Kortfilm: ”Wecome to the Last Bookstore” av Chad Howitt

Den här filmen handlar om en av världens mest spektakulära bokhandlar, The Last Bookstore i Los Angeles. Josh Spencer, som grundat och driver bokhandeln, råkade ut för en trafikolycka och blev rullstolsburen. Han berättar öppenhjärtigt om sin funktionsnedsättning och om kärleken till den fysiska boken. Han gav b0khandeln det ironiska namnet The Last Bookstore, eftersom han trodde att den skulle gå omkull efter några år. Men den har snarare blomstrat, mycket tack vare att man gjort de stora lokalerna så unika och trivsamma. Spencer är emellertid inte rädd för att misslyckas:

”I’ve lost things in my life much more traumatic than a business. … If I can deal with that, I can certainly deal with a business failing,” säger han bland annat.

Ett varmt tack till filmens skapare, Chad Howitt, som låter oss visa den på BearBooks.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Film video och ljud

Kortfilm: ”Living History: The John Feathers Map Collection” av Alec Ernest

Glen Creason är bibliotekarie på Los Angeles Central Library, och i den här filmen från 2015 är det han som guidar oss genom den enorma samlingen kartor som en viss John Feathers testamenterade till biblioteket. Därmed fördubblades storleken på bibliotekets kartsamling i ett slag, med en privat samling vars mångfald, djup och kvalitet är häpnadsväckande. Creason förevisar samlingen och förklarar varför den är så speciell.

Ett varmt tack till filmens skapare, Alec Ernest, för att han lät oss visa filmen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Film video och ljud

Novell 144: ”An Honorable Woman” av Otessa Moshfegh

9780399562884
Utkommer i januari 2017

 

Otessa Moshfegh är en av den nya amerikanska litteraturens klarast lysande stjärnor. Hon behärskar både roman- och novellformen. I novellerna är det ofta något som är skevt eller vagt obehagligt. Det är det också i ”An Honorable Woman”, publicerad i The New Yorker och med i novellsamlingen Homesick for Another World (Penguin Press), som kommer ut strax efter årsskiftet.

Novellen handlar om två grannar:

”He was only sixty but looked far older. Vitiligo had stripped his brittle hair of its color, made his face seem riddled with fat freckles. The girl was pretty, sturdy, in her early thirties. She had been living next door to the man for two months already. He had just been waiting for the proper moment to introduce himself.”

Mannen, Jeb, har ett lite gränslöst och stalkeraktigt beteende. Han gör iakttagelser som: ”Her breasts, Jeb noticed, were untethered—no bra.” Han har genuint konstiga idéer: ”Jeb had even heard her passing gas a few times, and he hoped one day to tell her so.”  Hans manipulativa försök att förföra sin granne – han rekommenderar henne också för en yngre släkting – är både avslöjande, obehagliga och tragiska.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

Novell 143: ”All At One Point” av Italo Calvino

cc

Jeff Dorchen läser Italo Calvinos fantastiska lilla novell ”All At One Point” från Cosmicomics, en av hans allra mest fantasirika böcker. Novellen börjar, bokstavligt talat, i tidernas begynnelse, strax före big bang.

Uppläsningens längd: 8 min

Läs om Cosmicomics:

”Calvino was ahead of his time in so many ways that only now, 25 years after his death, is his work widely perceived not as marginal because it is fantasy, but as a landmark in fiction, the work of a master. When he was writing, science fiction was not to be spoken of in literary circles, and comic books were if possible even less acceptable. Few literary critics could imagine discussing them seriously until the late 90s. If they paid any attention to the name Calvino gave these stories, it was to emphasise one implication, the cosmic comedy.”

Ursula K. Leguin i The Guardian: ”Into the cosmos with Qfwfq”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

David Levines författarkarikatyrer

e6aa927924ba900167528f0abff4256d_1024x1024Anton Tjechov

De överdrivet stora huvudena sitter på påfallande små kroppar. Vissa drag är kraftigt framhävda, inte minst näsor och öron och, i Marilyn Monroes fall brösten. Uttrycket är ofta ganska dystert eller som om de olika personerna inte hade sovit eller rakat sig på några dygn. David Levine (1926–2009) är en av Amerikas mest kända och respekterade karikatyrtecknare och han tecknade för flera av landets mest kända publikationer, som New York Times och New Yorker.

Mest kända är emmellertid de flera tusen karikatyrer han tecknade för The New York Review of Books. De publicerades i anslutning till artiklar, recensioner och essäer och avbildar kända historiska och samtida personer, inte minst presidenter. Den person Levine tecknade flest gånger, drygt sextio, var Richard Nixon. Levine låg långt till vänster om Nixon politiskt, så just karikatyrerna av hon0m är ovanligt elaka. Men oavsett om Levine gjorde elaka eller en mer ömsinta karikatyrer, så var de alltid pricksäkra och till och med avslöjande.

Här lyfter vi fram sju karikatyrer av författare, men det finns ett helt galleri att utforska. Levines karikatyrer blev en viktig del av NRYRB:s visuella identitet. De är ganska dyra, ungefär $130, men det går att beställa som inramade tryck. Det finns också en vykortsbox som kostar $10 och en kalender för 2017 som kostar $13.

 

0fabe62c8a52c51abfa72f0b9d6ce8dc_1024x1024

Samuel Beckett

949a68542cd5248bf2ecfd7ed3dbf38b_1024x1024

Italo Calvino

9659c3efc41535fc9d8674372a9c7027_1024x1024

Albert Camus

d0bc3eb432e48ec5b4ba3ef8ed699d7c_1024x1024

Arthur Rimbaud

7bb6b37d66a1caae30a50228f1656100_1024x1024

Toni Morrison

e0f05d0bb16f9d157df529e11860c2ad_1024x1024

David Foster Wallace

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

7 riktigt bra amerikanska essäböcker

Atlantis inbundna utgåvor av Montaignes essäer är slutsålda, men finns som e-böcker

 
De senaste åren har varit goda år för essän i USA – genren blomstrar. Visserligen finns det en tendens att kalla alla längre texter för essäer, ett av många tecken på den litterära formens höga status.

När Michel de Montaigne gav ut sina första prosatexter 1580 gav han dem namnet ”Essais”, vilket betyder försök. Det italienska ordet för essä, ”Saggio”, säger nog lika mycket om den litterära formens karaktär. Ordet har samma rot som ”assaggiare,” som betyder att pröva eller smaka på mat.

För några år sedan, 2013, skrev Christy Wampole en bra artikel om essäns ställning i New York Times: ”The Essayification of Everything”. Hon kallar essän för ”a talisman of our times”. Det är den mest flexibla av litterära genrer och Wampole karaktäriserar den bland annat så här:

”As a genre that emerged to accommodate the expressive needs of the Renaissance Man, the essay necessarily keeps all tools and skills at its disposal. The essayist samples more than a D.J.: a loop of the epic here, a little lyric replay there, a polyvocal break and citations from greatnesses past, all with a signature scratch on top.”

Det här är tips på relativt nya och hyllade amerikanska essäböcker:

nelson_argonauterna_omslag_inb_0

Förra året hyllade de amerikanska kritikerna The Argonauts, Argonauterna (Modernista) i fin svensk översättning, som en av årets bästa böcker, alla kategorier. Boken är, kan man säga, i grunden en kärlekshistoria. Maggie Nelson, författare, poet och forskare – hon har avhandlat på så kallad bekännelselitteratur – berättar om sin kärlek till konstnären Harry Dodge, som hon har ett bonusbarn tillsammans med och även får ett barn tillsammans med.

Harry Dodge är emellertid gender-fluid, han föddes som kvinna. Maggie vet ibland inte om hon ska kalla Harry för han eller hon, men för Harry är det ingen big deal. Han känner ju inte att han tillhör enkom den ena eller andra kategorin. Nelson blandar självbiografiskt och filosofiskt – hon prövar sitt liv mot teorierna skulle man kunna säga – i denna subversiva och drabbade bok om kärlek, begär, identitet, kön, sexualitet, äktenskap och barnuppfostran. Kärleken har under historiens lopp förändrats. Var går gränserna idag för vad kärlek är eller tillåts vara?

jamison_fin-copy_905

2014 var det en annan essäbok som slog både kritiker och läsare med häpnad, The Empathy Exams (Graywolf Press) av den unga författaren och journalisten Leslie Jamison. Dwight Garner associerade i sin recension i New York Times till en annan prisad essäist, Joan Didion, och han skriver att boken ”bounces among topics. There are essays on travel in dangerous territories, on men in prison, on extreme endurance races, on saccharine, on murder trials, on unusual diseases, on women and pain. Ms. Jamison’s mind plays across topics as disparate as the HBO series ‘Girls’ and the morphology of folk tales. […] But her cerebral, witty, multichambered essays tend to swing around to one topic in particular: what we mean when we say that we feel someone else’s pain.”

grqfayfhfbg1tneqvmmo

Ben Lerner, som inledde sin karriär som poet, är en av mina favoritförfattare, bland annat för att han är en stor humorist. Han är till och med rolig i The Hatred of Poetry (Fitzcarraldo Editions), som är en essä om en dubbelhet som präglar vårt förhållande till poesin sedan antikens dagar, en slags hatkärlek. Citerat ur vår recension av boken:

”Han söker sig fram i litteraturhistorien – bland annat gör han en mycket munter läsning av det som anses vara världens sämsta dikt – och argumenterar för att det här ambivalenta eller dialektiska förhållandet till poesin är inneboende i konstformen. Poesin gör samtidigt anspråk på att vara sprungen ur det djupt personliga och att vara något allmängiltigt. Det är en ekvation som inte går ihop. Alla dikter är därmed dömda att ‘misslyckas’ och detta kallar Lerner för ‘poesins bittra logik'”.

f0isspc3jigkwlk0byqq

Citerat ur vår recension av Pretentiousness: Why It Matters (Fitzcarraldo Editions) av Dan Fox:

”Fox knappt 180 sidor långa essäbok, Pretentiousness, är en förvånansvärt opretentiös stridsskrift till det pretentiösas försvar. Fox hävdar dessutom att autenticitet däremot är kraftigt överskattat. Redan i bokens första stycke får vi förklaringen till varför det pretentiösa väcker sådan ilska och till och med avsky:

‘Start with the basics. (Presumably the least pretentious place to begin.) The Latin prae – ‘before’ – and tendere, meaning ‘to stretch’ or ‘extend’, give us the word ‘pretentious’. Think of it as something in front of you, like actors wearing masks in the ancient Greek theatre.’

Att vara pretentiös är alltså besläktat med att spela en roll, det vill säga dölja en förment autentisk identitet, vilket naturligtvis är en allvarlig synd i vår tid präglad av en hänsynslös bekännelsekultur.”

650

En av årets mest omskrivna och hyllade essäböcker är Against Everything (Pantheon Books/Verso Books) av Mark Greif. Han är författare, kulturkritiker – om Adorno vore ett punkband hade han varit Fugazi, har han hävdat – och en av grundarna av tidskriften n+1. Lite förenklat kan man kalla den för vänstertidskrift och de flesta av essäerna i boken har publicerats i den.

En av de mer entusiastiska recensionerna har Robert Eaglestone skrivit, publicerad i Times Higher Education:

”The range of topics – exercise, pop music, television, politics – is consciously constrained because, as Greif writes, it’s a ‘book of critique of things I do’. Underneath a fox-like curiosity in the seeming ephemera of popular culture is a hedgehog concern with how we experience all these and what that experience means. Inspired by Thoreau – and drawing on the philosopher Stanley Cavell and others – Greif uses his everyday experience, and the shared experiences of his segment of his generation, as the stimulus for thought: trying to live up to his childhood idea of Thoreau: ‘I knew a ‘philosopher’ to be a mind that was unafraid to be against everything. Against everything, if it was corrupt, dubious, enervating, untrue to us, false to happiness.’ But – the wrong title – Greif’s essays aren’t really ‘against’ and oppositional. Instead, they work through the experience of doing to find something more complex and luminous.”

9780812989786

En annan av årets mest hajpade essäböcker är Known and Strange Things (Random House) av Teju Cole. I Sverige är han kanske mest känd som romanförfattare, men han är, skulle jag vilja påstå, minst lika vass som essäist. I The Guardian skrev Petina Gappah en mycket uppskattande recension:

”Read as a whole, [the book] shows that Cole has fulfilled the dazzling promise of his novels Every Day Is for the Thief and Open City. He ranges over his interests with voracious keenness, laser-sharp prose, an open heart and a clear eye. His subjects are diverse and disparate. Readers are certain to find a personal favourite: I loved Always Returning, an affecting meditation on the death of WG Sebald in which Cole wanders through the cemetery of St Andrew’s in Framingham Earl, Norfolk, looking for Sebald’s grave and trying, at the same time, to have a coherent conversation about his pilgrimage with Jason, the taxi driver who got him there. The interplay between the externals of conversations with Jason and the deep interiority of Cole’s response to seeing Sebald’s grave is masterfully written, with Cole straining to act as a mediator between the worlds inhabited by these two very different men.”

Googla Teju Cole + New Yorker så hittar du fler essäer att läsa online.

calamities_sc_for_website_1024x1024

Och slutligen, en möjligen lite smalare titel, Calamities av Renee Gladman, från det fantastiska lilla förlaget Wave Books. Så här vackert sammanfattade Jarrod Annis på Greenlight Bookstore bokens kvaliteter i en rekomendation på Lit Hub:

”Renee Gladman is one of the great hybridizers of contemporary letters. Both familiar and disorienting, Calamities reads like a series of personal essays-cum prose poems, cum belles letters—immediate and personal. The book focuses on the minute dilemmas of a contemporary life: theoretically Gladman’s, but possibly our own. Calamities draws us into its own looking-glass world of language and time, the spaces of life happening and not happening all at once, and Gladman balances everything gracefully atop her sparse, nearly ambient prose. So rarely can syntax catch the heart off guard.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Listor

Recension: ”Poster Collection 28. Herbert Leupin”

20161130_105656

Herbert Leupin
Poster Collection 28
Red. Bettina Richter
Essä: Hermann Strittmatter
Lars Müller Verlag

Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling som har världsrykte och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 28:e volymen i serien är ägnad åt Herbert Leupin.

pc28_herbert-leupin_26-27

Herbert Leupin (1916-1999), som tillhörde de främsta schweiziska postermakarna under decennier, är mest känd för reklamposters för konsumtionsvaror, som Coca Cola och Agfa, sällan lyxvaror. Hans tilltal är i regel direkt och okonstlat, inte sällan humoristiskt. Sitt genombrott fick han redan 1939 med ett Sachplakat för slakteriet Bell.

pc28_herbert_leupin_18-19

Det nära nog fotorealistiska motivet föreställer en skärbräda med Bells logo på handtaget. På skärbrädan ligger ett urval charkuteriprodukter och kallskuret. En cornichong sticker trotsigt fram under en skiva fläsk eller bacon. Det är enkelt och effektivt. Typiskt för Lupin är att han söker direkt dialog med betraktaren, utan att använda några utstuderade övertalningsförsök. Postern väckte genast genklang — skärbrädan sålde som smör.

pc28_herbert_leupin_20-21

Mycket skulle emellertid hända inom den schweiziska grafiska designen under efterkrigstiden. Skriver Bettina Richter i sitt initierade förord:

”Even after 1950, when Josef Müller-Brockmann and his contemporaries brought the Swiss Style worldwide fame as an objective, factual, cool, and intellectual take on graphic design, Leupin remained true to his own vision: he stands for posters that have a similarly universal appeal, but express ‘Swissness’ by other means.” (mina fetningar)

pc28_herbert-leupin_54-55

Jag tycker att ett framträdande drag i Leupins lite senare posters är en avväpnande och uppsluppen visuell humor. De är ofta charmiga och vitsiga. Man glömmer nästan att de vill sälja något. Under Leupins karriär frångick han allt mer posters som visade upp ett föremål/en produkt — den så kallade Basel-skolan — och övergick till mer skissartade, färgsprakande och fria illustrationer. Han började också änvända fotografiska element i sina kompositioner.

pc28_herbert-leupin_48-49

Leupin var en lysande försäljare, men kompromisslös med hantverket och han fortsatte arbeta självständigt också när reklambyråerna började slå ut frilansarna. Leupin var också skicklig på många olika saker, en verklig idéspruta, förutom det grafiska hantverket. Han hittade på flera produktnamn, som läskedrycken Pepita och tillhörande brand personality, en papegoja med samma namn.

pc28_herbert-leupin_8-9

Leupin fångade ofta kärnan i ett försäljningsargument i sina posters. Han identifierade essansen av ett budskap och förmedlade det med enkla klara bilder och ofta med ett minimum av ord. Han låg ofta före reklamvärlden med sina idéer om effektiv visuell kommumikation. Men efterhand vidgades självklart klyftan mellan den konstnärliga och den strikt kommersiella postern.

Bettina Richter, igen:

”Leupin was […] one of the few to master the balancing act between the old-school artistic poster and a strategic commercial approach – thus managing to overcome the growing division in those years between art, graphic design, and advertising.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner