Tag Archives: Zadie Smith

Litterära termer 43: hysterical realism/hysterisk realism

”Recent novels—veritable relics of St. Vitus—by Rushdie, Pynchon, DeLillo, Foster Wallace, and others, have featured a great rock musician who, when born, began immediately to play air guitar in his crib (Rushdie); a talking dog, a mechanical duck, a giant octagonal cheese, and two clocks having a conversation (Pynchon); a nun called Sister Edgar who is obsessed with germs and who may be a reincarnation of J. Edgar Hoover, and a conceptual artist painting retired B-52 bombers in the New Mexico desert (DeLillo); a terrorist group devoted to the liberation of Quebec called the Wheelchair Assassins, and a film so compelling that anyone who sees it dies (Foster Wallace). Zadie Smith’s novel features, among other things: a terrorist Islamic group based in North London with a silly acronym (kevin), an animal-rights group called fate, a Jewish scientist who is genetically engineering a mouse, a woman born during an earthquake in Kingston, Jamaica, in 1907; a group of Jehovah’s Witnesses who think that the world is ending on December 31, 1992; and twins, one in Bangladesh and one in London, who both break their noses at about the same time. […] This is not magical realism. It is hysterical realism.”

Citerat ur ”Human, All Too Inhuman. On the formation of a new genre: hysterical realism” av James Wood i New Republic, 24 juli 2000.

13069524_o_1

James Wood är helt aktuell med delvis självbiografiska Så nära livet man kan komma (Norstedts). Wood ställer några grundläggande frågor: Vad är det med skönlitteraturen som gör att den kan komma så nära känslan av det självupplevda? Hur kan något påhittat kännas så verkligt? Vilken är fiktionens gåta? Wood anses vara den emgelskspråkiga världens främsta litteraturkritiker, särskilt inriktad på prosa. Hans sätt att kombinera närläsningar och att sätta in prosaberättelser i ett större sammanhang har gjort hans recensioner, essäer och böcker sällsynt populära och inflytelserika. Skriver förlaget: ”Det var till exempel hans recension av Knausgårds Min kamp som satte igång intresset för romanen i hela den anglosaxiska världen. Samma sak med hans ingående läsningar av italienskan Elena Ferrante och ungraren László Krasznahorkai.” (mina fetningar)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Litterära termer

Tegelsten fullmatad med briljanta amerikanska noveller

Image of New American Stories

New American Stories
Red. Ben Marcus
Granta

Det kommer ut en strid ström av antologier med amerikanska noveller, varje år kommer exempelvis en ny The Best American Short Stories ut. Den här typen av regelbundet utgivna antologier är ofta bra, till och med mycket bra, men de är sällan fantastiska. De fantastiska novellantologierna kommer ut mer sällan och urvalet noveller görs av någon som brinner för novellen som uttrycksmedel, som författaren Ben Marcus.

 

2004 gjorde Marcus urvalet, tjugonio noveller, till The Anchor Book of New American Short Stories,  som nästan har klassikerstatus. Det är en fantastisk samling namn man ser på omslaget, men det har gått tio år och både Amerika och novellen har förändrats. Därför känns det roligt att kunna berätta att Marcus sammanställt en snarlik antologi, drygt 700 sidor tjocka New American Stories, med trettiotvå noveller av lika många författare – från en novell som tar upp en halv sida av Lydia Davis till riktigt långa, som den rafflande novellen av Jesse Ball som utspelar sig i tid som är svår att bestämma, men som handlar om dueller på liv och död.

Marcus skriver i sitt förord lite om tanken med antologin:

”This anthology aims to present the range of what American short-story writers have been capable of in the previous ten years or so, not as a museum piece but as a sampler of behaviors and feelings we can nearly have only through reading.”

Några författare från den första antologin dyker upp i den nya: George Saunders, Anthony Doerr, Wells Tower, Sam Lipsyte, Mary Gaitskill och Deborah Eisenberg. De är stora stjärnor och försvarar sina platser väl med sina respektive noveller. Den enda som inte är novellspecialist är väl Doerr. Av de här tycker jag bäst om Saunders novell, om en hemvändande soldat som råkar ordentligt i trubbel, och Eisenbergs, som utspelar sig i New York och handlar om ett par, William och Otto, som har det trassligt på sitt vis, med planeringen inför eventuella släktträffar.

Och apropå New York, en av mina favoriter är ”Another Manhattan” av Donald Antrim. Två par som har riktigt trassliga relationer ska gå ut och ta några drinkar. En av männen ställer till det för sig – det är en ömsint och tragikomisk novell.

Av ren nyfikenhet tittade jag på vilket årtionde författarna är födda. För tre av författarna saknas den uppgiften, men två av författarna är födda på 30-talet, Robert Coover och Don DeLillo, fem är födda på 40-talet, fem på 50-talet, fem på 60-talet, nio på 70-talet och tre på 80-talet. Ben Marcus är själv 60-talist. Det är inga märkvärdiga siffror, men jag tycker att man ser ett tydligt samband mellan ålder och experimentlusta eller viljan att ta ut svängarna.

Robert Coover är undantaget som bekräftar regeln, hans obetalbara klassiker ”Going for a Beer” sammanfattar på ett helt briljant sätt ett helt vuxet liv med 1000 ord. Huvudpersonens liv liksom vecklar ut sig, det är som om han hela tiden ligger inte bara ett utan flera steg efter. Så här inleds novellen:

”He finds himself sitting in the neighborhood bar drinking a beer at about the same time that he began to think about going there for one. In fact, he has finished it. Perhaps he’ll have a second one, he thinks, as he downs it and asks for a third. There is a young woman sitting not far from him who is not exactly good-looking but good-looking enough, and probably good in bed, as indeed she is.”

Jag tycker att det är roligt att Tao Lin – en av 80-talisterna – finns representerad i antologin. Jag retar mig lite på att så många retar sig på honom. Hursomhelst, faktum är att jag tycker att det var roligast att läsa många av de lite mer utflippade novellerna skrivna av lite yngre författare, därmed inte sagt att jag nödvändigtvis tycker att de är bättre än de andra.  Men jag tycker att hårt skruvade ”Madmen” av Lucy Corin är otroligt underhållande, den handlar om en tjej som ska välja en madman, killar och tjejer som håller på att bli vuxna åker till en anstalt och väljer en madman. Den tonåriga berättaren förklarar, utan att göra saken mycket mindre mystisk:

”The whole idea is that you take home a madman and that teaches you about Facing the Incomprehensible and Understanding Across Difference.”

En annan ung författare som också tar ut svängarna är Rachel B. Glaser som i sin bara några sidor långa novell, ”Pee on Water” sammanfattar och förvränger mänskligheten historia. Det börjar poetiskt:

”Earth is round and open, whole and beating in its early years. The stars are in a bright smear against the blackboard. A breath pulled so gradual the breath forgets. Winds run back and forth. Clouds idly shift their shapes. Stubborn ice blocks will not be niced down by the fat sun. Melted tears run, then freeze. Tiny cells slide into tiny cells.”

Sedan blir det bara konstigare och konstigare och roligare och roligare:

”The new monkeys need less and less protective hair. They have babies. They fight, throw punches, show teeth and bite. They think each other are sexy. Raise their babies away from the others. Males try sex with females from the front. Boobs get bigger to remind males what butts felt like.”

Och både strutglassen och Chuck Berry skrivs in i historien:

”At the World’s Fair, someone rolls a waffle and scoops ice cream in it. Plastic is invented. Neon lights. 127 kisses in a single movie. Fire department horses retire. Men feel cool riding cars. Chuck Berry fucks time into place, pulls it into beats and it hangs. It plays.”

Man kan tänka sig att influenserna snarare kommer från författare som Donald Barthelme, Italo Calvino och Georges Perec än från Raymond Carver och andra smutsiga realister. Och ett sista exempel på en författare som har tänkt utanför ramarna – Mathias Svalina vars ”Play” är instruktioner till olika egendomliga lekar. De följer först någon slags logik, men blir sedan allt märkligare, som Animal Chase, för fem eller fler spelare:

”Two bases are marked off, at either end of America. Each child takes the name of an Animal. One child is It. He stands in the center of America & writes newspaper columns about the decline of America. He starts a radio show & becomes tremendously influential.”

Eller Jiggle the Handle, för två spelare:

”One child is the hunter & one child is the knife. One child is the ocean & one child is the sliver of metal stuck in the pad of the thumb. One child screams with pleasure & one child holds a heat-flaccid candle. One child bears the pain & one child stares at the spinning rims on a shiny Toyota.”

Man kan väl föreställa sig samma influenser här, inte är det Raymond Carver i alla fall. Men det finns något för alla smakriktningar i New American Stories, en antologi som är extremt omsorgsfullt sammansatt, en blivande klassiker som verkligen är full av noveller som sticker ut, på det ena eller andra sättet.

En stor förändring sedan The Anchor Book of New American Short Stories är att Amerika har fört långa krig som kostat oerhört mycket, oavsett om man använder ekonomiska, mänskliga eller moraliska måttstockar. Flera noveller handlar om hemvändande soldater och en skildrar hur soldater som ger sig iväg på sin första vända. Det som utmärker de här novellerna och ytterligare några andra, är att Amerika inte skildras som en självklart god kraft i världen. Amerika beskrivs som onödigt aggressivt och en rå girighet har brett ut sig.

”Blink and you might miss this war,” säger en nyhetspratare vid krigsutbrottet i ”Paranoia” av Saïd Sayrafiezadeh. Flera av novellerna vittnar om hur felaktig den prognosen var. I novellen av Mary Gaitskill, ”The Arms and Legs of the Lake”, förklarar en hemvändande soldat för en civilist hur saker och ting hänger ihop:

”You need killers like me so that you can go on having all the nice things you have.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Novellen 99: ”Escape from New York” av Zadie Smith

Zadie

Det nya sommarnumret av New Yorker har nyligen kommit ut, och ett av huvudnumren, vid sidan av ett utdrag ur Purity av Jonathan Franzen, är en novell av den brittiska superstjärnan Zadie Smith. ”Escape from New York” är en komisk novell, trots att den utspelar sig strax efter terrorattackerna 11 september. Det låter som början på en Bellmanhistoria, men Michael Jackson, Marlon Brando och Elisabeth Taylor flyr hals över huvud från ett New York under attack.

Michael Jackson brukar figurera på ett eller annat sätt i Zadie Smits romaner, i den här novellen har hon gett honom egenskaper som man inte är van att förknippa honom med. Han verkar själv lite överraskad.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

”The Man, The Writer, and His Cigarette”: Szilvia Molnar imiterar manliga författare som röker när de poserar på foton

SMKOK0

The Man, The Writer, and His Cigarette med Karl Ove Knausgård 1

Författaren Szilvia Molnar har skapat en underbar serie, ”The Man, The Writer, and His Cigarette”, med foton av manliga författare som röker och hennes egna imitationer av deras poser. Det började på Twitter.

Serien är rolig, och tämligen elak, och den har fått mycket positiv uppmärksamhet. Molnar har berättat att idén förmodligen föddes när bokhandel McNally Jackson i New York hade ett event med Karl Ove Knausgård och Zadie Smith, två av världslitteraturens riktigt stora stjärnor. Hon lade märke till hur olika Knausgård och Smith fotograferades i samband med eventet. Den förre grubblande med en cigarett i ena handen, den senare mer sensuellt, öppet och avspänt.

Mer än så behöver man egentligen inte säga om den här serien tycker jag, förutom att den ingår i och kommenterar en lång tradition av hur manliga författare framställs, exempelvis i marknadsföring, och hur de framställer sig själva. Ytterst beror det väl på oss läsare, vår ständiga längtan efter nya gåtfulla manliga genier? Alla foton av Molnar är tagna av Maria Marqvard Jensen.

SMKOK11

The Man, The Writer, and His Cigarette med Karl Ove Knausgård 2

SMKOK2

The Man, The Writer, and His Cigarette med Karl Ove Knausgård 3

MASZ2

The Man, The Writer, and His Cigarette med Martin Amis

MASZ

The Man, The Writer, and His Cigarette med Martin Amis 2

MASZ4

The Man, The Writer, and His Cigarette med Martin Amis 3

MASZ6

The Man, The Writer, and His Cigarette med Martin Amis 4

Peter Stamm

The Man, The Writer, and His Cigarette med Peter Stamm

SZTAMMDONE2

The Man, The Writer, and His Cigarette med Peter Stamm 2

SZTAMMDONE

The Man, The Writer, and His Cigarette med Peter Stamm

SZBEESDONE

The Man, The Writer, and His Cigarette med Brett Easton Ellis

SZBEEDONE2

The Man, The Writer, and His Cigarette med Brett Easton Ellis 2

Till författarnas försvar måste jag få inflika, avslutningsvis, att många av oss ser lite spända ut när vi röker.

Och till Szilvia Molnar – ett stort tack för att vi får visa bildserien. Vi hoppas att den får en fortsättning. Det finns ju mängder med ikoniska foton av rökande författare, av Albert Camus finns det rader av foton – han suger i regel på en sur liten stump. Gauloises? Men det finns ju en poäng med att det är samtida författare.

Vi rekommenderar också varmt ett besök på Molnars blogg, där man bland annat kan läsa en del av hennes dikter och noveller.

Ola Wihlke

1 kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto

En av världens mest mytomspunna bokhandlar

”Perhaps the most famous independent bookstore in the world, Shakespeare and Company can feel like something of a literary utopia, where money takes a backseat and generations of writers – Allen Ginsberg, Henry Miller, Anaïs Nin, William Styron, Martin Amis, Zadie Smith, Dave Eggers, among others – have found a Paris home. Chronicling the life of its late owner, the eccentric, irascible, and visionary George Whitman, Bruce Handy meets Shakespeare’s greatest asset in the age of Amazon: Whitman’s daughter, Sylvia.”

Citerat ur ”In a Bookstore in Paris” av Bruce Handy i Vanity Fair, november 2014. En lång vindlande berättelse om den mytomspunna bokhandeln Shakespeare and Company i Paris, en bokhandel som fortfarande drar besökare från hela världen, inte minst författare. Artikeln, som är lång och välskriven, innehåller även teckningar av interiören.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Tjock jubileumsantologi från tidskriften McSweeneys och grundaren Dave Eggers livsverk hyllas

”[…]  The Best of McSweeneys is a triumph, not only as a stand-alone book, but also (and especially) as a testament to the power of the short story, the essay, the experiment. A tribute, too, to the power of one person’s vision, proof that writers can influence the world outside the borders of their prose. Eggers, lucky for us, has a great deal of passion for the work of other people, for supporting new writers and celebrating neglected ones. His and his colleagues’ (Jordan Bass and Eli Horowitz, the two editors of McSweeneys) is an essentially artistic project but underneath that is a layer of fierce morality, one that believes in the rights of people and the importance of their stories.”

Jonathan Russell Clark tokhyllar ny monsterantologi med texter från tidskriften McSweeneys: ”When It Becomes Clear What It Is That They Will Be Doing, I Will Be Very Interested in Their Doings: On The Best of McSweeneys”. Tonläget är så uppskruvat att man nästan undrar om Clark söker jobb på McSweeneys, men recensionen är en väldigt fin hyllning av Dave Eggers och ett erkännande av vad han gjort för amerikansk litteratur de senaste 15 åren. Och det låter väldigt lockande med texter av David Foster Wallace (Elizabeth Klemm), Wells Tower, Aleksandar Hemon, Zadie Smith, Jonathan Ames, Sheila Heti, Sam Lipsyte, George Saunders med flera. Vi ska genast försöka få loss ett recensionsexemplar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Ny novell av Zadie Smith gratis på Paris Reviews hemsida

Miss Adele Amidst the Corsets

Av Zadie Smith

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Notiser, Nyheter