the infrastructure that connects them create higher densities of humans that will inevitably increase the stress on the local ecology.

Abandoned 5 Star Hotel Construction. Guide, Qinghai, China. 2014

Road Construction.  Sanjiangyuan National Nature Reserve, Golog Tibetan Autonomous Prefecture, Qinghai, China. 2014 In 2000, the Chinese government recognized that an environmental crisis was underway and created the Sanjiangyuan National Nature Reserve, stretching for more than 140 square miles over China’s Tibetan plateau. Over the past decades, as China’s cities and economy have grown rapidly, this region has been increasingly explored for resource extraction. A single mine, the Muli mine, contains 3.5 billion tons of coal, or 87 percent of the province's reserves. The infrastructure necessary to move supplies and resources has further altered the landscape as road construction projects cut through the plateau, and open mining pits abut protected wilderness areas. Environmental groups say that these projects harm the wildlife and delicate ecosystem the reserve was created to protect.

Road Construction. Sanjiangyuan National Nature Reserve, Golog Tibetan Autonomous Prefecture, Qinghai, China. 2014

Farmland.  Guide, Qinghai, China. 2014 In the 1970s the communal system of open pastoral grazing that had existed for centuries on the Tibetan plateau began to change. Grasslands began to deteriorate. Around the same time, economic reforms led to the privatization of formerly communal lands. Fencing altered the grazing patterns herders had used to move their livestock over the fragile landscape. Confined to smaller areas, the animals overgrazed, further damaging the grasslands.    The grasslands face a variety of threats, according to a study published by the U.S. Department of Agriculture in 2006. They include a drier climate, population growth among both humans, and pika,  burrowing mammals related to the rabbit whose predators have been over-hunted, livestock concentration near winter settlements, reduced mobility for herders due to restrictive land tenure, and lack of government investment in rangeland and livestock marketing. The study’s authors note that all but the first of these factors, are related to government policy.

Farmland. Guide, Qinghai, China. 2014

Cityscape. Lanzhou, Gansu, China, 2011. The expansive cityscape of Lanzhou cloaked in a polluted haze. Since 1949, the city, once a former Silk Road trading post, has morphed from the capital of a poverty-stricken province into the heart of a major industrial area. It is the center of the country’s petrochemical industry and is a key regional transport hub between eastern and western China. Among the country’s 660 cities, more than 400 lack sufficient water, while over 100 suffer from severe shortages. Lanzhou is the largest and first city on the Yellow River but is often better known for its massive discharge of industrial and human waste. According to recent reports by the Chinese government and international NGOs like the Blacksmith Institute, Lanzhou is China’s most polluted city and one of the 30 most polluted cities in the world.

Cityscape. Lanzhou, Gansu, China, 2011.

Banks of the Yellow River. Hejin, Shanxi, China, 2011. A couple sits by the banks of the only remaining undeveloped section of the Yellow River on the outskirts of the small city of Hejin. Although China has roughly the same amount of water as the United States, its population is nearly five times greater, making water a precious and increasingly sought-after resource. The heavily industrialized area around Hejin contains some of the most polluted waters in the river. In 2007, after surveying the river, the Yellow River Conservancy Commission stated that one third of the river system had pollution levels that made the water unfit for drinking, aquaculture, industrial use, or even agriculture. 

Banks of the Yellow River. Hejin, Shanxi, China, 2011.

Quarry and temple. Bayin, Gansu, China, 2011. A private temple set above a quarry. Quarries producing limestone, used for construction and as flux for the process of steel making, are among a number of common features found in industrial towns. Mining industries set up near mountains that provide coal and other valuable mineral deposits. Coal-fired power stations are located in the same area and steel plants that need energy also locate near the power stations. Coking plants are located nearby to convert coal into coke, which is also necessary for steel production. 

Quarry and temple. Bayin, Gansu, China, 2011.

Landfill construction. Hejin, Shanxi, China, 2011. Workers unroll sheets of plastic to line the inside of a new landfill. This cavity was once farmland and continues to be surrounded by agricultural land. Just over a generation ago, refuse was rarely a problem because families, then largely poor and rural, used and reused everything. A supermarket was uncommon and as a result so was plastic packaging. As cities have grown, urban support systems that provide public services such as landfills and waste treatment plants have been unable to keep up with the growing demand for the processing and disposing of waste. China has recently surpassed the United States as the world’s largest producer of municipal solid waste. Most landfills are poorly managed and have only thin linings of plastic or fiberglass. These sites leach heavy metals, ammonia, and bacteria into the groundwater and soil, and the decomposing waste sends out methane and carbon dioxide. A farming society for thousands of years, most of China will be urban by 2017. No country has ever experienced such a large and rapid increase in its generation of waste; the implications both domestically and internationally are enormous. 

Landfill construction. Hejin, Shanxi, China, 2011.

Yellow River. Sanmenxia, Henan, China, 2011. The Yellow River viewed from the top of the controversial Sanmenxia Dam. Heralded as a great engineering feat, the dam was built in 1960 to tame the river. Its image was subsequently printed on the country’s bank notes. Yet within four years of opening, the dam had lost 40 percent of its water storage capacity because of silt, and its turbines were clogged. Despite renovations, the dam currently has less than 10 percent of its original storage capacity and generates only about 25 megawatts, compared to the expected 1,160. The dam has failed to prevent severe flooding upstream and still prompts much controversy, including government arrests of the project’s most outspoken critics. 

Yellow River. Sanmenxia, Henan, China, 2011.

Ett varmt tack till Ian Teh för att vi fick publicera det här urvalet foton. Serien Traces har fått ett stort och välförtjänt genomslag världen över. Vi rekommenderar verkligen ett besök på Ian Tehs hemsida – hans nytagna serie från Indonesien, The Way of Rice, är sagolikt vacker. Det finns också en hel del att läsa om Traces.

Evan Osnos, vars bok om Kina vi recenserade tidigare i år, har skrivit en hel del om Teh och hans unika foton. Följande artikel i New Yorker är ganska kort men mycket välskriven: ”Ian Teh’s Changed Chinese Landscapes”

Men frågan är om han inte skriver allra bäst själv om sina foton. I Granta skriver han om Traces II:

”By depicting these landscapes as predominantly beautiful, almost dreamlike, I seek resonance with some of the romantic notions about this once great river. The search is for a gentle beauty, but also for muted signs of a landscape in the throes of transition. I am interested in the dissonance created between the ambivalent images and the historical, economic and scientific narrative that accompanies them.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

Taggat som , , , , , , , , ,

4 juli, 2014 · 16:40

Recension: ”You Are the Music” av Victoria Williamson

9781848316539-280x450Victoria Williamson
You Are the Music. How Music Reveals What it Means to be Human
Icon Books

Att musik är en viktig del av vår vardag är det nog inte många som förnekar. Nästan alla, vare sig det är medvetet eller omedvetet, kommer i kontakt med någon form av musik varje dag. Att musik däremot kan vara avgörande för utvecklingen av språk, motoriska funktioner och social tillhörighet är det nog inte många som vet. Den moderna musikpsykologin kan hjälpa oss att förstå exakt hur musiken påverkar hjärnan och andra delar av kroppen. Musikpsykologi kan också hjälpa oss att förstå varför musik är viktig för oss som människor. Det är just dessa frågor som psykologen Victoria Williamson lyfter fram i sin underhållande och lärorika bok You Are the Music.

Det var en verklig upplevelse att läsa Williamsons bok. Undertiteln How Music Reveals What it Means to be Human lockar och när jag läste boken kände jag inte bara ett växande intresse för ämnet men även en otrolig respekt för psykologifältet. Något av det bästa med boken är hur ödmjuk författaren är till sitt ämne. Hon inleder med att berätta om sitt intresse för musik och varför hon har valt att skriva om just det här ämnet. Samtidigt framhåller hon också att vem som helst kan läsa boken – inga förkunskaper behövs. Hon granskar en rad undersökningar som har gjorts om musik och psykologi under de senaste åren för att sedan diskutera populära myter om musik och foster, uppfostran, tonåren och vuxenlivet.

Boken är uppdelad i tre delar. Den första delen diskuterar de effekter musik har på vår barndom och tonårstid, den andra delen diskuterar musik och vuxenlivet och den tredje delen diskuterar sådant som musikminne och välmående. Den första delen var min absoluta favorit. Jag har alltid tyckt om att läsa forskning om barn och tonåringar och det var intressant att läsa vilken roll musiken har för utveckling och uppfostran. Blir barn till exempel intelligentare av att lyssna på klassisk musik än andra musikstilar? Hur viktigt är det att barn lär sig instrument och sång? Föds vissa barn som mer musikaliska än andra barn?

Williamson menar att forskning hittills har bevisat att ett passivt lyssnande på klassisk musik inte kan stärka intelligens eller färdighet hos barn. Det är helt enkelt som att lyssna på viken annan musikstil som helst. Det kan å andra sidan inte göra någon skada och Williamson menar att det istället bör handla om personlig smak. Gillar ditt barn Beethoven så ska ditt barn lyssna på Beethoven. Att aktivt lära sig ett instrument kan och andra sidan träna vissa specifika hjärnfunktioner:

”Passive listening to music may only ever have temporary effects on our mental processing but active musical involvement can have long-term effects. To paraphrase Nina Kraus, […] you won’t get fit watching sports on TV – you will get fit if you work out.”

Något som jag också tyckte var oerhört fascinerande var Infant Directed Speech (förkortas IDS), alltså, det språk som vuxna använder för att kommunicera med nyfödda. IDS ska enligt forskningen finnas i alla kända språk och nyfödda ska föredra det över ADS (Adult Directed Speech). Eftersom nyfödda är immobila och har svårt att kommunicera med fullständiga meningar är också IDS ett passande hjälpmedel för deras utveckling. Genom musikaliska toner kan den nyfödda till exempel berätta om hur de mår och vad de behöver. Nyföddas musikalitet är överhuvudtaget fascinerande:

”Newborns musical skills extend beyond detecting the beat to include sound discrimination based on features such as volume, duration and pitch. Not onlt this, newborns can discriminate between different contours, the equivalent to spotting the difference between two melodies, and they can use this information when listening to speech.”

Det som främst slår mig vid läsningen är hur viktig musiken är för oss, något som jag inte har tänkt på så mycket på tidigare. Det gör att också Williamsons bok känns viktig. Hon förklarar sådant som vi kanske egentligen redan vet men inte satt ord på. Hon skriver underhållande och enkelt också om ganska komplicerade saker. Samtidigt är det uppenbart att hon bara berört en bråkdel av ämnet människan och musiken. Mycket av forskningen utgörs dessutom av mindre studier med generella eller vaga resultat. Det verkar vara ett intressant fält inom psykologin som har stora möjligheter till utveckling.

Om du är ute efter en riktigt bra bok om musik, som förklarar ämnet på ett sakligt och intelligent sätt, så är You are the Music något för dig. Den diskuterar populära myter om musik på ett intressant, roligt och lärorikt sätt. Om du vill fördjupa dig på området musik och psykologi är det här en utomordentlig start.

Jenny Backlund

1 kommentar

Under Recensioner

Taggat som , , , ,