”Amazon needs to talk about subsidising Long Island – not the other way around.”

När Amazon tillkännagjorde att man skulle bygga två nya huvudkontor, blev upplägget lite som en auktion. Amazon avslöjade inga preferenser och lät tiden gå. Det dröjde inte länge innan olika städer började buda och det var New York som bjöd högst. Huvudkontoret kommer att förläggas till Long Island City och Amazon belönas med $3bn samt subsidier för att flytta dit.

Det är visserligen sant att det kommer att skapas många arbetstillfällen, men man kan vända på det – Amazon får tillgång till många lämpliga arbetare. Det heter arbetsgivare, men när företag anställer personal ger de inte bort någonting, det ägnar sig inte åt välgörenhet, företag köper arbetskraft. Och New York är fullt av skickliga och välutbildade arbetare. Och människor över hela världen drömmer om att flytta till New York och jobba där.

Amazon är världens rikaste företag, är skickligt på att skatteplanera och tjänade multum på Trumps ganska radikala sänkning av bolagsskatten, så jag tycker att det vore helt rimligt att Amazon bidrog till att förbättra villkoren för invånarna i Long Island City. Kollektivtrafiken är nedgången och stundtals kaosartad och det är ett skriande behov av skolplatser. Amazon har en möjlighet att bli ett föredöme, genom att ta ett socialt ansvar. Hur stora sådana satsningar borde vara är en annan fråga, men 250 miljoner dollar skulle antagligen räcka till mer än bara akuta insatser.

Säger politikern Michael Gianaris, ett citat från en artikel i Financial Times: ”Amazon needs to talk about subsidising Long Island – not the other way around.”

Lyssna på tunga klssikern ”Strong Island” med JVC Force.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Tommy Orange: ”There There”

9780525520375

Tommy Orange
There There
Knopf

There There inleds med en slags litterär essä om hur de vita kolonisatörerna i Amerika, ofta under brutalast tänkbara former, fördrev, massakrerade och osynliggjorde native (americans). Texten handlar även om hur bilden av natives skapats – indianerna jagade av John Wayne och räddade av Kevin Costner. En av de mest kända indianskådespelarna var av italienskt ursprung. I romanen Gökboet är berättaren native, men i filmen har han en biroll. På mynt, frimärken, dekaler och lagställ syns den mest konventionella bilden av indianen, ansiktet av en manlig indian med skarpskurna drag och fjäderskrud. Den här inledningen av romanen har en makalös energi och går inte att värja sig mot.

Tommy Orange är native och There There är, häpnadsväckande nog, hans debutroman. Han har arbetat med den i 5-6 år och det har gett resultat. ”A new kind of American epic”, skrev Alexandra Alter i New York Times. Kritikerna älskar boken och den säljer som smör.

Den resterande delen av boken, huvuddelen av boken, handlar om 12 natives, män och kvinnor i olika åldrar, som bor, inte på ett reservat, men i Oakland Kalifornien. Platsen är väldigt viktig i den här romanen. Tony Loneman, 21, är möjligen den mest tragiska karaktären. Han drabbades av alkoholskador i fosterstadiet. Han älskar MF Doom, särskilt raden ”Got more soul than a sock with a hole.” Samtliga karaktärer ska gå på en stor indiansk kulturfestival, Big Oakland Powwow, som utgör berättelsens fokus. Loneman och Octavio Gomez planerar att råna kulturfestivalen, med en 3D-printad pistol, för att kunna betala tillbaka skulder för droger.

För Edwin Black och Orvil Red Feather utgör besöket på Big Oakland Powwow en möjlighet att anknyta till sina rötter, lyssna på musik och titta på dans. Edwin hoppas att han ska få träffa sin pappa, för första gången. Den blivande dokumentärfilmaren Dene Oxendene får ett stipendium för att filma natives och låta dem berätta sin historia. Filmprojektet är nästan som en parallell till romanen. I ett kapitel anspelar Orange på ockupationen av Alcatraz.

There There handlar naturligtvis en hel del om identitet, en identitet som bitvis har destruerats, bitvis trivialiserats. De 12 karaktärerna kämpar på olika sätt med hur de ska få ihop sina identiteter. Edwin har säkert många frågor att ställa till sin far. Andra frågor: Om man har en vit förälder, räknas man då som indian? Måste man bry sig om traditionerna? Kan man bevara sin identitet som native om man bor i Los Angeles? Och hur ska man förhålla sig till alla märkliga förväntningar och fördomar? Ett citat apropå det: ”We’ve been defined by everyone else and continue to be slandered despite easy-to-look-up-on-the-internet facts about the realities of our histories and current state as a people.”

Grundtonen i den här romanen är kanske melankoli och sorg blandad med vrede, men den är också rik på andra stämningar och känslor. Karaktärerna, även dem som är minst sympatiska, är tecknade med omsorg och påtaglig ömhet. Vissa recensenter, men långt ifrån alla, har framhävt bokens humoristiska kvaliteter. Bitvis är den hysteriskt rolig, och det var länge sedan jag läste en så cool roman.

There There är i princip formfulländad och Orange är en fantastisk stilist, han har gett varje karaktär och dess kapitel en egen distinkt röst. Romanen förtjänar verkligen epitetet polyfon, den är som ett litterärt fyrverkeri. Årets debut.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Novell 157: ”Miracle Polish” av Steven Millhauser

9780307743428Bearbooks tips

 
Steven Millhauser är möjligen den amerikanska kortprosans minst kända mästare. Han är besläktad med författare som Borges, John Barth och Kelly Link. Sagan, eller vissa drag hos sagan, ligger honom varmt om hjärtat. Den tragiska men helt underbara novellen ”Magic Polish”, publicerad i New Yorker, är i detta hänseende representativ. En man får besök i sitt hem av en dörrförsäljare och köper en polish som han putsar sina speglar med… Om du hellre vill lyssna på novellen, klicka här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

Hypnotiska animationer av bokomslag

Ett varmt tack till Henning M. Lederer – animatör och grafisk designer – för att vi fick visa den här förtrollande videon. När vi visade hans förra film med bokomslag, och hans förrförra film berättade han att han blev förvånad över hur populära filmerna med animerade bokomslag blev. De bygger trots allt på en enkel fråga: Hur skulle omslagen se ut om man animerade dem?

Lederer beskriver videon som ett typiskt projekt han gjort för sitt eget höga nöjes skull. Han säger att det på sätt och vis är en bra beskrivning av honom själv. Han gillar att sätta saker i rörelse och han tyckte att det var spännande att se hur den statiska designen fick liv.

Musiken är gjord av Tilman Grundig. Och omslagen har Lederer till stor del hittat i Julian Montagues samlingar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Veckans dikt 113: ”mozambique” av Rodney Koeneke

  

let us put aside intelligence
thinking is the plague of kings

let us abandon
the pentecostal wine of too much talking

feluccas easing into muddy rivers
flotillas on the high platonic blue

accruing all the pennants
from accidents of blueness

the months of summer turning
in their fiery chemise

pretending to be tired
of their place inside the genre

yet moving with rapidity
in arcs across the plot

which is still a form of thinking
a humming while you’re planting

new crops to strip from hillsides
in springs that comes to soon

  

”mozambique” from Body & Glass. Copyright 2018 by Rodney Koeneke. Used with permission of the author and Wave Books.

 
Ett varmt tack till Heidi Broadhead, Wave Books och Rodney Koeneke, för att vi fick publicera den här dikten av Rodney Koeneke, hämtad ur hans diktsamling Body & Glass. Missa inte att göra ett besök på Wave Books hemsida.

Body_Glass_for_website_large

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Foto: ”We Are New York Indie Booksellers”

New York har alltid haft ett fantastiskt utbud av oberoende boklådor, men under de senaste decennierna har de ställts inför stora utmaningar. Först kom de stora kedjorna och sedan kom Amazon, och dessutom är stigande hyror ett ständigt problem. Men nu ökar antalet oberoende boklådor igen, särskilt på Manhattan och i Brooklyn. Fotografen Franck Bohbot har tagit en fantastisk fotoserie med oberoende bokhandlare: ”We Are New York Indie Booksellers”

Fotoserien framhäver det som är så charmigt och lockande med oberoende boklådor, att de har så olika och distinkta karaktärer. De gäller för övrigt vissa av bokhandlarna, som nästan kameleontlikt passar in i miljöerna. Ett varmt tack till Franck Bohbot som lät oss publicera några foton ur serien.

All images © Franck Bohbot

Heather O'Donnell at Honey and wax books, Gowanus, Brooklyn, 2017

Heather O’Donnell at Honey and wax books
Gowanus, Brooklyn, 2017

 
Michael Seidenberg at Brazenhead Books, Yorkville, Manhattan, 2017.

Michael Seidenberg at  Brazenhead Books, Manhattan, 2017

 
L1160443-2

James Drougas at Unoppressive Non-Imperialist Bargain Books
Greenwich Village, Manhattan, 2017

 
David Morse at Better Read than Dead, Bushwick, Brooklyn, NY, 2017

David Morse at Book Row
Bushwick, Brooklyn, NY, 2017

 

Steven Svymbersky, Quimby’s Bookstore, Williamsburg, Brooklyn, 2017

 

Toby Cox at Three Lives & Company
West Village, Manhattan, 2017

 

Ben Lowry, Naomi Hample, Adina Cohen and Judith Lowry at Argosy Bookstore
Upper East Side, Manhattan, 2017

 

Ezra Goldstein at Community Bookstore, Parkslope, Brooklyn, 2017.

 
Besök Franck Bohbot’s hemsidaInstagram och Facebook

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

United States of Incarceration Inc

9780735223585

Shane Bauer
American Prison – A Reporters Undercover Journey
Into the Business of Punishment
Penguin Press

I USA kommer det ut extremt mycket böcker av olika slag om landets fängelser, och jag tycker att det är lite märkligt att inte några av dem översätts till svenska. Jag kan inte på rak arm komma på någon titel från senare år. Man behöver bara klippa ett citat ur Wikipedia för att förstå att det är något som inte står rätt till med USA:s fängelsesystem, som hyser oproportionerligt många svarta, fattiga, psykiskt sjuka och personer som fastnat i missbruk:

”According to the US Bureau of Justice Statistics (BJS), 2,220,300 adults were incarcerated in US federal and state prisons, and county jails in 2013 – about 0.91% of adults (1 in 110) in the U.S. resident population.[2] Additionally, 4,751,400 adults in 2013 (1 in 51) were on probation or on parole.[2] In total, 6,899,000 adults were under correctional supervision (probation, parole, jail, or prison) in 2013 – about 2.8% of adults (1 in 35) in the U.S. resident population.”

Det är notoriskt svårt att som journalist bevaka det amerikanska fängelsesystemet, det gäller inte minst de privata fängelser som drivs som vinstdrivande företag. Journalisten Shane Bauer löste det genom att helt enkelt söka jobb som vakt på ett privat fängelse i Louisiana. Han gjorde inget för att dölja sin identitet men blev ganska omgående anställd med en lön på $9 i timmen. Han använde dold elektronik för att kunna dokumentera så mycket som möjligt av sina fyra månader som anställd på fängelset.

Resultatet är reportage- och essäboken American Prison, som kan läsas som ett enda långt argument mot privata fängelser. De saknar ju strängt taget incitament att behandla fångarna väl, värna om deras hälsa, servera dem schyst mat etc. Men Bauer berättar inte bara om det dagliga livet som anställd på fängelset, han väver samman den skildringen med en skildring av USA:s långa och grymma historia av att exploatera fångar för profit.

Han går så långt tillbaka i historien som till decennierna före inbördeskriget. Först tyckte jag att det här greppet kändes lite konstlat, men ju mer jag läste desto mer troligt verkade det att man måste göra historiska tillbakablickar för att förstå den inhumana människosyn som präglar dagens amerikanska fängelsesystem och industri. Bauer visar hur privata fängelser blev särskilt vanliga i Södern efter slaveriets avskaffande, som ett sätt att behålla kontrollen över den afro-amerikanska arbetskraften.

Det går säkert att göra invändningar mot vissa av Bauers tolkningar och paralleller, men jag tycker att American Prison bidrar med mycket kunskap som man inte kan bortse ifrån om man vill försöka förstå USA:s lika inhumana som irrationella fängelsesystem och industri. Det är omskakande läsning.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner