Etikettarkiv: Varför alla hatar poesi

Hysteriskt rolig och smart roman om amerikansk poet i Madrid

9789127151444_0_

Ben Lerner
På väg från Atocha
Övers. Alva Dahl
Natur & Kultur

Ben Lerner identifierar sig nog fortfarande främst som poet (läs dikt), men det var med sin hyllade debutroman, På väg från Atocha [Leaving the Atocha Station, 2011], som han slog världen med häpnad. Romanen handlar om amerikanen Adam Gordon som är i Madrid på ett stipendium för att forska och skriva en dikt på temat spanska inbördeskriget.

Adam känner sig vilsen i språket och tillvaron och äter lungnande och röker en hel del hasch. Han forskar inte särskilt målmelvetet, utan driver mest runt i Madrid, går på museer, ”översätter” Lorca och läser John Ashbery. Han umgås med en handfull hippa Madrileños, mest med Isabel, som undervisar i språk, och Teresa, som arbetar på ett galleri. Han ljuger som en borstbindare.

Det finns många romaner som handlar om alienerade amerikaner i Europa, men få är så roliga som På väg från Atocha – en av de absolut roligaste och smartaste romanerna jag läst på senare år. På sätt och vis är det en sedeskiledring. Glappet mellan vad Adam gör och vad han anser att han borde göra är ofta mycket stort. På grund av språkförbistring, på grund av att han ljuger som en borstbindare, på grund av Adams neurotiska tillstånd och hans högt uppskruvade självmedvetenhet, hamnar han i ständigt nya pinsamma och märkliga situationer.

När han sitter med enbart spanska bekanta från språkskolan nere vid en strand klistrar han på sig ett leende, som han har tränat in så att det ska se ut som om han lyssnar uppmärksamt. En av de spanska männen blir plötsligt förbannad och ger Adam en smäll. Mannen påpekar att Isabel just berättade om hur en av hennes släktingar förolyckats. Det är inget att flina åt. Adams spanska räcker ännu inte till för att smidigt ta honom ur knipan.

Men Adam och Isabel blir något slags par och är för det mesta i hans vindslägenhet eller går på museer. En kväll går Adam ut och kör ett av sina andra trick. Han går till barer och letar efter lagom stora grupper, som han liksom smygansluter till. En vänlig man i gruppen, Arturo, frågar vem han är och han presenterar sig som Adam, poet. Arturo berättar att han har ett galleri i Salamanca och att Adam är välkommen att läsa sina dikter där. Teresa, som är med i sällskapet och galleriets assistent, kan översätta dikterna, så att de kan läsas på både engelska och spanska. Adam känner sig smickrad, men undrar också hur han skall klara av en uppläsning inför publik.

Adam spyr senare utanför baren och snart kommer Arturo och Teresa och frågar om han vill ha sjuts hem. men i bilen rullar Teresa en joint och Adam tycker plötsligt att allt är vackert och fantastiskt. Planerna ändras och man åker istället på en fest hos Arturos pojkvän, som bor i ett elegant hus, två barer är öppna och det finns pool på tomten. Alla är välklädda och vackra vilket får Adam att börja laborera med en av sina miner: ”jag öppnade ögonen lite mer än vanligt, spärrade upp dem till en väldigt specifik punkt, höjde på ögonbrynen och lät munnen forma antydan till ett leende.” Minen skulle bland annat signalera skepsis, antropologiskt intresse och lätt förakt. Antagligen såg han bara udda ut.

Adam och Teresa går ut i trädgården, där en man spelar gitarr och sjunger i närheten av poolen. Mannen sitter på en bänk och runt honom sitter folk och lyssnar. Plötsligt reser sig Adam och går till ett plank längre bort på tomten, kanske för att han är avundsjuk på att mannen som sjunger får så mycket uppmärksamhet. När han urskiljer att Teresa är på väg emot honom skyndar han att gnida saliv under sina ögon, så att det ska se ut som om han gråtit: ”Berätta, sa hon och började göra sådär med mitt hår igen och jag tänkte att hon kanske såg fukten på mina kinder så jag sa, jag hörde förskräckt mig själv säga: Min mamma har dött.” Det är bara en i raden av Adams alla lögner.

Men På väg från Atocha är mycket mer än sedeskildring och en radda komiska situationer, det är en roman om språket och det är en flanörroman som är full av reflektioner och tankar om estetik i allmänhet och om poesi i synnerhet. De tankarna utvecklar Ben Lerner i den mycket läsvärda essäboken Varför alla hatar poesi [The Hatred of Poetry, 2016]. Debutromanen handlar även en del om estetik och politik. De tankarna utvecklar Lerner i sin andra roman, 10:04, som också är ovanligt rolig och smart.

Två av Lerners många bedrifter med debutromanen är att han så väl lyckas förena det komiska med det estetiska innehållet, samt att han lyckats göra Adam Gordon till en både storljugande och älskvärd och djup person. Han får efterhand ett betydande existentiellt djup.

Jag kan inte komma på några bra skäl att inte läsa På väg från Atocha. Titeln refererar dels till Madrids tågstation Atocha – efterspelet till attentatet 11 mars 2004 skildras i romanen – dels till en dikt av John Ashbery.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Novell 152: ”The Polish Rider” av Ben Lerner

9789127151420_1_

En av vårens roligaste litteraturhändelser var att Natur & Kultur introducerade Ben Lerner på svenska. Med två böcker dessutom – den smarta essäboken Varför alla hatar poesi (vår recension av engelska utgåvan) och den magiska debutromanen På väg från Atocha.

Ben Lerner, som även är kritiker, identifierar sig som poet (läs dikt) men debutromanen fick ett sådant genomslag att han snart fick ett fett kontrakt för en andra roman, 10:04 (läs vår recension) som är lika fenomenal som debutromanen. Debuten handlar om en ung amerikansk poet på stipendieviste i Madrid. Istället för att forska röker han hasch och filosoferar om livet och konsten. 10:04 handlar om en ung amerikansk poet i New York, som får ett fett kontrakt för att skriva en uppföljare till sin debutroman. Tack vare pengarna kan han, precis som Adam i debuten, driva runt och även umgås en hel del med sin kvinnliga vän, som vill bli befruktad av honom, men helst inte ha sex med honom.

9789127151444_0_

Om du vill veta varför kritikerna hyllar Ben Lerner som en av den nya amerikanska prosans mest spännande röster, kan du läsa eller lyssna på hans uppläsning av novellen ”The Polish Rider” – länken leder till bägge formaten på New Yorkers hemsida. Novellen skulle kunna vara hämtad ur 10:04, med dess intensiva skildring av New Yorkoch alla estetiska resonemang som är invävda i den påminner en hel del om berättandet i På väg från Atocha. Som för övrigt Lerner citerar i sin underhållande essäbok Varför alla hatar poesi, som tar avstamp i den urgamla avogheten mot poesin.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Granta: Best of Young American Novelists 3

G139-COVER-397x555

1979 kom det första numret av Granta ut, ursprungligen en studenttidsskrift med anor från 1889, i den form som den har nu – en kvartalsvis utgiven litteraturtidskrift i pocketformat. Det första numret hade titeln New American Writing, och det innehöll texter av författare som Joyce Carol Oates, William Gass, Donald Barthelme och Susan Sontag.

I introduktionen skriver redaktörerna, Bill Buford och Pete de Bolla, om den brittiska litteraturens alla svagheter (”Insulated. Enclosed.”) och övergår sedan till att prisa den mer dynamiska amerikanska litteraturen (”challenging, diversified, and adventurous”), som, påpekar de syrligt, allt för sällan ges ut i Storbritannien. Syftet med det första numret av brittiska Granta var alltså att introducera amerikansk litteratur, säkert också att provocera en smula för att väcka debatt och att visa att det fanns en behov av en ny ambitiös litteraturtidskrift.

7

Granta etablerade sig snart som en av de viktigaste tidskrifterna för ny litteratur, och inom några år fick Buford och de Bolla idén till det klassiska numret Best of Young British Novelists: Granta 7, som publicerades 1983 och har gått ut i sex nya upplagor sedan dess. Det var det första numret i det som skulle bli serien Best of Young Novelists. Många av dem som fanns med på listan skulle bli riktiga stjärnor, exempelvis Martin Amis, Julian Barnes, Kazuo Ishiguro, Ian McEwan och Salman Rushdie. Det andra numret av Best of Young British Novelists gavs ut 1993, det tredje 2003 och det fjärde 2013.54

Det första numret av Best of Young American Novelists gavs ut 1996 under Ian Jacks redaktörsskap. Numret blev smått kontroversiellt, eftersom författare som Nicholson Baker, David Foster Wallace och William T. Vollman inte klarade sig igenom urvalsprocessen. Men det gjorde å andra sidan exempelvis Edwidge Danticat, Jeffrey Eugenides, Jonathan Franzen och Lorrie Moore.

972007 var det dags för nästa Best of Young American Novelists och nu, 10 år senare, är det alltså dags för ytterligare ett. Skriver Sigrid Rausing i introduktionen till det senaste numret, apropå tematiska likheter mellan de två senaste:

”[Fantasies] of the apocalypse have snuck into us like a virus, embedding themselves into the core of American writing. American dystopia was a strong theme in fiction ten years ago, and it seems strongly present still: pandemics, war and dysfunction predominate (though we noted a good bit of humour too). From the outside one feels the origins of that sadness are all too obvious – 9/11; war; coffins draped in American flags; PTSD; torture scandals; Guantánamo Bay; school shootings and gun crime; the war on drugs; the crash of 2008 . . . Where is the good news? From bee death to the loss of manufacturing; from climate change to populism, it’s all looking bleak.”

Men sedan försöker Rausing ta udden av pessimismen en smula:

”But then it always did look bleak: here is a big troubled country with a free press – of course it’s going to look bleak. Have you ever read a newspaper in a country with censorship? Try it – that’s where you find the good news, the bland news, the happy stories.”

Och nu, äntligen, författarna som juryn valt ut till Granta 139: Best of Young American Novelists 3:

Jesse Ball, 38, född i New York och har publicerat sex romaner, en hel del poesi och noveller. Han är känd för sig sparsmakade stil som har lett till jämförelser med Jorge Luis Borges och Italo Calvino.

Halle Butler, 31, bor och verkar i Chicago. Hennes första roman, Jillian, från 2015 kalades ”feelbad book of the year” i Chicago Tribune. Läs utdrag ur hennes kommande roman.

Emma Cline, 28, född i Kalifornien och författare till The Girls, som både blev en stor kritiker- och försäljningsframgång.

Joshua Cohen, 36, född i Atlantic City. Har skrivit fem romaner, varav den senaste och mest kända är Book of Numbers, samt novellsamlingar.

Mark Doten, 38, född i Minnesota men bor för närvarande i Brooklyn. Debutromanen, The Infernal, gavs ut 2015. Litteraturredaktör på Soho Press.

Jen George, 36, född och uppvuxen i Kalifornien men bor i New York. Författare till novellsamlingen The Babysitter at Rest.

Rachel B Glaser, 34, published her first novel, Paulina & Fran, in 2015. Hon har även skrivit en hel del kortprosa och poesi. Hon är exceptionellt rolig. Läs novell eller dikt

Lauren Groff, 38, född i New York. Hennes senaste och tredje roman, Fates and Furies, var något av en genombrottsbok. Förra året var den finalist till National Book award och 2015 till National Book Critics Circle award. Barack Obama valde den vid ett tillfälle till en av sina semesterböcker.

Yaa Gyasi, 27, född i Ghana och uppvuxen i Alabama. Hennes första roman, Homegoing, som finns översatt till svenska, renderade henne John Leonard award 2016.

Garth Risk Hallberg, 38, född i Louisiana och uppvuxen i North Carolina. Författare till A Field Guide to the North American Family och City on Fire. Den senare en mäktig pjäs som utspelar sig i New York på 70-talet som författaren fick ett fett förskott för.

Greg Jackson, 34, belönades med ett 5 Under 35 award av National Book Foundation för novellsamlingen Prodigals.

Sana Krasikov, 37, född i Ukraina, bodde i Georgien och Kenya innan hon återvände till USA för fyra år sedan. Hennes senaste roman, The Patriots, handlar om de trassliga banden mellan USA och Ryssland, sedda utifrån en familjs perspektiv, och kom ut 2016.

Catherine Lacey, 32, född i Mississippi och författare till hyllade romanen Nobody Is Ever Missing, som vann förra årets Whiting award och har översatts till flera språk.

Ben Lerner, 38, född i Topeka, Kansas, men bor och verkar i New York. Lerner identifierar sig egentligen som poet, men har skrivit två romaner – Leaving the Atocha Station och 10:04 – som har gjort honom till en av den unga amerikanska prosans allra mest firade stjärnor. Den första romanen kommer snart ut på svenska: På väg från Atocha. Hans senaste bok är den smarta och sällsynt underhållande essäboken The Hatred of Poetry, som också snart kommer ut på svenska: Varför alla hatar poesiLäs dikt

Karan Mahajan, 33, född i USA men uppvuxen i New Delhi och författare till Family Planning och The Association of Small Bombs, som var med och tävlade om ett National Book award 2016.

Anthony Marra, 32, född i Washington DC och författare till novellsamlingen The Tsar of Love and Techno (2015) och romanen A Constellation of Vital Phenomena (2013).

Dinaw Mengestu, 39, föddd i Etiopien men flyttade redan vid två års ålder till USA. Författare till tre uppmärksammade romaner. Vann Guardian First Book award 2007.

Ottessa Moshfegh, 35, född i Boston men bor och verkar i Kalifornien. Hon har skrivit en kortroman och en hel del noveller, som bland annat publicerats i The Paris Review och New Yorker. Hennes debutroman Eileen var med på korta listan till Man Booker prize 2016. Läs noveller

Chinelo Okparanta, 36, född i Port Harcourt, Nigeria. Hon har skrivit Under the Udala Trees och Happiness, Like Water, vann ett O Henry award 2014 och har tilldelats ett Lambda Literary award två gånger.

Esmé Weijun Wang, 33, är engagerad i frågor som rör psykisk hälsa, essäist och författare till romanen The Border of Paradise. Hon vann förlaget Graywolf Press pris för sakprosa med essäboken The Collected Schizophrenias.

Claire Vaye Watkins, 33, född och uppvuxen i Mojave-öknen i Kalifornien. Hennes novellsamling Battleborn vann Dylan Thomas-priset 2013.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor