The Guardian strök förment känsliga partier i intervju med Judith Butler

Redan några timmar efter att The Guardian publicerat en intervju med genusteoretikern Judith Butler gjorde tidningen ganska omfattande ändringar i texten. I Bookforum påstås det att The Guardian vek ned sig för uppretade transfoba läsare. Butler svarade bland annat på en fråga rörande alliansen mellan högerextrema grupper och vissa feministiska grupper: TERF (trans-exclusionary radical feminists). Butler kallade dem fascister. Hela frågan och svaret togs bort. Emanuel Maiberg skildrar de olika turerna i detalj här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter, Recensioner

John Swedenmark om Freuds Berggasse

Freud
Berggasse 19. The Origin of Psychoanalysis
Red. Monika Pessler, Daniela Finzi, text(er) av Siri Hustvedt, Monika Pessler, Hermann Czech, Daniela Finzi, Arkadi Blatow, Christfried Tögel, Philippe van Haute, Hermann Westerink, Viktor Mazin, Mai Wegener, Andreas Mayer, Liliane Weissberg, Elisabeth Roudinesco, Christine Diercks, August Ruhs, Ulrike May, Eran Rolnik, Michael Molnar, Roman Krivanek, Inge Pretorius, Michaela Raggam-Blesch, Heidemarie Uhl, Carol Seigel, Joseph Kosuth, Mario Codognato, Martin Prinzhorn, grafisk design Martha Stutteregger

Hatje Cantz

Jag besökte Freuds hem och mottagning på Berggasse 19 i Wien för tio år sen och blev tämligen besviken. Allting var så utplockat. Freud tog ju med sig nästan varje pinal vid flykten undan nazismen 1938, och lägenheterna blev tillfälligt boende för vräkta judiska familjer, varav de flesta sen sändes i döden. Så de flesta magiska grejer befann sig i London. 

Visst kunde man fantisera över vad som ägt rum där, och läsa på skyltar, men det mest omedelbara intrycket var själva tomheten. 

Nu har det där rättats till, läser jag i katalogen över det nyligen återinvigda Freudmuseet: Freud Berggasse 19. The Origins of Psychoanalysis, sammanställd av Monika Pessler och Daniela Finzi, utgiven av Hatje Cantz förlag i Berlin. Många föremål och dokument har kommit tillbaka, och miljöerna har rekonstruerats, till stor del utifrån svartvita fotografier tagna under det sista året Freud bodde där. Jag får absolut lust att åka dit genast, för det nya museets skull: för att uppsöka andra vallfartsställen, som det hus Wittgenstein ritade åt sin syster, och helt enkelt för att få vistas i Wien. Men katalogen är tills dess en mycket god ersättning! Den rymmer charmerande mycket information och trivia, både om Sigmund och Anna Freud (dottern, den epokgörande barnpsykologen, hade ju också praktik där), om resten av familjen – och om hur man konstruerar ett museum, ett monument, så att det både är troget mot det förflutna och intressant för samtiden. Det senaste till stor del – förutom pedagogiken – genom att bjuda in verk av framstående nutida konstnärer.

Teile von Sigmund Freuds Reisenecessaire
Sigmund Freud Privatstiftung, Wien; Foto: Günther König

Men de flesta av de tusentals antika föremålen och själva Divanen finns förstås kvar i London. The Freud Museum är oerhört livaktigt och verksamt både live och online (www.freud.org.uk) med visningar och föreläsningar. Jag har även besökt museet i Freuds födelsestad Příbor i Tjeckien, till största delen en fantasi kring vad den lille pojken kan ha upplevt där innan flytten till Wien. 

Katalogen är upplagd som en växling mellan (utmärkta) färgbilder på föremålen och korta uppslagsbokslika essäer skrivna av insatta akademiker. Det är en smula irriterande att så många bakgrundsupplysningar återkommer väldigt ofta i de olika texterna, men det möjliggör å andra sidan att de står för sig själva och kan avnjutas en och en, till exempel den om Freud som brevskrivare. Han har ett slags världsrekord, med 30.000 avsända brev under livstiden, trots att han jobbade med patienter, lärjungar och teoribygge från morgon till sent. Några av hans viktigaste analysander presenteras i en informativ essä av Ulrike May, som också rekonstruerar de praktiska detaljerna kring den psykoanalytiska teknik han beskrev schematiskt i så många böcker och artiklar. 

Det hör till formatet att man som initierad Freudläsare inte är helt nöjd med en del generaliseringar och sammanfattningar i de komprimerade texterna, men lite gräl har aldrig skadat nån. Och som komplement till biografierna (Peter Gay, Lars Sjögren) är den här katalogen en omistlig källa till kunskap och dagdrömmeri – och längtan till själva platsen. 

John Swedenmark 

Översättare, medlem i redaktionen för tidskriften Divan

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Kvinnor läser (fortfarande) fler böcker av män än tvärtom

image

”The average rating men give to books by women on Goodreads is 3.9 out of 5; for books by men, it’s 3.8.”
– Hoppet lever

MA Sighart har skrivit en lång artikel i The Guardian”Why do so few men read books by women? – om hur mycket böcker skrivna av kvinnor som läses av män och tvärtom.

Sighart har gjort som många kvinnliga författare, hon skriver inte ut sina förnamn, utan sina initialer, eftersom förnamnen skulle avslöja hennes kön. Hon tror att färre män skulle läsa henne då. Hon är bokaktuell också, med The Authority Gap (Doubleday), som handlar om varför inte kvinnor tas på samma allvar som män.

Men läsningen då? Sighart, som har låtit Nielsen Book Research plocka fram lite statistik:

”For the top 10 bestselling female authors (who include Jane Austen and Margaret Atwood, as well as Danielle Steel and Jojo Moyes), only 19% of their readers are men and 81%, women. But for the top 10 bestselling male authors (who include Charles Dickens and JRR Tolkien, as well as Lee Child and Stephen King), the split is much more even: 55% men and 45% women.”

Mer statistik:

”Margaret Atwood, a writer who should be on the bookshelves of anyone who cares about literary fiction, has a readership that is only 21% male. Male fellow Booker prize winners Julian Barnes and Yann Martel have nearly twice as many (39% and 40%).”

Och lite till statistik:

Women are 65% more likely to read a nonfiction book by the opposite sex than men are. All this suggests that men, consciously or unconsciously, don’t accord female authors as much authority as male ones. Or they make the lazy assumption that women’s books aren’t for them without trying them out to see whether this is true.

Två tredjedelar av alla böcker jag läser är skrivna av kvinnor. Det var ett beslut jag fattade, men det gick också av bara farten, när jag började blogga om amerikansk litteratur. Några av upptäckterna är Rachel Kushner, Ottessa Moshfegh, Patricia Lockwood, Rachel B Glaser, Clarice Lispector (Brasilien) och, sist men inte minst, Ursula K Le Guin.

Jag håller med om att siffrorna som Sighart plockat fram är problematiska, de vittnar om en skevhet, men att förvänta sig att män ska börja läsa författare som Jo Jo Moyes och Danielle Steel är inte realistiskt, om det ens är önskvärt. En inte oansenlig del av litteraturen utgörs av böcker skrivna av kvinnor för kvinnor, det tydliggörs redan med omslag och marknadsföring. Med det vore intressant att få veta några exempel på bra böcker som kvinnor och män gillar lika mycket.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Vem är rädd för konstvärlden?

I en mycket underhållande atikel i Art in America”The Art of the Con” – granskar Rachel Wetzler hur konstvärlden skildras i den samtida amerikanska och internationella romanen. Hon utgår från en hel rad relativt nyutgivna romaner, av författare som Ben Lerner, Ottessa Moshfegh, Michel Houllebecq och Enrique Vila-Matas.

Litteraturens dom över konstvärlden är, inte helt oväntat, ganska hård. Den drabbar såväl kuratorer, som konstnärer och konstkritiker. Den vittnar om en vild jakt på pengar, status och positioner, snabbt skiftande estetiska moden och en en stor marknadsföringsapparat som tvingas jobba på högvarv. Men litteraturvärlden kanske inte är mycket bättre, bara mindre tacksam att satirisera?

Utan logik i Kassel av Enrique Vila Matas är en hysteriskt rolig och märklig roman som handlar om en författare som blir en del av en installation under documenta i Kassel. Han ska sitta vid ett bord på en kinarestaurang och skriva. Vad? För vem?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Quentin Tarantino har romandebuterat

81caWwaOOKL

Filmskaparen Quentin Tarantino har romandebuterat med Once Upon a Time in Hollywood, en version av hans film Once Upon a Time in Hollywood. Den har fått bra recensioner och är självklart riktigt pulpig. Nu återstår det att se om Tarantino tänker filmatisera romanen. Vi planerar hursomhelst att läsa och skriva om den.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Bejaka oordningen i hyllor och boksamlingar

I Washington Post har Mark Athitakis skrivit ett förnuftigt och vackert försvar av den oorganiserade boksamlingen: ”Why bother organizing your books? A messy personal library is proof of life.” Athitakis beskriver hur han nyinflyttad i ett hus ordnade sina böcker, i ett rum med väggfasta hyllor, enligt konstens alla regler, men att boksamlingen sakta men säkert antog en mer naturlig och kaotisk karaktär. Och han gillade det, inklusive de framväxande bokstaplarna: ”I am forever doomed to be perched on a shelving spectrum well away from Marie Kondo and distressingly close to the Collyer brothers.” Marie Kondo predikar ordning och bröderna Collyer är två amerikanska notoriska hoarders. De efterlämnade, bland mycket mycket annat, 25 000 böcker.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Notiser

Auslöser 4

Auslöser Nr 4 – 2001

Den österrikiska tvåspråkiga fototidskriften Auslöser har kommit ut med sitt fjärde nummer, och man fortsätter att gå från klarhet till klarhet. Konceptet bygger på att intervjua fotografer och andra, och låta dem berätta om sitt värv. Tonen är avspänd men respektfull. Nyfiken och forskande.

Den första intervjun är med Hanna Mattes som fotar analogt, så att hon kan manipulera negativen manuellt. På ett foto taget inifrån en bil syns berg och blå himmel i bakgrunden. Mattes har manipulerat bilden så att det ser ut som om det är skotthål i himlen. En annan intervju är med koreanen Myoung Ho Lee som har specialiserat sig på att fota träd. Han spänner upp stora dukar bakom träden, så att grenverken framhävs på ett smått surrealistiskt vis. Det är som om trädens trädighet framhävs.

Den andra intervjun, huvudnumret, är med polisfotografen Arnold Odermatt, som i flera decennier fotade kraschade bilar i en liten kanton i Schweiz. De som råkat ut för olyckorna är omhändertagna när Odermatt fotar bilvraken. Fotona tagna på natten, med artificiellt ljus, är både kusliga och fascinerande. När fotovärlden upptäckte hans fotografier blev han genast något av en stjärna.

Sebastian Gansrigler, Auslösers redaktör, har än en gång lyckats sammanställa ett riktigt intressant nummer med rader av spännande intervjuer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Praktverk med foton av och texter om Gunnar Smoliansky (1933-2019)

Gunnar Smoliansky 1933-2019, omslag vol. 1+2

Gunnar Smoliansky (1933-2019) Vol 1 & 2
Språk: Svenska och engelska
Henrik Nygren Design

Böckernas innehåll: 473 fotografier av Gunnar Smoliansky
samt texter av Gerry Badger, Hans Henrik Brummer, Claes Bäckström,
Lars Forsberg, Marie Lundquist, Carl-Johan Malmberg och David Neuma
n

Den mästerlige och utpräglat sensible fotografen Gunnar Smoliansky (1933-2019) är något av en fotografernas fotograf, kanske rentav något i stil med en svensk Henri Cartier-Bresson (1908-2004), och därför är det glädjande att Henrik Nygren, med två feta pocketvolymer, gör hans verk tillgängligt för alla och envar.

Men det finns naturligtvis många viktiga skillnader mellan ikonen Cartier-Bresson och Smoliansky. HCB är mer publikfriande än GS, som är en mer renodlad estet, ständigt på jakt efter nya spännande former, konstellationer och nyanser. HCB är dessutom betydligt mer intresserad av människor än GS.

Utdrag ur en intervju med GS av Kurt Mälarstedt i Dagens Nyheter, 2004:

KM: Det är inte särskilt många människor i dina bilder…

GS: Vad skall dom där att göra?

Stockholm är Smoliansky desto mer intresserad av, Stockholm i allmänhet och Söder i synnerhet. Man kan se de här monografierna, som bygger på en rad samarbeten mellan Henrik Nygren och GS, som hyllningar till Gunnar Smolianskys ensartade fotografi, varsamt ihopfogade med en hel rad fina introducerande och fördjupande texter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Poster Collection 33: schweiziska politiska posters

file

Poster Collection 33: Ja! Nein! Yes! No!
Swiss Posters for Democracy
Red. & förord: Bettina Richter
Text: Jakob Tanner
Museum Für Gestaltung Zürich /
Lars Müller Publishers

Schweiz har, med sin politiska särart, inte minst direktdemokratin och folkomröstningarna, en urstark postertradition. Museum Für Gestaltung Zürich har en samling med posters i världsklass, kommersiella och politiska posters. Tillsammans med det schweiziska kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger museumet ut den suveräna skriftserien Poster Collection, som samlar posters av kända grafiker, som Michael Engelmann och Josef Müller-Brockmann, samt posters på olika teman, som posters till utställningar och typografiska posters.

Den senaste volymen heter Poster Collection 33: Ja! Nein! Yes! No! och samlar politiska posters från perioden 1918 till nutid. Den visar prov på olika grafiska stilar och retoriska strategier, men den här volymen samlar posters som är ganska grova, högljudda och brötiga, med återkommande nationalistiska symboler, exempelvis Wilhelm Tell. I den här volymen samlas främst intressanta, snarare än snygga och anslående posters, med djärva och nyskapande grafiska lösningar. Det låter kanske tråkigt, men om man är intresserad av Schweiz och/eller politisk kommunikation/propaganda kan det här vara något.

Inte helt oväntat är temat kvinnlig rösträtt framträdande – motståndarna anspelar på att röstande kvinnor kommer att försumma barnen och att de kommer att bli riktiga ragator. En poster, som förbjöds, propagerar för ett tätt samarbete mellan Schweiz och Sovjet. Flera posters handlar om immigration och flera handlar om att avskaffa Schweiz armé. Jag blev lite förvånad, kanske fördomsfullt, över att många posters, inte minst från efterkrigstiden, vittnar om mycket djupa klassmotsättningar. I boken finns bilder av 147 posters. Det här är ett litet, inte helt representativt urval.

4[1]

Donald Brun Frauenstimmrecht Nein, 1948

1[1]

Hugo Laubi Direkte Bundessteuer Ja!, 1918 

5[1]

Josef Müller-Brockmann Projet constitutionnel sur le routier réseau Oui, 1958

15[1]

Anonym Frauenstimmrecht Nein, 1946

10[1]

KSP Krieg Schlupp Partner Ja zum Waffengesetz, 2019

8[1]

Exem No à la destruction des Bains des Paquis, 1989

Här kan du se lite fler bilder av posters.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Två svarta kvinnor som bevarat minnet av the Tulsa Race Massacre

Black Lives Matter protest in downtown Los Angeles. 1 JUL, 2020, LOS ANGELES, USA

Black Lives Matter protest in downtown Los Angeles. 1 JUL, 2020, LOS ANGELES, USA Via Rawpixel

”Two pioneering Black writers have not received the recognition they deserve for chronicling one of the country’s gravest crimes.”
– Victor Luckerson

I New Yorker skriver Victor Luckerson om två svarta kvinnor som skildrat, och därmed bevarat minnet av, the Tulsa Race Massacre, som mer eller mindre konsekvent har förträngts och förnekats av det vita USA. President Joe Biden närvarade emellertid vid högtidlighållandet hundra år efter massakern. Det är tveksamt om det hade skett om inte Black Lives Matter, och dess sympatisörer, så konsekvent och envetet kämpat för att sätta ljuset på vita amerikaners våld mot svarta amerikaner.

Kvinnorna heter Mary E. Jones Parrish och Eddie Faye Gates. De skildrar massakern 1921 i vilken flera hundra svarta amerikaner dödades och över 1000 hem föröddes, Parrish i en bok från 1923 och Gates bland annat i våldsamt gripande videointervjuer med överlevare, bland dem George Monroe som var 5 år gammal under massakern. Först gömde han sig under en säng när mobben nalkades, man hade utrustat sig med den obligatoriska facklan som tjänade det dubbla syftet att tända eld och att sätta skräck i offren, men han tvingades fly eftersom hans barndomshem brändes ned.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Notiser