I
°°°°°
Vi anländer tidigt en morgon,
nästan innan vi är vakna.
Luften är blek och lite kylig
och krusar sig lite över huden
som en hinna av fukt.
Vi pratar om spindelns nät,
hur går det till,
och om regnet som tvättade vattnet,
under tiden medan vi sov,
medan vi åkte
över jorden.
Så är vi vid huset,
och vi badar i grusgångens damm
som bland sparvar.
°°°°
Är detta vattenfall
av bilder
verkligen ett hus.
Är det verkligen vi
som ska bo
i denna störtning
genom mängden
av gudar.
Bo och duka bord
och dela.
°
Packar upp ägodelar,
lite smycken
lite leksaker
papper,
de nödvändiga tingen
ställda inomhus
i världen
för ett tag.
Och medan du ritar
och kartlägger
hela kontinenter
mellan sängen
och bordet,
vrider sig labyrinten
i sin upphängning,
och tråden
som aldrig leder ut
är ett ögonblick
ute.
°°
Så väller ljuset
plötsligt in
och döljer oss helt.
Solen är rund
som äpplet är grönt
och de stiger och faller.
°°°
Redan på gatan
med pengarna kramade hårt
i handen,
och världen är ett vitt bageri,
där vi vaknar för tidigt
och drömmer för sent
och där strömmar av råa
och oanvända tankar
kommer sanningen närmast,
långt innan de tänks.
© Modernista
Ett varmt tack till Modernista för att vi fick publicera den inledande dikten i Brev i april och andra dikter av Inger Christensen (1935-2009). Brev i april (1979) är en sagolikt vacker och sinnlig diktsvit, men i Modernistas utgåva finns dessutom ett par andra dikter: ”Ludvig van Beethoven” (1970) och ”Dikt om döden” (1989). Översättningen av Marie Silkeberg är ett precisionsarbete.
Det kan vara värt att påminna om: Fram till sin död var Inger Christensen år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur. Modernista har gett ut en hel rad av hennes böcker. Hennes diktning kan vara komplicerad, men den är snarare lätt- än svårtillgänglig.
Ola Wihlke
BearBooks 