Den stora bokkedjans förfall

”What I say is, a town isn’t a town without a bookstore. It may call itself a town, but unless it’s got a bookstore, it knows it’s not foolin’ a soul.”
― Neil Gaiman, American Gods

Det skrivs mer och mer om Barnes & Nobles förfall. Att skriva om nedläggningshotade boklådor har nästan blivit som en egen genre. Man får i vilket fall som helst intrycket att slutet rycker allt närmre för Barnes & Noble och dess 600 butiker.

Kanske finns det ett visst mått av skadeglädje i just det här fallet, eftersom Barnes & Noble under sin expansion slog ut så många indiebokhandlar, men i artikeln ”The Sad Decline of Barnes & Noble” märks inte detta. Skriver Gracy Olmstead: ”Visits to Barnes & Noble were one of my favorite occasions as a child.” Och så beskriver hon i detalj den mysiga och fantasifrämjande stämningen i den lokala Barnes & Noble butiken.

Och sedan berättar hon om den misslyckade satsningen på läsplattan Nook, om andra mindre lyckade satsningar, och om hur Barnes & Noble sedan försökt komma igen, men de har glidit allt längre bort från kärnverksamheten, att sälja fysiska böcker till butikskunderna.

Olmstead föreslår flera åtgärder som eventuellt skulle kunna vända utvecklingen, sånt som många andra bokhandlar har gjort för att möta konkurrensen från Amazon:

”But as it is, everything that Barnes & Noble does today is done as well or better by someone else. You could go to its café and get a Starbucks coffee and croissant—or you could go to the nearest indie coffee shop and get higher-quality versions of the same things. Nearly every café and coffee shop offers free wifi and space to work these days. And indie bookstores usually offer both new and old books at the same (or better) prices, while providing their customers with a greater sense of passion and reverence.

Barnes & Noble has long been a place of learning and love. But in its determination to innovate, it has forgotten its telos. Which means that it won’t survive much longer unless it can rediscover what made it special in the first place.”

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Amerikanska sommarböcker

images (11)

Sommarens amerikanska roman?

 
Nu duggar det tätt mellan de amerikanska sommarlistorna. De här tycker vi är mest intressanta:

Washington Posts ”The 39 Books We’re Talking About This Summer”

New York Times ”17 Refreshing Books to Read This Summer”

Chicago Tribunes ”25 Hot Books for Summer”

Vanity Fairs ”Summer Reading: This Season’s Ultimate Fiction List”

BuzzFeeds ”30 Summer Books To Get Excited About”

Och Lit Hub har gjort en aggregerad lista.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor

Sovjetisk design 1950-1989

D in the USSR 2d

Designed in the USSR: 1950-1989
Moscow Design Museum
Phaidon

Det finns dem som hävdar att oförmågan att förse medborgarna med attraktiva produkter bidrog till Sovjetunionens fall. Design hade länge låg status och det påstås rentav att orden designer och design var bannlysta, istället för designer användes termen ”konstnärlig ingenjör”. Efter Sovjetunionens kollaps var inte designhistorien avseende vardagsprodukter ett prioriterat ämne. Men 2012 grundades Moscow Design Museum på initiativ av eldsjälen Alexandra Sankova.

Tillsammans med förlaget Phaidon har Moscow Design Museum nu sammanställt en praktfull bok: Designed in the USSR: 1950-1989. Phaidon gör alltid vackra böcker, estetiska objekt i egen rätt, och även den här volymen är väldigt visuellt tilltalande. Över 300 objekt presenteras, allt ifrån förpackningar och trycksaker till leksaker, rakapparater, elgitarrer och bilar. Det är framförallt bilderna som talar, även om boken inleds med två korta introducerande texter av Justin McGuirk respektive Sankova och avslutas med en lista med framträdande sovjetiska designers.

193 Satumas

Saturnas vacuum cleaner, 1962–70s, manufactured by the Welding Equipment Plant. Picture credit: courtesy and copyright © Moscow Design Museum (page 193)

 
Ett framträdande tema är rymden, ett tecken på stoltheten över det sovjetiska rymdprogrammet, som en period överglänste den amerikanska motsvarigheten. Rymdraketer på locket till en ask med godis och den klotformade dammsugaren Saturnus är två av många referenser till rymden och rymdprogrammet.

Dammsugaren Saturnus är dessutom ett exempel på influenser från amerikanska produkter, i det här fallet Hoovers dammsugare Constellation, som lanserades 1955. Skillnaden är att Saturnus är helt klotformad och dessutom försedd med en ring av plast, som gör associationen till planeten Saturnus ännu tydligare.

231 Squirrel

Belka A50 (Squirrel) compact car project, 1955-56, Prototype designed by Yuri Dolmatovsky, Vladimir Aryamov, Zeyvang K, K Korzinkin and A Oksentevich. Picture credit: courtesy and copyright © Moscow Design Museum (page 231)

 
082 Anton Mahsa Grib

Anton, Masha and Grib Nevalyashka roly-poly dolls, 1956-70s. Picture credit: courtesy and copyright © Moscow Design Museum (page 82)

 
Jag föreställer mig att många samlare skulle betala betydande summor för många av de här objekten, inte minst radioapparater och annan elektronik. Det finns också bilder på prototyper av telefeoner från 80-talet som är sensationellt coola. Några av dem skulle funka perfekt som rekvisita i en sience fiction-film.

Det jag tycker är mest överraskande med de här drygt 300 objekten, är att så många av dem har något gulligt, mjukt och humoristiskt över sig. Jämför man med sovjetisk propaganda, som den ofta presenteras i väst, ofta hård och kompromisslös, är kontrasten betydande. Mjuka former är inte sällan framträdande. Designed in the USSR: 1950-1989 ger en unik inblick i sovjetiskt vardagsliv.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Graffitin i Paris maj 1968

Bildresultat för "the walls have the floor"

Red. Julien Besançon
The Walls Have the Floor
Övers. Henry Vale
MIT Press

För 50 år sedan restes barrikader i Paris för första gången sedan Pariskommunen nästan 100 år tidigare. Majrevolten var en bred vänsterrevolt, som riktade sin kritiska udd mot Vietnam-kriget, amerikanska imperialism och gav uttryck för missnöje med studenternas och arbetarnas villkor. Revolten, eller om man kanske ska säga revolterna, hade sitt epicentrum vid universiteten men spred sig över större delen av Frankrike. Charles de Gaulle flydde tillfälligtvis landet. Under drabbningarna dog både revoltörer och poliser. Revolterna ledde till många förbättringar för både studenter och arbetare.

En av dem som bevakade revolterna i Paris var Julien Besançon. Samtidigt som han bevakade händelserna journalistiskt nedtecknade han budskapen i revoltörernas graffiti, som snabbt spred sig i Paris. Graffitin samlades sedan i en fin liten bok, som nu finns i engelsk översättning: The Walls Have the Floor. Graffitin, ofta besläktad med situationismen, är omväxlande poetisk, filosofisk och konfrontativ. Sammantaget fångar graffitin något av andan under majrevolten. Det här är några exempel ur boken, först på engelska och sedan på franska, följt av platsangivelse.

”I don’t like writing on walls”

”J’aime pas écrire sur les murs”

Music Amphi. Nanterre

”Under the paving stones, the beach…”

”Dessous les pavés c’est la plage…”

Sorbonne

”The city whose prince is a STUDENT”

”La ville dont le prince est ÈTUDIANT”

14 rue de Condé

”We are all ‘undesirables'”

”Nous sommes tous des ”indésirables'”

Beaux-Arts

”Be realists demand the impossible”

”Soyez réalistes demandez l’impossible”

Censier

”EVE”

”ÈVE”

Nanterre

”The revolution must cease to be in order to EXIST”

”La Révolution doit cesser d’être pour EXISTER”

Hall A1. Nanterre

”Young red women always more beautiful”

”Jeunes femmes rouges toujours plus belles”

Grand Hall. New Sch. of Medicine

”In the schools 6% workers’s sons in the rehabilitation schools 90%”

”Dans les facultés 6% de fils d’ouvriers dans les internats rééducation 90%”

Rue Saint-Louis-en-l’Isle

”All power to the imagination”

”L’Imagination prend le pouvoir”

Stairway. Sciences Po

”Don’t go to Greece this summer, stay at the Sorbonne”

”N’allez pas en Grèce cet été, restez à la Sorbonne”

Sorbonne

Det här är ett mycket litet urval, The Walls Have the Floor innehåller åtminstone ett par hundra fler exempel och två korta men initierade texter om graffitin, bland annat görs jämförelser med liknande uttryck i den digitala världen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

James Comey: A Higher Loyalty

images (7)

James Comey
A Higher Loyalty: Truth, Lies and Leadership
Macmillan

James Comey, chef för FBI, fick kicken av Donald Trump och därpå ett fett bokkontrakt. Hans bok A Higher Loyalty är en märklig blandning av biografi och ledarskapsbok. Comey gör nedslag i sitt liv och sätter episoderna samman med reflektioner kring hur en verklig ledare bör uppträda. Comey framstår som både omutlig och nästan irriterande rekorderlig. Comey skriver fram sig själv som Trumps motsats och det är säkert en sann bild.

Comey har fått kritik för att han som nyligen avskedad skriver en så kritisk bok om den sittande presidenten, men boken handlar inte särskilt mycket om Trump och den handlar inte särskilt mycket om hur han hanterade turerna kring Hilary Clintons e-mail. Och min gissning är att de flesta som läser A Higher Loyalty är särskilt intressserade av just dessa två ämnen.

Comey har visserligen vittnat och berättat om sina möten med Trump tidigare, men här skildrar han middagen med Trump i detalj. Presidenten liknas vid en mafiosi som avkräver Comey lojalitet, varpå Comey säger att han bara kan erbjuda ”honesty” och då muttrar Trump ”honest loyalty”, som om han inte riktigt förstår vad Comey säger.

När man läser A Higher Loyalty får man känslan av att Comey gjort allt rätt och levererat decennium efter decennium varpå han gör ett par misstag. Det handlar naturligtvis, bland annat, om Clintons e-mail. När Comey började utreda dem igen strax före valet, utgick han ifrån att Clinton skulle vinna. Han ville försäkra sig om att ingen i efterhand skulle kunna ifrågasätta valsegern, att ingen i efterhand skulle kunna anklaga FBI för att mörka hennes förehavanden. Samtidigt var Comey märkligt defensiv vad gäller Trump-kampanjens ryska kopplingar.

Comey trasslade till det ordentligt, men så befann han sig i en extraordinärt trasslig situation. Trump erkände först att han fått en fördel, men förnekade naturligtvis att den hade påverkat valutgången. Clinton anklagade Comey för att ha bestulit henne på valsegern. Tillfrågad i Senaten om Comey ansåg att han bar ett visst ansvar för den tilltrasslade situationen svarade han att tanken gjorde honom ”nauseous”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Morden på Osage-indianer och grundandet av FBI

images (3)

David Grann
Killers of the Flower Moon
The Osage Murders and the Birth of the FBI
Doubleday

Osage-indianerna delade öde med många andra Nordamerikanska indianer, men i ett avseende var de helt unika. De tvingades flytta runt under svåra umbäranden och blev allt färre och färre. När de slutligen slog sig ned i Oklahoma sa deras ledare att här skulle de stanna, för här kunde man vare sig odla eller hålla djur, underförstått, de skulle bli lämnade i fred.

Men så hittades enorma mängder olja på Osage-indianernas mark. De hyrde ut marken – den kunde inte säljas, bara ärvas – till flera av de kända oljebaronerna och tjänade extremt mycket pengar; vid 20-talet räknades Osage-indianerna som världens rikaste folk per capita. De byggde mansions, köpte bilar, skickade sina barn till skolor i Europa och anställde vita som tjänstefolk. Det här väckte mycket uppmärksamhet i dåtidens USA, man betraktade det som en onaturlig ordning och tidningsrubrikerna var vagt rasistiska.

”Every time a new well is drilled the Indians are that much richer. The Osage Indians are becoming so rich that something will have to be done about it.”
Harpers

Osage-indianer som var ”fullblod” betraktades emellertid som omyndiga, medan ”halvblod” betraktades som fullvärdiga medborgare. Till dem som förklarats omyndiga utsågs en slags förmyndare (guardians) och de lurade ofta indianerna, till exempel genom att köpa en bil och sedan sälja den vidare för ett mycket högre pris. Enligt David Grann, som skrivit Killers of the Flower Moon, var lurendrejeriet snarare regel än undantag. Den här historiska boken, med inslag av true crime, var en av de allra mest uppmärksammade fackböckerna i USA förra året. Det är en riktig pageturner.

Men i början av 20-talet dog en Osage-indian, ung och till synes helt frisk, och sedan dog en till och en till och en till… Osage-indianerna blev mer och mer övertygade om att det här var ett oroväckande mönster och att det handlade om ojlan. De vände sig till de lokala myndigheterna, som emellertid inte kunde hantera situationen. Grann påpekar att rättssystemet i Oklahoma var synnerligt skakigt vid den här tiden.

Osage-indianerna vände sig då till de federala myndigheterna, föregångaren till FBI. Morden på osage-indianer var FBI:s första stora mordfall, och för dess chef, J. Edgar Hoover, var det synnerligen viktigt; om fallet löstes skulle det visa att FBI hade kontroll  över områden som betraktades som snudd på laglösa. Hoover utsåg Tom White, en före detta Texas Ranger, att leda utredningen. Han förefaller ha varit omutlig och nystade sakta med säkert upp den ena mordet efter det andra.

Osage-indianer förgiftades, sköts, knivhöggs, ett av deras hus sprängdes. En sak som gör den här mordhistorien om möjligt ännu värre, är att flera vita män och kvinnor gifte sig med Osage-indianer för att komma åt deras oljerättigheter. De levde i flera år med sina respektive, skaffade barn med dem, och i några fall, dödade dem. Det var även förenat med livsfara att som utomstsående hjälpa Osage-indianerna, en man kastades av ett tåg och dog. Den oficiella dödssiffran landade på 24 mord, men Grann uppskattar att de kan röra sig om flera hundra.

Alla mord fick i vilket fall som helst inte sin lösning, istället driver mordoffrens arvtagare privata utredningar, som pågår i det oändliga. Skriver Grann: ”They live with doubts, suspecting dead relatives or old family friends or guardians.” Grann har gjort sin research, han kan ämnet på sina fem fingrar, och skriver fram en nästan osannolik berättelse ur USA:s rasistiska historia. Förutom att den handlar om Osage-indianernas öde, så handlar den en hel del om FBI:s tidiga historia.

Enligt Wikipedia håller Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio på att skriva ett filmmanus baserat på boken. Man börjar, enligt samma källa, filma våren 2018. Modernista ger ut Killers of the Flower Moon på svenska i sommar. Den har goda förutsättningar få stor spridning.

Ola Wihlke

3 kommentarer

Filed under Recensioner

Allt du skulle vilja veta om Penguin Crime-omslag

Bingham_PatonSt_Peng64

Josh McPhee är som en arkeolog när han gräver i bokhistorien på jakt efter visuellt spännande bokomslag. På sajten Justseeds – man kanske kan kalla det för ett grafiskt kollektiv – har han en stående kolumn med det självförklarande namnet Judging Books by Their Covers.

Många av kolumnerna är unika i sitt slag, exempelvis den som handlar om böcker i ämnet tamilsk kommunism, och omslagen är utsökt presenterade i både text och bild. Texterna är långa och oerhört initierade. McPhee har, om jag har förstått saken rätt, en enorm samling med gamla böcker. Den i skrivande stund senaste kolumnen heter Penguin Crime. Det här är några av omslagen:

Ames_CorpseDip_Peng62

Ellin_DreadfulSum_Peng64

Innes_WeightOf_Peng64

Innes_HareSitting_Peng64

Hammett_GlassKey_Peng66

Chandler_KillerInRain_Peng69

Ett varmt tack till Josh MacPhee för att vi fick använda ett litet urval bilder.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Bokomslag bilder och foto