Etikettarkiv: William T. Vollman

De 8 bästa amerikanska böckerna i juli

När man följer den amerikanska, och i någon mån den brittiska, bokutgivningen får man en känsla av att tempot är betydligt mycket mer uppskruvat än i Sverige. Många sajter, tidningar och tidskrifter väljer ut de 5, 10 eller 15 böcker de tycker är mest spännande eller intressanta varje månad.

Vi började göra en egen lista för två månader sedan och fortsätter med det. Självklart har vi inte valt ut de 8 bästa böckerna, vi har valt ut de 8 böcker som vi tror är mest spännande och intressanta, men det blir för långt att skriva i en rubrik.

20150326140533US_cover_of_Go_Set_a_Watchman

Vi rekommenderar varmt To Kill a Mockingbird (1960) av Harper Lee, som är en av de mest lästa och älskade amerikanska romanerna någonsin. Den finns som fantastisk ljudbok, inläst av Sissy Spacek. Det verkade inte som om Harper Lee skulle skriva några fler böcker men så visade det sig att hon hade en liggande: Go Set a Watchman. Det är en sensation och ingen annan bok har fått så många förbeställningar

turningintodwelling_gilbert

Redan innan Christopher Gilbert dog 2007 hann hans första diktsamling, Across the Mutual Landscape, bli något av en kultklassiker. Nu ger Graywolf ut den tillsammans med hans andra, hittills opublicerade diktsamling, Turning into Dwelling. Vi har läst väldigt mycket positivt om den första diktsamlingen och Greywolf skulle inte ge ut den andra om inte också den var riktigt bra. Med introduktion skriven av Terrance Hayes.

9780062391193

Speak av Louisa Hall har en komplicerad struktur, sex berättelser som spänner över fyra århundraden, från en pilgrims dagbok till en entreprenörs bekännelse 2040. Han har blivit fängslad för att ha byggt robotar. Ett stort tema är artificiell intelligens och jämförelser har redan gjorts med Cloud Atlas av David Mitchell. Verkar riktigt spännande.

unnamed

Fran Ross Oreo från 1974 beskrivs som en banbrytande och bländande satir om en tjej från Philadelphia som har en färgad mamma och en judisk pappa. Hon beger sig till New York för att leta rätt på honom. Skrev Kirkus Reviews i en mycket uppskattande recension: ”A brilliant and biting satire, a feminist picaresque, absurd, unsettling, and hilarious … Ross’ novel, with its Joycean language games and keen social critique, is as playful as it is profound. Criminally overlooked. A knockout.”

9780670015986
William T. Vollman är en av de stora samtida amerikanska berättarna. Det här är förlagets beskrivning av hans senaste roman, The Dying Grass, en riktigt tegelsten med en imponerande notapparat: ”In this new installment in his acclaimed series of novels examining the collisions between Native Americans and European colonizers, William T. Vollmann tells the story of the Nez Perce War,  with flashbacks to the Civil War. Defrauded and intimidated at every turn, the Nez Perces finally went on the warpath in 1877, subjecting the U.S. Army to its greatest defeat since Little Big Horn as they fled from northeast Oregon across Montana to the Canadian border.”
marcus_new-stories
Det är svårt att tänka sig en bättre redaktör för en antologi med ny amerikansk kortprosa än Ben Marcus. Lovar förlaget: ”Luminaries and cult authors stand side by side with the most compelling new literary voices. Nothing less than the American short story renaissance distilled down to its most relevant, daring, and unforgettable works, New American Stories puts on wide display the true art of an American idiom.” Det finns mycket som talar för New American Stories.

barbarian_finnegan

William Finnegan är mest känd som skribent på New Yorker men många anser att hans självbiografiska Barbarian Days: A Surfing Life en klassiker i genren surflitteratur: ”Surfing only looks like a sport. To initiates, it is something else entirely: a beautiful addiction, a demanding course of study, a morally dangerous pastime, a way of life.”

coates-cover

Om man får tro Toni Morrison så är Ta-Nehisi Coates Between the World and Me något man verkligen bör läsa: ”I’ve been wondering who might fill the intellectual void that plagued me after James Baldwin died. Clearly it is Ta-Nehisi Coates. The language of Between the World and Me, like Coates’s journey, is visceral, eloquent, and beautifully redemptive. And its examination of the hazards and hopes of black male life is as profound as it is revelatory. This is required reading.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

”Kanske det nya decenniets finaste och mest osentimentala kärlekshistoria”

preparation

Atticus Lish
Preparation for the Next Life
Tyrant Books, 2014

Det sägs att Atticus Lish inte läser recensioner, men ”The New American Love Story, Lived in the Shadows” i New York Times borde han läsa:

”Atticus Lish’s first novel, ‘Preparation for the Next Life,’ is unlike any American fiction I’ve read recently in its intricate comprehension of, and deep feeling for, life at the margins.

This is an intense book with a low, flyspecked center of gravity. It’s about blinkered lives, scummy apartments, dismal food, bad options. At its knotty core, amazingly, is perhaps the finest and most unsentimental love story of the new decade. It’s one that builds slowly in intensity, like a shaft of sunlight into an anthracite mine.”

Atticus Lish är son till den legendariska redaktören Gordon Lish, kanske mest känd för att ha gjort Raymond Carvers redan minimalistiska prosa ännu mer sparsmakad. I Atticus Lish roman, om en papperslös kvinnlig kinesisk immigrant, Zou Lei, och en ung Irak-veteran, Brad Skinner, finns inte många spår av faderns smak för minimalism – prosan flyter fram som en lavaström, växlar ibland hastigt spår och zoomar ofta in på någon detalj. Det är lite som en blandning mellan Dickens och William T. Vollman.

Det här ä de två första styckena i Preparation for the Next Life, som fragmentariskt berättar om Zou Lei innan hon åker dit för att hon som illegal immigrant bryter mot Patriot Act:

”She came by way of Archer, Bridgeport, Nanuet, worked off 95 in jeans and a denim jacket, carrying a plastic bag and shower shoes, a phone number, waiting beneath an underpass, the potato chips long gone, lightheaded.

They picked her up on the highway by a plain white shed, a sign for army-navy, tires in the trees. A Caravan pulled up with a Monkey King on the dash and she got in. The men took her to a Motel 8 and put her in a room with half a dozen other women from Fookien and a liter of orange soda. She listened to trucks coming in all night and the AC running.”

Zou Lei och Brad Skinner träffar inte varandra under särskilt romantiska omständigheter, men det växer fram en skör men också vacker kärlek dem emellan. Hon arbetar hårt på olika snabbmatställen, under största delen av handlingen på en kinesisk restaurang i Queens. Hon tillhör en muslimsk kinesisk minoritet, så hon har svårt att förstå sina arbetskamrater. Hon hyr in sig i ett rum tillsammans med andra immigranter.

Brad Skinner har både psykiska och fysiska ärr efter sina tre vändor i Irak. Han tillbringar mycket tid i sin källarlägenhet, han dricker för mycket, men kämpar på så gott han kan. De har det väldigt svårt, på alla tänkbara vis, men de tänker sig att de ska övervinna alla hinder om de håller ihop som en liten armé. Hotet om att Lei skulle kunna bli utvisad är ständigt närvarande.

Allra bäst trivs de när de pressar sig till det yttersta på gymmet. Första gången Skinner får syn på Lei gör hon typiskt nog övningar, under en paus i arbetet, en särskild form av träning då man enbart jobbar med sin egen kroppsvikt. När de tränar tillsammans är det ibland som om de uppnår en perfekt harmoni.

Av olika anledningar anar man att det inte kommer sluta lyckligt – man får redan i första akten veta att Skinner har ett vapen i sin lägenhet – men man läser och hoppas, tappar hoppet och läser vidare, återfår hoppet och läser vidare. Mest hoppingivande är Leis kompromisslösa optimism:

”You must keep on to your hope, for both of us, she told him, because maybe some good thing will happen.”

Zou Lei och Brad Skinner är romanens huvudkaraktärer, en tredje karaktär är New York eller kanske snarare Queens. Atticis Lish berättar i intervjuer hur han rört sig i hela Queens och fyllt block efter block med anteckningar. Det Queens Lish skildrar är mångkulturellt, vilket inte minst speglas i utbudet restauranger, ganska nedgånget och fullt av graffiti. Faktum är att mat spelar en ganska stor del i berättelsen. Men Queens är också en vacker plats där Lei och Skinner ibland tar promenader. Det var länge sedan jag läste en så levande och detaljerad skildring av New York.

Det var också länge sedan jag läste en så gripande och osentimental kärlekshistoria. Och det var länge sedan jag läste en så engagerad och engagerande skildring av villkoren för papperslösa. Zou Lei är på sätt och vis bokens stjärna, men Atticus Lish har även gjort Brand Skinner både intressant och trovärdig. Han är ingen supersoldat.

Det känns som om den amerikanska litteraturen efter 11 september har väntat på att en berättelse som Preparation for the Next Life skulle komma ut. Det är svårt att fatta att det är en debutroman.

Fakta: Atticus Lish är döpt efter en karaktär med samma förnamn i To Kill a Mockingbird.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner