Etikettarkiv: William Faulkner

15 författares sovrum

Vi inte bara läser våra favoritförfattare, vi läser om dem och besöker deras hem. Varför håller vi på med sånt? Vi tror att det beror på något så oskyldigt som att vi är nyfikna av naturen, och kanske för att vi tror att vi, just vi, ska kunna förstå våra favoritförfattare bättre än andra. Frågan är om vi inte lurar oss själva, men är det ens rimligt att tro att vi skulle kunna motstå att få kika in i sovrummen hos några av 1900-talets allra mest firade författare?

Vi kunde i vilket fall som helst inte låta bli att kika in i de 15 sovrum som finns med i ”Literary Style: 15 Writers Bedrooms”. Med bland de 15 är Truman Capote, Virginia Woolf, William Faulkner, Marcel Proust och Flannery O’Connor. Om något är utmärkande för de femton författarnas sovrum är det kanske att de är ganska sparsmakat inredda – och det ligger väl i linje med sömnforskningen, att man i sovrummet inte ska omge sig med för mycket som associerar till det vakna livets verksamheter.

Och så vill vi utfärda en liten varning vad gäller fotot på William S. Burroughs sovrum – det är bara författarens vän, Patti Smith, som sitter på sängen.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Faulkners tvetydiga tack till Svenska Akademien

”‘I feel this award was not made to me as a man,’ he begins with apparent humility, seemingly denying personal prowess and heading off, as Faulkner always did, the all-too-evident relations between his stories and his biography, ‘but to my work, a life’s work in the agony and sweat of the human spirit.’ All the attention must be on the work, but as a manifestation of saintly human endeavor. Whose? Faulkner’s of course.”

Citerat ur Tim Parks ”Writers Into Saints”, ett blogginlägg i NYRB om varför biografier om författare oftast är så måna om att framställa författare som så perfekta. Parks tar upp exempel från biografier över Virginia Woolf, James Joyce, Samuel Beckett och Charles Dickens. Parks undrar varför vi inte kan skildra författare som de är, med både goda och dåliga sidor.

Kanske beror det på att det tar typ fem år att skriva en biografi över en stor modernist, och då vill man kanske inte erkänna att man spenderat dessa fem år med en riktig skitstövel? Eller så älskar de sina respektive författares verk så högt, att det helt enkelt verkar otroligt att det skulle kunna vara sprunget ur en skitstövels fantasi?

Skriv gärna i kommentarsfältet om du kan komma på några författarbiografier som inte stämmer överens med Parks mönster, som kanske till och med framhäver en författares mindre goda sidor? En biografi som ligger framför mig på skrivbordet, Claire Tomalins Charles Dickens. A Life, minns jag som mycket balanserad. Är inte ofta lite äldre biografier värre i det här avseendet?

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar, Citat

Lista med de åtta populäraste Nobelpristagarna i litteratur

English: John Steinbeck

John Steinbeck (Foto: Wikipedia)

Nobelprisets hemsida har publicerat en lista med de åtta populäraste pristagarna i litteratur. Det är inte helt glasklart hur man tagit fram listan, men några av namnen måste betraktas som lite överraskande:

1.  Rabindranath Tagore

2.  John Steinbeck

3.  Ernest Hemingway

4.  William Faulkner

5.  Mo Yan  

6.  Gabriel García Marquez

7.  Winston Churchill

8.  Wislawa Szymborska

O.W.

1 kommentar

Under Listor

Jonathan Franzen vilse i den latinamerikanska dimman

English: Jonathan Franzen - Frankfurt Book Fai...

Jonathan Franzen – Frankfurts bokmässa 2010 (Foto: Wikipedia)

Med tanke på hur höga krav Jonathan Franzen ställer på läsare, Litteraturen och litteraturkritiken, måste man nog säga att han gick bort sig lite under en intervju med den colombianska stjärnan Juan Gabriel Vásquez, aktuell i USA med den hyllade boken The Sound of Things Falling. Chad W. Post, som redan tidigare hade svårt för Franzen som författare och hans offentliga persona, bloggade skadeglatt om incidenten. Ett längre Franzen-citat gör Posts upprördhet begriplig:

”I’m struck by how different in feel The Informers and The Sound of Things Falling are from the Latin American “boom” novels of a generation ago. I’m thinking of both their cosmopolitanism (European story elements in the first book, an American main character in the new one) and their situation in a modern urban Bogotá. To me it feels as if there’s been a kind of awakening in Latin American fiction, a clearing of the magical mists, and I’m wondering to what extent you see your work as a reaction to that of Márquez and his peers. Did you come to fiction writing with a conscious program?”

Det finns naturligtvis oerhört mycket att säga om det här citatet. För det första är det lite konstigt att reducera boomen till en person, men det är ett ännu allvarligare misstag att reducera hela den latinamerikanska litteraturen under en period till boomen och den magiska realismen. Det är inte särskilt förvånade att Franzen inte vurmar för den magiska realismen, men lite mer fingertoppskänsla hade man kunnat förvänta sig. Det är som att han äntligen, med en irriterad handrörelse, får vifta bort de sista resterna av den magiska dimma som i decennier legat som ett förmodernt täcke över Latinamerika.

Chad W. Post kanske hetsar upp sig väl mycket, men hans omformulerade fråga, riktad till Franzen, har onekligen sina poänger:

”I’m struck by how different in feel The Corrections and Freedom are from the American “modernist” novels of a generation ago. I’m thinking of both their disinterest in language and representations of the inner workings of the human experience (the straightforward neo-realistic prose that dominates both of them) and the obsession with the suburbs. To me it feels as if there’s been a kind of awakening in American fiction, a clearing of the obfuscating mists, and I’m working to what extent you see your work as a reaction to that of Faulkner and his peers. Did you come to fiction writing with a conscious program?”

Den här incidenten påminner oss tyvärr om när vi skulle intervjua Zadie Smith, vars Vita tänder (2001) slog hela den litterära världen med häpnad. Under den här intervjun gjorde vi (minst) ett misstag. Vi började en bit in i intervjun försiktigtvis prata lite om Salman Rushdie, eftersom vi tyckte att det fanns vissa likheter mellan teman och ton i vissa av hans romaner och Zadie Smiths stora genombrottsroman. Det tyckte emellertid inte Smith. Hon radade istället, i ett aningen irriterat tonfall, upp mer adekvata influenser – mer kanoniserade författare (E.M. Forster och Henry James) och coolare författare (David Foster Wallace). Ett kort tag var det lite småsvettigt.

BB

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Författarnas ritualer för att få kreativiteten att flöda

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, ...

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, historian, and dramatist (Photo credit: Wikipedia)

Ännu en blogg har blivit bok, men den här gången är resultatet riktigt roligt. Amerikanska journalisten Mason Currey började blogga om kända kreativa personers ritualer och knep, som de använt för att smörja den kreativa processen. Bloggen handlade både om historiska och nu levande personer.

Det blev sammanlagt ett drygt sjuttiotal blogginlägg, men mycket material till Daily Rituals: How Artists Work (2013) är helt nyskrivet och fördjupat. Boken handlar om alla sorters kreativa människor, 160 stycken, men vi har valt ut sex ritualer eller knep som just författare har tagit till:

1. Kaffe. Fransmannen Honoré de Balzac (1799-1850) var vansinnigt produktiv. Det är ganska välkänt att han drack mycket kaffe, enligt vissa beräkningar så mycket som 50 koppar om dagen. Kaffe är förmodligen författarnas favoritdryck idag, kaffe kanske rentav överkonsumeras, men Balzac som skrev stående vid en pulpet tog konsumtionen till en svårslagen nivå.

2. Ruttna äpplen i en byrålåda. Den tyske författaren, dramatikern och filosofen Friedrich Schiller hade svårt att skriva om det inte låg multnande äpplen i en av hans skrivbordslådor, för att av den med tiden dävna doften bli påmind om Förgängelsen. Mycket bra och originell idé, förutsatt att man inte redan har en tendens att mest hela tiden tänka på åldrande, tidens monotona malande och Döden.

3. Gå upp tidigt/Arbeta på nätterna. Vissa författare har varit överlägset mest produktiva på morgnar och förmiddagar, andra har skrivit nästan uteslutande på natten, som ovan nämnde Friedrich Schiller. Det samma gäller Samuel Johnson, Gustave Flaubert, Marcel Proust och George Sand. Hon skrev ett tjugotal sidor varje natt i sitt vuxna liv. Det var inte ovanligt för Sand att krypa ur någon älskares säng mitt i natten och börja skriva. Hon hävdade att hon inte alltid mindes vad hon skrivit dagen därpå. Uppe i ottan, och punktliga, var däremot författare som William Faulkner, John Updike och Vladimir Nabokov.

4. Behåll ditt vanliga jobb. Wallace Stevens och T.S. Eliot lyckades ovanligt bra med att förena arbete och att verka som poeter. När Eliot jobbade på bank, skötte han sina litterära möten på luncherna och skrev på kvällarna. Under större delen av sin författarkarriär arbetade Toni Morrison på dagarana, som redaktör på Random House, men undervisade också i litteratur och uppfostrade på egen hand två söner.

5. Amfetamin. Om kaffe fungerat så sällsynt bra, varför skulle inte lite tyngre stimulantia kunna göra jobbet ännu bättre? Poeten W.H. Auden tog amfetamin på morgonen, ungefär som en multivitamin. Till kvällen tog han något annat för att somna. Ungefär samma pragmatiska syn på amfetaminet hade Graham Greene, under en period när han skrev två böcker samtidigt, tog han både amfetamin på morgonen och mitt på dagen. Greene verkade kunna hantera drogen och sedan bara lägga av, författare som Aayn Rand och Jean-Paul Sartre utvecklade mer problematiska beroenden.

6. Disciplin. Daily Rituals är ingen självhjälpsbok för kreativa människor, det är snarare en kulturhistorisk orienterad bok, lättläst och underhållande med massor av exempel. ”There’s no one way – there’s too much drivel about this subject,” sa författaren Bernard Malamud när han fick frågan om sina skrivarrutiner. ”You’re who you are, not Fitzgerald or Thomas Wolfe. You write by sitting down writing. How one works, assuming he’s disciplined, doesn’t matter. If he or she is not disciplined, no sympathetic magic will help.”

BB

Lämna en kommentar

Under Listor

Nabokovs iakttagelseförmåga

”Bellow notices superbly; but Nabokov wants to tell us how important it is to notice. Nabokovs fiction i always becoming propaganda on behalf of good noticing, hence on behalf of itself. There are beauties that are not visual at all, and Nabokov has poorish eyes for those. How else to explain his dissmissals of Mann, Camus, Faulkner, Stendhal, James?”

James Wood citerad ur How Fiction Works (Picador)

Lämna en kommentar

14 juni, 2013 · 00:16