Tag Archives: Vildsvin

Djur har kanske också mänskors känslor

13080307_O_1

Peter Wohlleben
Djurens gåtfulla liv
Kärlek. Sorg. Omtanke.
Fantastiska inblickar i en sluten värld
Övers. Jim Jakobsson
Norstedts

Filosofen René Descartes (1596–1650) hävdade att djur är ”själlösa automater”. Det har varit ett inflytelserikt synsätt, verksamt ända in i vår tid. Vår tid är kanske mer upplyst, men många ser fortfarande på djur som ”genetiska automater” helt styrda av instinkter.

13073590_O_1

Det här synsättet delar inte den tyske skogvaktaren Peter Wohlleben, som har skrivit en otippad bästsäljare om träd, Trädens hemliga liv (2016), men hans nya bok handlar alltså om djur: Djurens gåtfulla liv. Wohlleben och hans familj har haft rader av tamdjur på sin gård – hundar, hästar, höns och getter – men det är kanske framförallt arbetet som skogvaktare, med specialiseringen att bevara urskogar, som har gett honom en särskild blick för djurs olika beteenden och förmågor.

Enligt Wohlleben har många djur ett förbluffande rikt inre liv, och för att visa det så anför han exempel från egna erfarenheter samt forskning om olika djurarter. Wohlleben presenterar oss för vildsvin och ekorrar som luras, korpar vars intelligens (förmågan att planera och lösa problem) kan mäta sig med och till och med överträffa chimpansers och andra primaters intelligens.

Wohlleben berättar om hjortar som sörjer och om en kråka som åker pulka, för att det är kul, inte för att det ingår i dess genetiska program. Han berättar om den sydamerikanska vampyren, som altruistiskt delar på maten med andra vampyrer som haft sämre jaktlycka, maten delas till och med med individer som de inte ens är avlägset släkt med.

Djurens gåtfulla liv är populärvetenskaplig, bara drygt tvåhundra sidor lång och de cirka fyrtio texterna är ungefär som krönikor – kanske publicerades de först separat? – och det gör boken lättläst. Wohllebens entusiasm, medkänsla och kunskap, gör det här till en underhållande pageturner. Jag får lust att läsa mer om djur – och här är några tips på böcker om djur för den intresserade.

Jag blir inte övertygad av alla Wollehbens argument, särskilt inte när han bara slår fast att något är ”självklart” eller ”uppenbart”, men jag gillar hans grundinställning, att vi bör lära oss mycket mer om djur och att vi bör använda en slags försiktighetsprincip i vårt förhållande till dem. Det står kanske i motsatsställning till vissa vetenskapliga ideal, men eftersom vi inte har något gemensamt språk med djuren så kanske mycket kommer att förbli ovetbart.

Att döma av boken gör dock vetenskapen hela tiden framsteg – sakta men säkert tecknas en bild av djurens inre liv som inte bara skulle få René Descartes att tappa hakan, men som för bara för femtio år sedan skulle framstå som häpnadsväckande.

Det är inte omöjligt att människor om 150 år blickar tillbaka på de inledande decennierna av 2000-talet och exempelvis förfasar sig över vår industriella köttproduktion. Wohlleben nämner ett exempel från Tyskland, att man ännu ett tag kommer att kastrera smågrisar utan bedövning, för att det är kostnadseffektivt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

När vildsvinen invaderade Hornanäs

9789100168759

Hannah Lutz
Vildsvin
Albert Bonniers Förlag

Hannah Lutz romandebuterar med Vildsvin, men 2011 belönades hon med Umeås novellpris. Det verkar logiskt, för den här kortromanen, knappt 100 glesskrivna sidor, om en vildsvinsinvasion i småländska Hornanäs, är oerhört koncentrerad och laddad med mycket undertext. Lutz gestaltar snarare än berättar och stämningarna är viktigare än intrigen. Det är en märklig, ibland vagt otäck och vacker roman.

Förutsättningen är att vildsvinsstammen i Småland har ökat kraftigt. De anförs av sluga gigantiska suggor. Djuren är skygga och rör sig mest nattetid, men när morgonen kommer blir förödelsen synlig. Svinen bökar i trädgårdar och intar skogar och åkrar. De äter upp vetet. Vildsvinen är det stora samtalsämnet i Hornanäs och ingen har något gott att säga om dem. Men vildsvinen är i stort sett frånvarande i romanen. Eller: De blir desto mer närvarande, som en osynlig kraft, genom sin fysiska frånvaro.

Vi får i huvudsak följa tre personer – Ritve, Mia och Glenn – som befinner sig i Hornanäs av olika skäl. Man skulle kanske kunna kalla dem sköra, känsliga och udda. Man kanske också skulle kunna kalla dem sökare, sökare efter sammanhang och mening. De för ordet växelvis i korta textavsnitt, men det blir ingen Short Cuts. Det är typiskt för den här egensinniga romanen – vildsvinen visar sig inte och huvudpersonernas vägar korsas inte.

Glenn jobbar på kommunen, ansvarar för kulturfonden, och tillsammans med sin kärlek Martina har han flyttat till Hornanäs från Malmö. Han tycker om att ta det lugnt. På nätterna drömmer han om vildsvinen och när han vaknar, ibland mitt i natten, inspekterar han spåren efter dem. Han grubblar en del och är övertygad om att en ny istid är förestående.

Ritve har kommit till Hornanäs för att filma vildsvinen, inspirerad av av den lokale jägaren Arnold Falkbergs YouTube-filmer. Ritve bor i tält och försöker på olika sätt komma de skygga djuren in på livet. Hen är den person som kanske påverkas mest av vildsvinen. Hen verkar nära en dröm om att gå upp i naturen och blir djupt besviken när naturen är avvisande. För Ritve har nog också vildsvinen starkast positiv innebörd.

Mia har fått ett vistelsestipendium i sin morfars gamla skola Siggalycke. Dit tar hon med sig morfadern, som verkar vara dement, för att få honom att minnas och tala igen. Hon har med sig bandspelare och försöker förmå honom att berätta om skolans legendariske rektor, Ivar Sandberg, med botanik som specialitet. Mia har vuxit upp med berättelser och lekar kretsande kring Sandberg och den mytiska vildsvinssuggan Sigga.

Vildsvin är en dunkel roman, bitvis är det som om den utspelar sig i gränslandet mellan drömrik sömn och vakenhet, och det är onekligen frestande att läsa den allegoriskt – jag såg också att någon kallat den ekoroman – och det kanske inte är direkt fel, men jag tycker att det som gör den så speciell och sällsynt suggestiv är att den värnar så starkt om sin gåtfullhet. Samtidigt är det mesta så välbekant vardagssvenskt. Lutz hade mig på kroken direkt – en väldigt fängslande debutroman. Och Eva Wilssons omslag är något alldeles extra.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner