Etikettarkiv: Walter Kirn

True crime är en enormt stor genre i Amerika, och den är nästan oöverblickbar. Dessutom finns det en stor litteratur om true crime-böcker. Genren är också gammal, Edgar Allen Poe är en av pionjärerna, men vi inleder vår lista med boken som anses vara startpunkten för modern true crime, en bok som dessutom ökade intresset för genren enormt mycket.

In Cold Blood (Modern Library) av Truman Capote.

Den kom ut första gången 1966 och den fullständiga titeln är In Cold Blood: A True Account of a Multiple Murder and its Consequences. Det är svårt att överskatta dess betydelse för true crime, journalistisk och litteratur. Den anses, felaktigt, vara det första exemplet på en non-fiction novel. Begreppet är luddigt och det kanske inte är någon slump att boken åtskilliga gånger anklagats för fabricerade citat och episoder. Dessutom har inte Harper Lee, Capotes vän och kollega, fått det erkännande hon förtjänar för sin medverkan.

Truman Capote rekonstruerar mordet på en hel familj. Den 15 november 1959 i Holcombe, Kansas, hittas en jordbrukare, hans hustru och två barn brutalt mördade i sitt hem. Det är blod på väggarna, telefonledningarna är kapade och ett par dollar är stulna. Rekonstruktionen bygger i första hans på tidningsartiklar och intervjuer. In Cold Blood har tryckts i ständigt nya upplagor, enligt Wikipedia har bara en true crime-bok sålt bättre, Helter Skelter (1974), som handlar om de så kallade Manson-morden och skrevs av åklagaren Vincent Bugliosi.

Blood Will Out (W.W. Norton) av Walter Kirn

Titeln innehåller ordet blod och den fullständiga titeln upplyser om att berättelsen är sann, men det här är något helt annat än In Cold Blood och den kom ut tidigare. True crime har utvecklats mycket sedan 1966, på rader av olika sätt. Blood Will Out är en helt fantastisk och mångbottnad, självkritisk och självbiografisk historia – författaren, Walter Kirn, kände mördaren, en excentrisk skojare som utgav sig för att vara en Rockefeller. Det var en av hans identiteter. Det är en riktigt tajt, mycket märklig och fängslande berättelse. Recension i Los Angeles Times.

 Lost Girls (Williiam Morrow) av Robert Kolker

Lost Girls var en av förra årets titlar in true crime-genren, och den visar också att många av de bästa böckerna i genren inte behöver nå fram till en konklution, att mördaren åker fast och att allt får sin förklaring. Boken handlar om morden på en rad unga kvinnor, tjejer som jobbade som prostituerade och annonserade på nätet, på Craigslist och liknande sidor.

Man trodde att en seriemördare var lös, men boken handlar mer om de unga kvinnorna, tjejerna, som samtliga kom från påvra förhållanden, ibland dysfunktionella familjer, och mindre samhällen på Östkusten, som hade börjat hamna på efterkälken. Det är en kritiskt orienterad  samhällsskildring, och offrens anhöriga får stort utrymme. Offrens historia berättas, de blir individer, inte bara anonyma mördade prostituerade.

Mycket tyder på att utredningen man satsade på att få fast den förmodade seriemördaren skulle ha blivit betydligt mer påkostad om offren inte var prostituerade, om de exempelvis hade varit hemmafruar eller om de hade haft viktiga positioner i samhället. True crime har mycket lägrre status än kriminalromanen, men det finns mycket bra true crime, allt är verkligen inte spekulativt. Recension i New York Times.

The Journalist and the Murderer (Vintage) av Janet Malcolm

Den här boken från 1990 handlar om ett mord, men den handlar framförallt om en bok om ett mord, allra mest de osunda band som hade växt fram mellan journalisten och mördaren. Janet Malcolm undersöker fallet Jeffrey MacDonald, som hade dömts för mord på sin fru och två barn begångna 1970, och hon granskar en berömd bok om fallet.

Enligt Fatal Vision, av Joe McGinniss, tyder det mesta på att MacDonald är skyldig, och MacDonald stämde sedan McGinniss för att han underhöll ett vänskapligt med honom samtidigt som han skrev en bok om honom i vilken han skildras som en sociopatisk mördare. Det slutade med ett out-of-court settlement.

Malcolm analyserar dynamiken mellan journalisten och mördaren och kommer fram till att det finns ett inneboende moraliskt dilemma i en sån här relation. Båda har visserligen något att vinna, men journalisten har tveklöst övertaget. Det finns mycket true crime som kritiskt granskar polisens arbete och synar rättsväsendet i sömmarna. The Journalist and the Murderer granskar dessutom den som vanligtvis är hjälten i true crime, journalisten. Lång recension i New York Times.

The Stranger Beside Me (Atria Books) av Anne Rule

Det här är så klart en riktig klassiker, vars första upplaga kom ut 1980. Även denna gång kände journalisten och mördaren varandra, som dessutom sedan visar sig vara en fullständigt hänsynslös seriemördare. Just böcker om seriemördare är som en egen subgenre inom tru crime, seriemördare säljer tveklöst böcker, både fiktiva och verkliga.

Rule beskriver hur det sakta men säkert går upp för henne att hennes känslige och intelligenta medarbetare, Ted Bundy, som arbetade med en hjälplinje för personer som hamnat i kris, var en av de mest fruktade seriemördarna i Amerika.

Bundy erkände mordet på 36 unga kvinnor från kust till kust. Rule brevväxlade med Bundy nästan ända fram tills han blev avrättad, vilket gör att porträttet av Bundy blir väldigt initierat. The Stranger Beside Me påverkade genren tru crime på flera sätt. Recension av filmversionen i Variety.

Helter Skelter (W.W. Norton) av Vincent Bugliosi

”[A] social document of rare importance.”
— The New Republic.

Boken handlar om en sällsynt brutal och omtalad mordhistoria. Boken har sålt i mer än 7 miljoner exemplar.

Vincent Buglosi var åklagare i rättegången mot Charles Manson och fyra andra medlemmar av den så kallade familjen. Det gör ju att han hade en unik position att skriva boken med en insyn i alla olika tänkbara och otänkbara aspekter av mordet. Vad motiverade Manson i hans val av offer, och hur kunde han ha ett sådant inflytande över dem som följde honom? Intervju med Bugliosi.

The Devil in the White City (Crown) av Erik Larsen

Ola Wihlke