Trump har köpt tusentals ex av sina egna böcker för $55.000 ur kampanjkassan

Crippled America
Donald J. Trump – Crippled America (Threshold Editions)

Det är ett gammalt beprövat knep inom skiv- och bokbranschen att göra större inköp av egna alster. Syftet är naturligtvis att blåsa upp försäljningssiffrorna, så att skivan eller boken tar sig fram i täten på topplistorna. Sedan brukar det rulla på.

Det här knepet är tvivelaktigt, men så vitt jag förstår, inte olagligt. Nu har Donald Trump utvecklat och förfinat det här knepet. Han har köpt tusentals av sina egna böcker, men för pengar som inte tillhör honom, närmare bestämt $55.000 ur kampanjkassan.

The Beast rapporterar om händelsen och manövern kan vara olaglig:

”Donald Trump used his campaign funds to buy thousands of copies of his own book at retail cost, simultaneously diverting donor money back into his pockets while artificially boosting his sales figures. It’s a tactic that may be illegal, campaign finance experts say.”

En talesperson har emellertid gett en förklaring till det extravaganta bokköpet – som alltså gjordes på Barnes & Noble till fullt utpris, inte av förlaget till rabatterat pris – att böckerna köptes ”as part of gifting at the convention, which we have to do.”

Olivia Nuzzi och Ben Collins, som skrivt om bokköpet, tillstår att delegaterna på republikanernas konvent i juli fick tote bags med Trumps slogan på och att de var fyllda med Trumps bok samt Kleenex, muggar, kepsar och t-shirts. Delegaterna fick även små plastfigurer föreställande mänskliga foster.

Men Nuzzi och Collins frågade Hilary Clintons kampanjfolk – Trump kallar ju sin motståndare ”Crooked” Hilary – och enligt dem har de bara köpt in några få böcker att ha på kontoret.

Kruxet är, enligt Paul Ryan, företrädare för den oberoende organisationen Campaign Legal Center, att det är okej att en kommitté köper sin kandidats böcker, men att kandidaten inte får ta emot royalties från dem. Hävdar Ryan:

”That amounts to an illegal conversion of campaign funds to personal use. There’s a well established precedent from the FEC that funds from the campaign account can’t end up in your own pocket.”

Artikeln går även igenom hur det har gått till under tidigare valkampanjer. Om du hellre vill läsa om själva boken, kan jag rekommendera Martin Amis recension ”Don the Realtor. The rise of Trump” Det är en recension av två av Trumps böcker, han har ju skrivit en hel del.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Notiser, Nyheter

Truman Capotes aska går på auktion

Truman Capotes aska ska auktioneras ut i Los Angeles, rapporterar The Guardian. Utropspriset är 2000 dollar, vilket inte låter extremt mycket. Kvarlevorna förvaras i en snidad japansk ask.

Förklaringen till att Capotes kvarlevor plötsligt dyker upp på marknaden i Los Angeles:

”The ashes are part of the estate of Joanne Carson, the late wife of former Tonight Show host Johnny Carson, who died last year. Carson was a close friend of Capote and hosted him at her Bel-Air mansion, where he died of liver disease in 1984, aged 59.”

Truman Capote var ju en riktig författarkändis, han sprang exempelvis på kändistäta Studio 54, och auktionsfirmans chef, Darren Julien, är övertygad om att Capote inte skulle ha något att invända mot försäljningen:

”He loved to create press opportunities and to read his name in the paper. I think he would love it that he’s still grabbing headlines today.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

Veckans dikt 91: ”Perception Management” av Solmaz Sharif

 
Perception Management
an abridged list of operations
 
ANTICA BABILONIA • BAGHDAD • BASTILLE • ABILENE • SUICIDE KINGS
• GUN BARREL CITY • GOD HELP US (ALA ALLAH) • ARMY SANTA • CAVE
DWELLERS • ROCK BOTTOM • PLYMOUTH ROCK • RAT TRAP • COWPENS •
BAGHDAD IS BEAUTIFUL • BACKBREAKER • BLOCK PARTY • SWASHBUCKLE •
SWARMERS • PUNISHER • BEASTMASTER • FLEA FLICKER • FIRECRACKER •
LIGHTNING HAMMER • IRAQI HOME PROTECTOR • TOMBSTONE PILEDRIVER
• BONE BREAKER • IRON REAPER • BELL HURRIYAH (ENJOY FREEDOM) •
SPRING BREAK • ROCKETMAN • GLADIATOR • OUTLAW DESTROYER • DIRTY
HARRY • GOLD DIGGER • UNFORGIVEN • RAGING BULL • THUNDERCAT •
MR. ROGER’S NEIGHBORHOOD • SHADYVILLE • HICKORY VIEW • SCORPION
STING • EAGLE LIBERTY • WOLFHOUND FURY • FALCON SWEEP • FALCON
FREEDOM • SCALES OF JUSTICE • RAPIER THRUST • RELENTLESS HUNT
• WOLF STALK • SWAMPFOX • TOMAHAWK • CRAZYHORSE THUNDER •
GERONIMO STRIKE • PATRIOT STRIKE • QUICK STRIKE • RESTORING RIGHTS
• CONSTITUTION HAMMER • INDUSTRIAL REVOLUTION • MONEY WORTH •
RODEO • ALOHA • FOCUS • FLOODLIGHT • HARVEST LIGHT • RED LIGHT •
RED BULL • PITBULL • BRUTUS • HERMES • SLEDGEHAMMER • GRIZZLY
FORCED ENTRY • VACANT CITY • RIVERWALK • IRAQI HEART • RUBICON •
RAMADAN ROUNDUP • GOODWILL • LITTLE MAN • ALKAMRA ALMANER
(MOONLIGHT) • SALOON • STALLION RUN • LION HUNT • AL SALAM (PEACE)
• JUSTICE REACH • ROCK REAPER • DEMON DIGGER • RAIDER HARVEST
• IRON JUSTICE • UNITED FIST • WHITE ROCKETS • DONKEY ISLAND •
BARNSTORMER • SOUK JADED (NEW MARKET) • CHURCH • CHECKMATE •
KNOCKOUT • BACKPACK • SOCCER BALL • DOCTOR • THERAPIST • HELPING
HAND • SCHOOL SUPPLIES • COOL SPRING • OPEN WINDOW • GLAD TIDINGS
OF BENEVOLENCE
 

© Solmaz Sharif

 

Ett varmt tack till Solmaz Sharif och Graywolf Press för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur LOOK (Graywolf Press). Det är Sharifs debutsamling och den kretsar kring krigen i Afghanistan och Irak. Ett återkommande tema är det militära byråkratiska språkets orwellska karaktär. I just den här katalogdikten, ett urval autentiska namn på militära operationer, vittnar språket ganska oförblommerat om hämndbegär och förakt. Besök gärna Solmaz Sharifs hemsida, där finns länkar till fler dikter och texter som berättar om diktsamlingen.

12079778_10106285764738939_240672169261332420_o

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Recension: ”Epidemin” av Åsa Ericsdotter

9789100155414 (1)

Åsa Ericsdotter
Epidemin
Albert Bonniers förlag

Hälsopartiets vallöfte var att förvandla Sverige till Europas smalaste land. Partiledaren heter Johan Svärd och han har, inspirerad av en amerikansk pastor, kommit fram till att hälsa är den fråga – den ideologiska vänster- högerskalan är inte tillämpbar längre – som det svenska folket kan enas om. Hälsa är inte, enligt Svärd, en fråga, det är frågan. Valresultatet visar att han har rätt, Hälsopartiet vinner valet och Svärd blir statsminister.

Det här är den yttre ramen för den dystopiska romanen Epidemin. Och epidemin syftar på fetmaepidemin, oavsett om man tolkar den som Svärd, att svenskarna är för feta, eller som de flesta karaktärerna i boken, att föreställningen om folkets fetma är epidemisk. Men det är Hälsopartiet som har makten. De höjer skatten på socker, avskedar offentliganställda som inte har önskvärd samansättning av fett och muskler och utrustar landets kyrkor med träningsutrustning.

Landon Thomson-Jaeger, ung forskare i svensk-amerikanska relationer vid Uppsala universitet, ser sin före detta flickvän tyna bort i anorexi. När han flyr propagandan, han bosätter sig tillfälligt i föräldrarnas sommarstuga, träffar han sjuksköterskan Helena, som med sin kurvighet anses utöva dåligt inflytande på patienterna. Landon ser kurvorna som en tillgång. Och Helena har också flytt galenskapen, tillsammans med sin dotter Molly, eftersom hon anser att skolan spårat ur och blandar sig i barnens vikt och kost på ett allt klibbigare vis.

När Helena försvinner ger sig Landon ut på vägarna i norra Uppland för att leta efter henne. Det blir en obehaglig och allt mer absurd resa genom ett Sverige som lagt sig platt för ett parti och en statsminister, som allt mer nitiskt kontrollerar medborgarnas fettmassa och intag av kolhydrater.

En annan av huvudpersonerna är Gloria Öster, författare och litteraturvetare, som också fått lämna sig tjänst på grund av icke-önskvärd sammansättning av fett och muskler. Hennes ersättare blir, ironiskt nog, Landons före detta flickvän. Öster försöker utforska och skriva om hur allt kunde gå så snett: ”Bantningsindustrin hade håvat in fantasibelopp långt innan Hälsopartiet kom in i bilden. De privata fettsugningsklinikerna och magbandsinstituten hade poppat upp som svampar ur Stockholmsjorden och Institutet för nutritions propagandaprogram hade tjänat miljarder åt läkemedelsindustrin. Men det var omöjligt att pengar var hela förklaringen.”

Ericsdotter utför ett litterärt balansnummer, med bravur. Romanen är inte fullt så skruvad att det förtar det dystopiska obehaget, men tillräckligt skruvad för att bitvis vara hysteriskt rolig. Genom denna dubbla manöver lyckas också romanen framhäva en rad smärtpunkter och visa hur extremt laddat ämnet hälsa och vikt är i vår tid och i vårt samhälle.

Det är bara en gissning, men vi svenskar är väl ett av världens mest löpande, skidande, klättrande och cyklande folk? Vilket, vill jag påpeka, naturligtvis är positivt på många sätt. Men om just det handlar inte Epidemin. Den handlar om kontroll. Om anorektikerns och bulimikerns försök att kontrollera den egna kroppen. Om kontroll i familje- och kärleksrelationer. Och om politikens vilja att kontrollera samhällskroppen, ända in på bara skinnet.

Man skulle kanske kunna tänka sig PC Jersild som en svensk föregångare? Men Ericsdotter skriver mer koncentrerat, ibland nästan lyriskt, och jag tycker att hon är friare i sin ideologikritik än Jersild. Hon är en lysande satiriker.

Jag tycker att Epidemin inbjuder till allegoriska läsningar. Den ligger helt rätt i tiden. Jag tror och hoppas att den kommer att nå en stor läsekrets, även om den kanske inte kommer att tilltala anhängare av just en- och tvåfrågepartier.

Och omslaget, av Elina Grandin, är ett av årets coolaste.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Ny memoarbok av Tama Janowitz, drottningen av brat pack på 80-talet

y648

Tama Janowitz
Scream. A Memoir of Glamour and Dysfunction
Dey Street Books

Tana Janowitz, född 1957, tillhörde det så kallade litterära brat pack på 80-talet. Till den hårda kärnan brukar man, förutom Janowitz, räkna Bret Easton Ellis och Jay McInerney.

Tidigare hade begreppet brat pack använts om en grupp skådespelare, men i ett nummer av Village Voice 1987 presenterades en rad unga författare som the brat pack. Avsikten var att göra sig lustig över författarna – man fäste deras oproportionerligt stora huvuden på små barnkroppar – men brat pack blev snart ett begrepp man använde för att marknadsföra den nya våg av unga författare – mestadels minimalister som delvis skrev under inflytande av Raymond Carver och Ann Beattie – som slog igenom under 80-talet.

När jag beställde Scream, Janowitz memoarer och hennes första bok sedan 2005, väntade jag mig att det litterära livet i New York under 80-talet skulle stå i centrum. Eller i varje fall utgöra en central del av boken. Men i början av boken skildras ett besök hos pappan, en drygt åttioårig pensionerad psykiatriker som enligt Janowitz har rökt gräs mer eller mindre dagligen de senaste fem decennierna. Om han inte får röka på blir han olidlig, men han är inte särskilt trevlig pårökt heller.

Att läsa om pappan, som var notoriskt otrogen och skilde sig från Janowitz mor när Tama var i 10-årsåldern, är lite som som att ofrivilligt hamna mitt i skottlinjen under en privat familjetvist. Om pappan vore en litterär karaktär, då hade man kanske skrattar åt hans elakheter:

”Sometimes he writes to tell me that my mom was a lousy fuck. Sometimes he writes to tell me I am worthless, that I will never amount to anything. Sometimes he writes to ask me for money to reimburse him for what he spent when I was growing up, or in college.”

Till saken hör att pappan hade det väldigt gott ställt efter skilsmässan, medan Tama, hennes mor och bror långa perioder har det väldigt knapert. När Tama, hon är då i tonåren, antyder att hon skulle behöva pengar för att kunna studera, föreslår pappan att hon ska anmäla sig till en wet t-shirt contest, för att dra sitt strå till stacken.

Vid ett tillfälle är Tama orolig när hon besöker pappan, för att han är hög, för att han ska få besök av sin langare och för att han har en massa vapen i sitt hus. Pappan beskriver langaren som ”gentle” men ”unreliable”. Tama vill lägga vapnen i hennes och makens bil, medan de och dottern bor hos pappan. Han tycker att Tama är hysterisk:

”I have always had guns. You knew. I had to get a gun, back when I was still in practice and a former patient began making threats. It was to protect myself.”

Vilket Tama kommenterar så här: ”I could have reminded him, ‘Dad, she came to you for her sexual problems and you fucked her. And she was making suicidal threats, not threats agains you.” På den nivån är det.

Men om pappan ger ett jobbigt intryck, så verkar det som om modern var en ängel. Den kanske största delen av boken handlar om Taras och hennes relation. Modern var först hemmafru, hon var poet och började undervisa vid Cornell University när hon var 50.

Mor och dotter delade intresset för litteratur, och verkar ha umgåtts som vänner. Slutet av boken handlar om hur Tama flyttar från Brooklyn upstate New York, så att hon kan vara nära sin mor. Hennes bror anklagar henne för att ha lagt beslag på pengar, som tillhört modern. Han har tagit ärendet till domstol.

På sätt och vis handlar Scream mer om hur Tama Janowitz avvecklade sig litterära karriär, inte bara motvilligt, än den handlar om hur hon byggde upp sin litterära karriär. Men hon debuterade med romanen American Dad 1981 men det var när New Yorker publicerade hennes novell ”Slaves of New York” som allt lossnade. 1986 publicerades novellsamlingen Slaves of New York, som handlar om unga konstnärer och modeller i New York som försöker få in en fot på respektive marknaden.

Slaves of New York filmatiserades också, den regisserades av James Ivory och några av rollerna spelades av  Bernadette Peters, Adam Coleman Howard, Chris Sarandon, Mary Beth Hurt, Mercedes Ruehl, Madeleine Potter, and Steve Buscemi. Jag tror att man gör filmen rättvisa om man kallar den för en kultfilm. Lyssna på Spotify-lista med låtar från filmens härligt plastiga soundtrack.

Tama Janowitz berättar inte välordnat och sammanhängande, stora delar av Scream bygger på anekdoter. Hennes humor har ibland stand up comedy-kvaliteter, särskilt i bokens första hälft. Humorn har oftast en tydlig svärta. Att hon blev fotad tillsammans med Sex Pistols tidigt under deras karriär kommenterar hon så här:

”Somewhere out there are a whole bunch of photos of me with the Sex Pistols. I missed so many opportunities along the way because of my fears and shyness. If only I hadn’t thought the Sex Pistols were so untalented and unattractive, I could have ended up like Nancy Spungen.”

Andra anekdoter handlar om när hon besökte Lawrence Durrell i Aix-en-Provence, Studio 54 och vänskapen med Lou Reed och Andy Warhol. Mycket är ganska skissartat beskrivet, men jag tycker ändå, efter ett visst initialt motstånd, mycket om Scream, eller kanske snarare Tama Janowitz. Hon har en yvig charm som får mig att associera lite till karaktärerna i Absolutely Fabulous. Jag tror att det är den potenta blandningen av uppriktighet och en viss aningslöshet.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Recensioner

Veckans dikt 90: [Hjärnan plockas ut…] av Matilda Södergran

 

Hjärnan plockas ut och undersökes noggrant.

Du har inga referenser för hur man beter sig:

Du bär ansiktet över skrevet.

Korsar fältet diagonalt.

Faller i det torra vetet.

Du har tagit en väg du inte vanligtvis tar.

Allting är gult. Du tuggar luften som fradga.

Det är ibland svårt att tänka på en närståendes skratt.

 

© Matilda Södergran

Ett varmt tack till Matilda Södergran för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes diktsamling Maror (ett sätt åt dig) (Schildts & Söderströms, 2012).

9789515229373-maror-ett-satt-at-dig

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Recension: ”De polyglotta älskarna” av Lina Wolff

9789100156626 (1)

Lina Wolff
De polyglotta älskarna
Albert Bonniers förlag

Många romaner följer en snörrät logik och en kronologi som är lätt att följa, De polyglotta älskarna är inte en av dessa romaner. Lina Wolffs andra roman är som en spegelklädd labyrint, ett realistiskt-symboliskt äventyr som handlar om mänskliga begär, den manliga blicken, maktspel och drömmen om förståelse.

Boken består av tre delar och i den första av dem är Ellinor, en kvinna från en skånsk by, berättare. Hon berättar om sina män, om den förste ungdomsförälskelsen, Johnny, som frågade: ”Finns det något du alltid drömt att en man gjorde för dig?” Varpå Ellinor svarade: ”Jag har alltid velat att någon skulle lära mig slåss.”

Ellinor lärde sig att slåss, men nu är hon äldre och hon söker en man på en dejtingsajt. Ingen man kom in i hennes liv på allvar, berättar hon, förrän det med Calisto och manuskriptet hände. Och det började med att hon la upp en profil på dejtingsajten med denna inledning: ”Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte allt för öm, man.”

Hon får ett snuskigt svar av en man och reagerar först med avsky: ”Men jag satt kvar vid datorn. Och i ärlighetens namn kände jag mig nyfiken. Nyfiken på mannen, men också på manligheten. Manligheten fungerar så att ju mer man lär känna den desto mindre förstår man av den, men ändå blir man mer och mer fascinerad. Jag menar inte bara sex.”

Just den här mannen heter Calisto och de stämmer möte på Pharmarium i Stockholm. Det visar sig att Calisto är kraftigt överviktig och, som om inte det vore nog, så är han dessutom litteraturkritiker. Han gillar egentligen bara en svensk författare, Max Lamas, som har anförtrott honom det enda manuskriptet av hans kommande bok, De polyglotta älskarna.

Ellinor och Calisto tar en taxi till hans villa i Saltsjöbaden. Calisto förgriper sig vid ett tillfälle på Ellinor, som överväger att sparka ihjäl honom när han sover, men istället bränner hon upp manuskriptet som hämnd. Hon fortsätter att bo hos Calisto. När han är på jobbet hittar hon hans samling av böcker av Michel Houellebecq, som står i en prydlig rad med ett exempelar av varje titel på svenska respektive franska.

Ellinor läser Houellebecq som för att förstå Calisto och hon tittar på alla dokumentärer hon kan hitta: ”I en dokumentär säger en kvinna att det största problemet med Michel Houellebecq är att han är så ointressant. Det lät falskt. Det största problemet med Houellebecq kan inte vara att han är ointressant, för då hade allt löst sig av sig självt. Det största problemet med Houellebecq är att han är ett äckel, men ett intressant äckel.” Och så tillägger Ellinor resignerat: ”Jag ville säga det till Calisto, men det var omöjligt.”

De polyglotta älskarna är full med Houellebecq-humor. Det är en mörk roman, jag tänker mig att den nästan är skriven som en kommentar till Houellebecq, jag tycker rentav att man kan läsa den som en parodi på den cyniske fransmannens världsbild – Wolff är väldigt underskattad som humorist.

Andra litterära referenser är Stephen King, Djuna Barnes, Roberto Bolaño, Borges och Proust. Bokens andra avsnitt heter ”Max Lamas” och det är författaren Lamas som för ordet. Han är notoriskt otrogen och håller på att skriva en bok inspirerad av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, vilket naturligtvis är en rolig detalj, men han fantiserar också om den perfekta älskarinnan, en ung kvinna med perfekt kropp som liksom han själv är polyglott eller flerspråkig.

Precis som Ellinor och Calisto är Max en sammansatt figur. Han förstår mycket men är oförmögen att dra konsekvenserna av det. Han kan döma ut en annan man som ”ett slags manlighetens absoluta nollpunkt” utan att det hindrar honom från att bete sig lika illa som den andre mannen.

Max minns vid ett tillfälle när hans fru läste och citerade Stephen King: ”Men are not so much gifted with penises as cursed with them.” Meningen var bra, konstaterar Max, i alla fall för att komma från någon som har rykte om sig att inte kunna skriva. Varpå följande korta men avslöjande replikskifte följer:

– Jag håller med, sa jag. Bara för att man har rodret i handen betyder det inte att man kan ta ut riktningen.

– Vad menar du med det? sa min fru.

– Att det var bra sagt av King, sa jag.

I bokens tredje del, ”Lucrezia”, är det Lucrezia Latini Orsi som för ordet. Hon är dotterdotter till markisinnan som Max Lamas på uppdrag av La Stampa ska skildra som ”den sista verkliga markisinnan i Italien.” De kommer på god fot med varandra och reportaget växer till en bok, De polyglotta älskarna. Men man får veta åtskilligt om adelsfamiljen, inte bara om Lamas ödesdigra besök hos dem.

Jag blev helt uppslukad av De polyglotta älskarna, men det är en roman som bara motvilligt låter sig sammanfattas. Den är labyrintlik, skiftar karaktär – temperamentet i de olika avsnitten är olika – och även om några teman tydligt är bärande, så handlar den också på ett mer allmänt plan om makt och på ett mer specifikt plan om klass. Samtidigt som romanen bitvis är riktigt obehaglig, så är den stundtals sagolikt vacker och stundtals hysteriskt rolig.

Läs novellen ”Verónica” av Lina Wolff.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner