Etikettarkiv: veckans dikt

Veckans dikt 138: ”Résumé” av Dorothy Parker

Razors pain you;
Rivers are damp;
Acids stain you;
And drugs cause cramp.
Guns aren’t lawful;
Nooses give;
Gas smells awful;
You might as well live.

Rakblad är knivigt,
drunkning är blött
matvägran divigt
och piller trött.
Vapen så gängligt,
tåg går för fort,
strypsnaror hängigt.
Att dö känns rätt gjort

© ellerströms förlag och Isabella Nilsson 2022

 

Ett varmt tack till ellerströms förlag för att vi fick ha med ”Résumé” av ärkeflappern Dorothy Parker, som veckans dikt. Den finns med i volymen Jag älskar dig till döds ändå, urval och översättning Isabella Nilsson.

Jag_alskar_dig_till_dods_anda-600x839

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner, Veckans dikt

Veckans dikt 136: [Jag tvivlar på orden…] av Jonas Rasmussen

Jag tvivlar på orden och språket
Jag tvivlar på underspråket
Jag tvivlar på underströmmar
Jag tvivlar på lust och på kroppsspråk
Jag tvivlar på havets beryktade flytkraft
Jag tvivlar på tillit och på att bekänna
Jag tvivlar på verklighet och fantasi
Jag tvivlar på allt om fiktionen
Jag tvivlar på konstens förmågor
Jag tvivlar på litteraturens förmågor
Jag tvivlar på narrativ och på betydelse
Jag tvivlar på en stadig puls som bär
Jag tvivlar på att dessa ord är dessa ord

Jonas Rasmussen

© BOKFÖRLAGET FAETHON och Jonas Rasmussen 2021

Ett varmt tack till poeten och översättaren Jonas Rasmussen för att vi fick ha med den här dikten som Veckans dikt. Den är hämtad ur hans diktsamling Målet (BOKFÖRLAGET FAETHON) Diktsamlingen ingår i FAETHON:s serie med modern lyrik, POESIS, vars redaktör är Daniel Pedersen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner, Veckans dikt

Veckans dikt 135: ”om att nudda blomögonen i början av mars” av Friederike Mayröcker

lossade den våta manschetten runt buketten doppade
snödropparna omslutna av 2 murgröneblad i glaset de drack
vattnet de stod intill min säng på natten genom
gardinerna rörde månen vid deras panna deras öga, uppfann I kärlek
till dem, i min oskuld

13.3.2010

Friederike Mayröcker

Ett varmt tack till ellerströms förlag för att vi fick ha med denna dikt av den österrikiska poeten Friederike Mayröcker (1924-2021). Den är hämtad ur hennes diktsamling Om omfamningar. Översättningen av Ulla Ekblad-Forsgren är suverän.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 134: ”Fosterland” av Larry Silván

Jag är inte medborgare av Finland
Jag är inte
medlem i nåt jävla samhälle
Finland och alla
länder i världen kan dra åt helvete
jag är
universums barn, solnedgångens barn
jag står ensam och ser
min generation gå vilse i en
vansinnig labyrint av maskiner och bestämmelser
jag ser
min skog utplånas av
en gata som hela tiden blir
allt bredare och allt längre
av
en stad som luktar skit
av
röda gräsklippare som är
den nya kulturens pionjärer
Den estetiska skönheten framhävs genom att
utrota alla djur
Kultur innebär att
skratta ut min generation
och spärra in den på dårhus

Ett varmt tack till det lilla men offensiva förlaget Trombone för att vi fick ha med denna dikt av Larry Silván (1955-1976) som Veckans dikt. Dikten är hämtad ur den helt aktuella urvalsvolymen Jag hoppas du också är vid sjön i natt. Köp. För urval, redaktionell bearbetning, kommentarer och förord står Erik Jonsson.

Larry Silván bodde i ett litet hus, inte helt långt från en soptipp, i Ekenäs i Finland. Han hade två katter och en handfull vänner. Han skrev, spelade musik och odlade sin trädgård. På nätterna delade han ut tidningar. En av hans sista dikter är en självmordsdikt. Silván tog sitt liv när han var 21 år gammal och hans poetiska universum är mörkt, ett radikalt nej till samhället. Naturen är desto mer positivt värdeladdad: ”Därför vände jag [människorna] ryggen / och gick ut i skogen”. Man kan rentav tala om naturmystik. Jag har aldrig tidigare gråtit så mycket av att läsa en diktbok. Det är poetiskt guld.

Som bonus, en av urvalsvolymens mest rörande dikter, riktad till Silváns mor Märta:

”Om du
någonsin befinner dej
utanför Universum
och jag
någonstans i
Universums djupaste upphörande,

kommer jag ändå alltid ihåg dina
händer som plockar fram
alla möjliga matvaror för att
ge dem åt mej
bara därför att jag en gång
låg inne i din mage och sparkade.”

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Veckans dikt

Veckans dikt 133: ”Par” av Forough Farrokhzad

Natten faller
och efter natten mörkret
och efter mörkret
ögon
händer
och
andningar
andningar
andningar
och ljud av vatten
droppande från kranen
droppe efter droppe efter droppe

Sedan
två röda punkter
från två cigaretter
klockans tick tack
två hjärtan
och två ensamheter

Ett varmt tack till Modernista för att vi fick ha med den här dikten av den stora iranska poeten Forough Farrokhzad (1934 – 1967) som Veckans dikt. Den finns med i urvalsvolymen Bakom fönstret skälver natten (Modernista, 2021). Översättare: Namdar Nasser. Initierat förord av Shadi Angelina Bazeghi. Omslagsdesign: Lars Sundh

farrokhzad_bakom_fonstret_skalver_natten_omslag_mb

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 131: [Ordet plötsligt… ] av Lina Hagelbäck



Ordet plötsligt är den
dramatiska nyckeln till
det som händer. Svidande
skeenden överstruken vallmo.
Jag kan varken förstå eller förlåta
mig själv. Stugan ilar i tänderna
väggfast smärta gör som den vill
med mig. Hur kan självinsikt
bli så här inflammerad, jag
älskar dig ännu med min
torra sjuka mun.

 

 

© Lina Hagelbäck 2021

 

Ett varmt tack till Lina Hagelbäck för att vi fick publicera den här dikten som Veckans dikt. Den är hämtad ur hennes senaste diktsamlig Kometkarta (Lejd), som har fått väldigt fina recensioner.

”Med Kometkarta visar Lina Hagelbäck att hon hör till landets främsta lyriker.”
Christian Swalander i Barometern

Missa inte Lina Hagelbäcks medverkan i podden Örnen & Kråkan. Hon läser dikter och blir intervjuad av Magnus William-Olsson. Det kongeniala omslaget har Anna Celander formgivit.

Omslag-Kometkarta

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 130: [meddelande till en älg…] av Peter Mickwitz

meddelande till en älg
till en björn till
en av er till
alla er
som måste ha som behöver
betydelselöshet
tystnad för att få vara
kunna vara kunna
leva vara vilda vara
vid liv överleva härmed
upphör
alla meddelanden
till en älg till en
björn till en av
er till alla er
som inte
är inte kan aldrig
varit vi aldrig varit i oss
från och med nu får ni
vara främmande

© Peter Mickwitz 2021

Ett varmt tack till Förlaget, och Peter Mickwitz, för att vi fick lov att ha med den här dikten som Veckans dikt. Den är hämtad ur helt aktuella Bo i ett hus som ligger i mörkret (Förlaget). Rekommenderas varmt.

BoIEttHusSomLiggerIMorkret_omslag-640x874
Ur förlagets text: ”[K]an det vara så att ju större trygghet vi söker för oss själva, desto större otrygghet skapar vi för andra? I slutet av boken finns en personlig och vindlande essä i vilken bland annat Kafkas novell Boet har en framträdande roll.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 128: ”Pantern” av Rainer Maria Rilke

I Jardin des Plantes, Paris

Dess gång längs gallret har gjort blickens glans
så trött, att inget ditin längre tränger.
Det tycks den som om tusen stänger fanns
och ingen värld alls bortom tusen stänger.

De smidiga starka stegens mjuka skritt
som går i snäva varv på denna tilja
är lik en dans av kraft omkring en mitt
i vilken står en stor bedövad vilja.

Blott sällan öppnas ljudlöst en pupills
ridå -. En bild drar in då, som ska fara
igenom kroppens spända stillhet tills
i hjärtat den upphör att vara.

Copyright © Malte Persson och ellerströms förlag

Ett varmt tack till ellerströms förlag för att vi fick ha med den här klassiska Rilke-dikten i Veckans dikt. Den är hämtad ur Valda dikter, ett urval som fokuserar på Rilkes så kallade ”tingdikter”. Många av dem är hämtade ur Nya dikter (1907–1908). Valda dikter är tvåspråkig. Malte Persson har översatt och skrivit ett förträffligt efterord, som även förklarar vad som menas med ”tingdikter”. Det aningen distade men sobra omslaget har Håkan Liljemärker skapat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 127: [Jag måste förändra…] av Göran Sonnevi

Jag måste förändra mitt språk
Det dör oavbrutet
Jag försvinner
om jag inte bygger vidare

Cellbygge ut mot evigheten —
Stjärnor
En vit slätt med snö
Otydliga konturer i det vita, hus, träd
Kraftledningsstolpar
Vitt i vitt
Grader av död
Det pulserar undertill
Hur bryter jag upp?
Jag bygger staden ut på slätten
Döden blir en stad
Inne i döden bor människorna
Trädet
är ett ådernät i dödens öga
Koagulerad himmel
Ett ägg i ett ägg
Celldelning
En morgon ser jag ända till havet
så klart är det
Då pulserar döden av liv

 




© Göran Sonnevi 1974

Ett varmt tack till Göran Sonnevi som lät oss ha med den här dikten som Veckans dikt. Den finns med i nyutkomna Dikter 1959-1972, som omfattar Sonnevis sex första diktsamlingar, och bland mycket annat visar på poetens bredd. Han är en stor kärleksdiktare. Boken är formgiven av Nina Ulmaja.

9789100185558

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 126: ”Ett möjligt samhälle” av Jenny Wrangborg

Jag har burit ett minne
av en framtid vi har
framför oss

ett hopp gömt någonstans
bortom lobbyister och samförstånd

en styrka bakom förlusterna
någonting mellan oss
som blixtrar
som elektricitet

för där ditt hopp gett upp
min styrka
där mina krafter tagit slut
din röst

jag har ett minne
av ett möjligt samhälle

där långt borta ligger väldigt nära
och rörelsen bär oss framåt

det är tidigt
vi är ännu för få
ropen nu bara viskningar
vreden endast vibration i din tysta röst

men jag har burit ett minne
av ett möjligt samhälle
en framtid vi har framför oss

där ingen jobbar för någon annan
men alla arbetar för varandra

 

© Jenny Wrangborg 2014

 

Ett varmt tack till Jenny Wrangborg för att vi fick ha med den här dikten i Veckans dikt. Den är hämtad ur diktsamlingen Vad ska vi göra med varandra (Ordfront). Missa inte att besöka Jennys hemsida, där det finns mycket att läsa, lyssna och titta på.

9789174412116_200x_vad-ska-vi-gora-med-varandra_haftad

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt