Sjövilda berättelser i Angela Carters och Margaret Atwoods anda

evyexzaae8ienjmhovdv

Camilla Grudova
The Doll’s Alphabet
Fitzcarraldo Editions

Den första novellen inleds så här:

”One afternoon, after finishing a cup of coffee in her living room, Greta discovered how to unstitch herself. Her clothes, skin and hair fell from her like the peeled rind of a fruit, and her true body stepped out.”

En av de andra novellerna börjar så här:

”She wasn’t like known mermaids, divided in two, fish bottom, a lady on top. The fish and the human were blended together like tea with milk.”

I The Doll’s Alphabet, av Camilla Grudova, är de flesta huvudkaraktärerna flickor och kvinnor, som försöker hantera eller överträda de normer en kvinna förväntas följa. Eller så överskrids gränsen mellan människa och djur: En av karaktärerna förvandlas till en varg nattetid.

Men karaktärerna behöver inte ens vara människor – i den kanske märkligaste novellen befruktar en bläckfisk en galjonsfigur, i form av en sjöjungfru, som föder en liten lampett. Stämningen och logiken i många av novellerna tangerar det sagoaktiga, men Grudova skriver barnförbjudna, groteska och mardrömslika sagor.

På bokens baksida kan man läsa att Grudova skriver i samma tradition som Angela Carter och Margaret Atwood, och det tycker jag absolut att man kan säga, men Grudova har också skapat en genuint originell litterär värld. The Doll’s Alphabet är hennes debutbok, som har blurbats entusiastiskt av författare som Helen Oyeyemi, Sheila Heti och Deborah Levy.

Vissa saker upp med jämna mellanrum i novellerna – zoologiska trädgårdar, sjöjungfrur, dockor, symaskiner, speglar och konserverad mat. I flera av novellerna, kanske mest uttalat i ”Waxy”, råder det brist på det mesta. Man kanske kan kalla samhället för post-kapitalistiskt.

Alla kvinnor är på jakt efter en Man, som de förväntas ta hand om utöver att de arbetar vid fabriker för att försörja dem. Det är mycket vanligt med arbetsskador, exempelvis frätskador. Huvudpersonen i novellen har förhållandevis lindriga skador, inte så allvarliga att hon riskerar att förbli Manlös. Att vara Manlös bertraktas som stigmatiserande. Om en kvinna går för länge utan Man börjar skvallret obönhörligt.

Posters sitter uppsatta överallt och påminner:

TAKE CARE OF YOUR MAN
A GOOD LADY DOES NOT LET HER MAN LOITER
FEED YOUR MAN WELL

Männen verkar inte arbeta, utan laddar med filosofistudier inför nästa Examen. En sak råder det inte brist på – Filosofiböcker. De som klarar sin examen blir belönade med pengar, som vanligtvis spenderas på lite lyxigare tobak, konserver eller en rejäl pubrunda. Kvinnor är inte välkomna på puben, men kaféerna är öppna för dem. Det är där Män och kvinnor träffas. Det enda som finns att köpa där är kaffe och toast med sirap eller toast med kokt konserverat kött.

Grudova saknar verkligen inte humor, men humorn är genomgående av det svartare slaget. När huvudpersonen i ”Waxy” hittar en man, Paul, är det en minst sagt sorglig skepnad, men hon finner sig och tar fasta på det positiva: ”He made a couple of rag rugs to cover our cold floor, was good at darning clothes and knew how to cook eggs in all sorts of interesting ways.”

The Doll’s Alphabet är något av det mest originella, otäcka och underhållande jag läst på länge. Det är en briljant debutbok. Trots att vissa av de här fantasirika, smarta och mångskiktade novellerna är ganska olika till sin karaktär, så håller de samman sällsynt väl. Grudova berättar om mycket märkliga ting, som om de vore helt självklara.

Besök Fitzcarraldo Editions, som har en sensationellt spännande utgivning.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Man Booker International Prize 2017 – Dorthe Nors knep plats på korta listan

blicken-pilen-filen

Det var 13 författare och lika många översättare som tog plats på långa listan till Man Booker International Prize. Nu har korta listan presenterats och två av författarna är skandinaver, vilket är helt unikt. Danskan Dorthe Nors, som vi gissade skulle gå vidare. Hon har fått ett fantastiskt och välförtjänt internationellt genombrott de senaste åren. Samt norske Roy Jacobsen. Ett stort grattis till dem båda.

Så här skrev vi i blogginlägget om den långa listan:

”Att vara Nobelpristippad, som Amos Oz och Ismail Kadare, är ingen garanti för att gå vidare till korta listan. Jag tycker att det är oerhört svårtippat, men jag tror att Oz och Kadare går vidare tillsammans med Dorthe Nors, Mathias Enard, David Grossman och Yan Lianke. Det är bara en gissning – juryn kanske droppar ett par tungviktare för att undvika förutsägbarhet? J.M. Coetzee gick ju exempelvis inte vidare till Man Booker-prisets korta lista förra året. Och det vore ingen direkt skräll om Stefan HertmansAlain Mabanckou eller Samanta Schweblin knep platser på årets korta lista.”

Och så här blev utfallet:
105.Mathias Enard-Compass

Mathias Enard (Frankrike), Charlotte Mandell, Compass (Fitzcarraldo Editions)

Citerat ur förlagets presentation: ”As night falls over Vienna, Franz Ritter, an insomniac musicologist, takes to his sickbed with an unspecified illness and spends a restless night drifting between dreams and memories, revisiting the important chapters of his life: his ongoing fascination with the Middle East and his numerous travels to Istanbul, Aleppo, Damascus, and Tehran, as well as the various writers, artists, musicians, academics, orientalists, and explorers who populate this vast dreamscape. At the centre of these memories is his elusive, unrequited love, Sarah, a fiercely intelligent French scholar caught in the intricate tension between Europe and the Middle East. An immersive, nocturnal, musical novel, full of generous erudition and bittersweet humour, Compass is a journey and a declaration of admiration, a quest for the otherness inside us all and a hand reaching out – like a bridge between West and East, yesterday and tomorrow. Winner of the 2015 Prix Goncourt, this is Mathias Enard’s most ambitious novel since Zone.”

Recension i The Guardian: ”A musicologist’s adventures in the Middle East make for a powerful scholarly narrative”

images

David Grossman (Israel), Jessica Cohen, A Horse Walks Into a Bar (Jonathan Cape)

Ur förlagets beskrivning: ”The setting is a comedy club in a small Israeli town. An audience that has come expecting an evening of amusement instead sees a comedian falling apart on stage; an act of disintegration, a man crumbling, as a matter of choice, before their eyes. They could get up and leave, or boo and whistle and drive him from the stage, if they were not so drawn to glimpse his personal hell. Dovaleh G, a veteran stand-up comic – charming, erratic, repellent – exposes a wound he has been living with for years: a fateful and gruesome choice he had to make between the two people who were dearest to him.”

Recension i Irish Times: ”A Horse Walks into a Bar review: a polemic of unusual power”

Provläs boken

78.Roy Jacobsen-The Unseen

Roy Jacobsen (Norge), Don Bartlett, Don Shaw, The Unseen (MacLehose)

Citerat ur förlagets beskrivning: ”The Unseen was a huge bestseller in Roy Jacobsen’s native Norway when it was published to great acclaim in 2011. It is about a family that lives on an island just off the Norwegian coast at the beginning of the twentieth century. About a girl who, her parents fear, might not be quite right, but who proves herself more capable and resourceful than anyone else. And there is a wonderful contradiction at its heart – island life is tough, a slog, but Jacobsen’s prose is delicate and beautiful:

Nobody can leave an island. An island is a cosmos in a nutshell, where the stars slumber in the grasss beneath the snow. But occasionally someone tries …”

Recension i Irish Times: ”The Unseen review: Red sky at mourning for a Norwegian fishing family”

images (8)

Dorthe Nors (Danmark), Misha Hoekstra, Mirror, Shoulder, Signal (Pushkin Press)

Citerat ur förlagets presentation: ”Mirror, Shoulder, Signal is a poignant, sharp-witted tale of one woman’s journey in search of herself when there’s no one to ask for directions.” Det här är något så ovanligt som en roman om en 40-årig kvinna, som inte definieras utifrån sitt äktenskap eller mödraskap.

Recension i The Guardian: ”The Danish author vividly captures the life and loves of a nonconformist translator of crime fiction”

Läs utdrag ur boken

images (9)

Amos Oz (Israel), Nicholas de Lange, Judas (Chatto & Windus)

Ur förlagets presentation: ”Set in the still-divided Jerusalem of 1959–60, Judas is an exquisite love story and coming-of-age tale, and a radical rethinking of the concept of treason. It is a novel steeped in desire and curiosity from one of Israel’s greatest living writers.”

Recension i Washington Post: ”In the novel ‘Judas,’ Amos Oz wrestles with Jewish attitudes toward Jesus”

Lyssna på intervju på NPR

111.Samanta Schweblin-Fever Dream

Samanta Schweblin (Argentina), Megan McDowell, Fever Dream (Oneworld)

Ur förlagets presentation: ”One of the freshest new voices to come out of the Spanish language, Samanta Schweblin creates an aura of strange and deeply unsettling psychological menace in this cautionary tale of maternal love, broken souls and the power and desperation of family.”

Läs recension i New Yorker: ”THE SICK THRILL OF ‘FEVER DREAM‘”

Provläs boken

Jag länkade till recensioner av böckernas engelspråkiga utgåvor, inte för att jag tycker att man bör läsa dem på engelska, men för att priset delas ut till författare och översättare. Flera av böckerna finns på svenska och Nors och Jacobsen kan man ju, i skandinavistisk anda, försöka läsa på danska respektive norska. Om du vill provläsa Nors kan jag varmt rekommendera den här korta och charmiga novellen.

Som nordbo känner man ju sig ganska liten i sammanhang som de här, men jag både tror och hoppas att Nors eller Jacobsen kan ta hem det här. Aki Ollikainen tror jag är den enda nordbo som juryn valt föregående år, men han gick inte vidare till korta listan. Det vore ju riktigt mäktigt med en nordisk segrare.

Om jag bara får gissa på en författare, så tror jag att det blir Mathias Enards ambitiösa Prix Goncourt-vinnare. Det verkar inte vara någon direkt enkel roman, men att döma av recensionerna ska den vara riktigt spännande. Man Boooker-juryn har ju också utsett författare som László Krasznahorkai (2015) och Han Kang (2016) till segrare. Det kanske verkar långsökt, men kanske skulle det kunna påverka något, i våra konfliktfyllda tider, att Compass är, med förlagsreklamens ord, som en utsträckt hand: ”like a bridge between West and East, yesterday and tomorrow.”

Vinnaren utses 14/6.

Skriv gärna och berätta om du har någon favorit eller om du har läst någon av böckerna.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor, Nyheter

Man Booker International Prize 2017 – långa listan

Man-Booker-International-Prize-980x561

Vi är lite sena på bollen men Man Booker International Prize har offentliggjort sin långa lista med 13 namn. Eller rättare sagt, 26 namn, eftersom priset delas mellan författaren och översättaren.

Och vilka namn! Mathias Enard, en av Frankrikes stora stjärnor, bör inte ha några svårigheter att gå vidare till korta listan. Många författare är också sverigeaktuella, som israelen David Grossman och argentinskan Samanta Schweblin. Albanen Ismail Kadare och Amos Oz brukar nämnas i Nobelprissammanhang och de bör också kunna erövra varsin plats på korta listan.

Om Norden vore ett land, så skulle det dominera listan, efterson det finns en norrman, en islänning och en danska på listan. Även om jag bara har läst Dorthe Nors noveller så håller jag lite extra på henne. Juryn har plockat fram riktigt spännande namn i år.

105.Mathias Enard-Compass

Mathias Enard (Frankrike), Charlotte Mandell, Compass (Fitzcarraldo Editions)

Citerat ur förlagets presentation: ”As night falls over Vienna, Franz Ritter, an insomniac musicologist, takes to his sickbed with an unspecified illness and spends a restless night drifting between dreams and memories, revisiting the important chapters of his life: his ongoing fascination with the Middle East and his numerous travels to Istanbul, Aleppo, Damascus, and Tehran, as well as the various writers, artists, musicians, academics, orientalists, and explorers who populate this vast dreamscape. At the centre of these memories is his elusive, unrequited love, Sarah, a fiercely intelligent French scholar caught in the intricate tension between Europe and the Middle East. An immersive, nocturnal, musical novel, full of generous erudition and bittersweet humour, Compass is a journey and a declaration of admiration, a quest for the otherness inside us all and a hand reaching out – like a bridge between West and East, yesterday and tomorrow. Winner of the 2015 Prix Goncourt, this is Mathias Enard’s most ambitious novel since Zone.”

9781846276071

Wioletta Greg (Polen), Eliza Marciniak, Swallowing Mercury (Portobello Books)

Ur förlagets beskrivning: ”Wiola lives in a close-knit agricultural community. Wiola has a black cat called Blackie. Wiola’s father was a deserter but now he is a taxidermist. Wiola’s mother tells her that killing spiders brings on storms. Wiola must never enter the seamstress’s ‘secret’ room. Wiola collects matchbox labels. Wiola is a good Catholic girl brought up with fables and nurtured on superstition. Wiola lives in a Poland that is both very recent and lost in time.”

images

David Grossman (Israel), Jessica Cohen, A Horse Walks Into a Bar (Jonathan Cape)

Ur förlagets beskrivning: ”The setting is a comedy club in a small Israeli town. An audience that has come expecting an evening of amusement instead sees a comedian falling apart on stage; an act of disintegration, a man crumbling, as a matter of choice, before their eyes. They could get up and leave, or boo and whistle and drive him from the stage, if they were not so drawn to glimpse his personal hell. Dovaleh G, a veteran stand-up comic – charming, erratic, repellent – exposes a wound he has been living with for years: a fateful and gruesome choice he had to make between the two people who were dearest to him.”

16.Stefan Hertmans-War and Turpentine

Stefan Hertmans (Belgien), David McKay, War and Turpentine (Harvill Secker)

Ur förlagets presentation: ”Shortly before his death at the age of 90, Stefan Hertmans’ grandfather Urbain gave his grandson a set of notebooks. […] As Stefan began to read, he found himself drawn into a conversation across the centuries, as Urbain – so quiet and reserved in life – revealed his eloquence and his private passions on the page. Gradually, as he learned of his grandfather’s heroics in the First World War, the loss of his great love, and his later years spent seeking solace in art and painting, a portrait emerged of the grandfather he had never fully known.” Den här boken fanns med på åtskilliga listor över förra årets bästa böcker, bland dem New York Times lista över de 10 bästa.

78.Roy Jacobsen-The Unseen

Roy Jacobsen (Norge), Don Bartlett, Don Shaw, The Unseen (MacLehose)

Citerat ur förlagets beskrivning: ”The Unseen was a huge bestseller in Roy Jacobsen’s native Norway when it was published to great acclaim in 2011. It is about a family that lives on an island just off the Norwegian coast at the beginning of the twentieth century. About a girl who, her parents fear, might not be quite right, but who proves herself more capable and resourceful than anyone else. And there is a wonderful contradiction at its heart – island life is tough, a slog, but Jacobsen’s prose is delicate and beautiful:

Nobody can leave an island. An island is a cosmos in a nutshell, where the stars slumber in the grasss beneath the snow. But occasionally someone tries …”

images (6)

Ismail Kadare (Albanien), John Hodgson, The Traitor’s Niche (Harvill Secker)

Ur förlagets beskrivning: ”At the heart of the Ottoman Empire, in the main square of Constantinople, a niche is carved into ancient stone. Here, the sultan displays the severed heads of his adversaries. People flock to see the latest head and gossip about the state of the empire: the province of Albania is demanding independence again, and the niche awaits a new trophy… […] The Traitor’s Niche is a surreal tale of rebellion and tyranny, in a land where armies carry scarecrows, state officials ban entire languages, and the act of forgetting is more complicated than remembering.”

86.Jon Kalman Stefansson-Fish Have No Feet

Jon Kalman Stefansson (Island), Phil Roughton, Fish Have No Feet (MacLehose)

Ur förlagets beskrivning: ”Fish Have No Feet is the first part in a new series by Jón Kalman Stefánsson. It is a timeslip novel that sets a writer’s return to present-day Keflavik – perhaps the darkest place in Iceland, surrounded by black lava fields and hemmed in by a sea that may not be fished – against the story of his grandparents’ struggle to survive in a village on the eastern coast.”

 

17.Yan Lianke-The Explosion Chronicles

Yan Lianke (Kina), Carlos Rojas, The Explosion Chronicles (Chatto & Windus)

Citerat ur förlagets presentation: ”With the Yi River on one side and the Balou Mountains on the other, the village of Explosion was founded a thousand years ago by refugees fleeing a volcanic eruption. But in the post-Mao era, the name takes on a new significance as the rural community grows explosively from a small village to a town to a city to a vast megalopolis. […] Brimming with absurdity, intelligence and wit, The Explosion Chronicles considers the high stakes of passion and power, the consequences of corruption and greed, the dynamics of love and hate, as well as the seemingly boundless excesses of capitalist culture.”

images (7)

Alain Mabanckou (Frankrike), Helen Stevenson, Black Moses (Serpent’s Tail)

”Africa’s Samuel Beckett … one of the continent’s greatest living writers”
The Guardian

43.Clemens Meyer-Bricks and Mortar

Clemens Meyer (Tyskland), Katy Derbyshire, Bricks and Mortar (Fitzcarraldo Editions)

”A journey to the end of the night for 20/21st century Germany. Meyer reworks Döblin and Céline into a modern epic prose film with endless tracking shots of the gash of urban life, bought flesh and the financial transaction (the business of sex); memory as unspooling corrupted tape; journeys as migrations, as random as history and its splittings.”
— Chris Petit, author of Robinson

images (8)

Dorthe Nors (Danmark), Misha Hoekstra, Mirror, Shoulder, Signal (Pushkin Press)

Citerat ur förlagets presentation: ”Mirror, Shoulder, Signal is a poignant, sharp-witted tale of one woman’s journey in search of herself when there’s no one to ask for directions.” Det här är något så ovanligt som en roman om en 40-årig kvinna, som inte definieras utifrån sitt äktenskap eller mödraskap.

images (9)

Amos Oz (Israel), Nicholas de Lange, Judas (Chatto & Windus)

Ur förlagets presentation: ”Set in the still-divided Jerusalem of 1959–60, Judas is an exquisite love story and coming-of-age tale, and a radical rethinking of the concept of treason. It is a novel steeped in desire and curiosity from one of Israel’s greatest living writers.”

111.Samanta Schweblin-Fever Dream

Samanta Schweblin (Argentina), Megan McDowell, Fever Dream (Oneworld)

Ur förlagets presentation: ”One of the freshest new voices to come out of the Spanish language, Samanta Schweblin creates an aura of strange and deeply unsettling psychological menace in this cautionary tale of maternal love, broken souls and the power and desperation of family.”

Det är roligt att det finns med så många böcker från små förlag, inte mindre än två från Fitzcarraldo Editions respektive MacLehose. Det är på sätt och vis logiskt. Jag har läst någonstans att den översatta litteraturen utgör 3% av den totala utgivningen, och det är till stor del de lite mindre förlagen som står för den.

Att vara Nobelpristippad, som Amos Oz och Ismail Kadare, är ingen garanti för att gå vidare till korta listan. Jag tycker att det är oerhört svårtippat, men jag tror att Oz och Kadare går vidare tillsammans med Dorthe Nors, Mathias Enard, David Grossman och Yan Lianke. Det är bara en gissning – juryn kanske droppar ett par tungviktare för att undvika förutsägbarhet? J.M. Coetzee gick ju exempelvis inte vidare till Man Booker-prisets korta lista förra året. Och det vore ingen direkt skräll om Stefan HertmansAlain Mabanckou eller Samanta Schweblin knep platser på årets korta lista.

Vilka tror/hoppas du kommer att gå vidare?

Korta listan offentliggörs 20/4 och vinnaren utses 14/6.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

När vildsvinen invaderade Hornanäs

9789100168759

Hannah Lutz
Vildsvin
Albert Bonniers Förlag

Hannah Lutz romandebuterar med Vildsvin, men 2011 belönades hon med Umeås novellpris. Det verkar logiskt, för den här kortromanen, knappt 100 glesskrivna sidor, om en vildsvinsinvasion i småländska Hornanäs, är oerhört koncentrerad och laddad med mycket undertext. Lutz gestaltar snarare än berättar och stämningarna är viktigare än intrigen. Det är en märklig, ibland vagt otäck och vacker roman.

Förutsättningen är att vildsvinsstammen i Småland har ökat kraftigt. De anförs av sluga gigantiska suggor. Djuren är skygga och rör sig mest nattetid, men när morgonen kommer blir förödelsen synlig. Svinen bökar i trädgårdar och intar skogar och åkrar. De äter upp vetet. Vildsvinen är det stora samtalsämnet i Hornanäs och ingen har något gott att säga om dem. Men vildsvinen är i stort sett frånvarande i romanen. Eller: De blir desto mer närvarande, som en osynlig kraft, genom sin fysiska frånvaro.

Vi får i huvudsak följa tre personer – Ritve, Mia och Glenn – som befinner sig i Hornanäs av olika skäl. Man skulle kanske kunna kalla dem sköra, känsliga och udda. Man kanske också skulle kunna kalla dem sökare, sökare efter sammanhang och mening. De för ordet växelvis i korta textavsnitt, men det blir ingen Short Cuts. Det är typiskt för den här egensinniga romanen – vildsvinen visar sig inte och huvudpersonernas vägar korsas inte.

Glenn jobbar på kommunen, ansvarar för kulturfonden, och tillsammans med sin kärlek Martina har han flyttat till Hornanäs från Malmö. Han tycker om att ta det lugnt. På nätterna drömmer han om vildsvinen och när han vaknar, ibland mitt i natten, inspekterar han spåren efter dem. Han grubblar en del och är övertygad om att en ny istid är förestående.

Ritve har kommit till Hornanäs för att filma vildsvinen, inspirerad av av den lokale jägaren Arnold Falkbergs YouTube-filmer. Ritve bor i tält och försöker på olika sätt komma de skygga djuren in på livet. Hen är den person som kanske påverkas mest av vildsvinen. Hen verkar nära en dröm om att gå upp i naturen och blir djupt besviken när naturen är avvisande. För Ritve har nog också vildsvinen starkast positiv innebörd.

Mia har fått ett vistelsestipendium i sin morfars gamla skola Siggalycke. Dit tar hon med sig morfadern, som verkar vara dement, för att få honom att minnas och tala igen. Hon har med sig bandspelare och försöker förmå honom att berätta om skolans legendariske rektor, Ivar Sandberg, med botanik som specialitet. Mia har vuxit upp med berättelser och lekar kretsande kring Sandberg och den mytiska vildsvinssuggan Sigga.

Vildsvin är en dunkel roman, bitvis är det som om den utspelar sig i gränslandet mellan drömrik sömn och vakenhet, och det är onekligen frestande att läsa den allegoriskt – jag såg också att någon kallat den ekoroman – och det kanske inte är direkt fel, men jag tycker att det som gör den så speciell och sällsynt suggestiv är att den värnar så starkt om sin gåtfullhet. Samtidigt är det mesta så välbekant vardagssvenskt. Lutz hade mig på kroken direkt – en väldigt fängslande debutroman. Och Eva Wilssons omslag är något alldeles extra.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Hemma hos Hitler

images (5)

Despina Stratigakos
Hitler at Home
Yale University Press

Om man söker på ordet Hitler bland böckerna på Amazon.com får man 23.310 träffar. Det innebär, även om man tar hänsyn till att vissa träffar gäller olika utgåvor av samma bok, att det har skrivits ohyggligt mycket om Adolf Hitler. Man kan med någon slags rimlighet fråga sig om det behövs fler böcker om honom. Efter att ha läst Hitler at Home är jag beredd att svara ja på den frågan. Den här boken har en minst sagt originell infallsvinkel och handlar dessutom om det helt aktuella ämnet propaganda. Eller som det brukar kallas i Sverige: PR.

Under början av 30-talet, resonerar historikern Despina Stratigakos, hade Hitler ett imageproblem. De flesta kände honom som en vrålande ölhallsagitator. Han hade en framtoning som inte gick hem i alla läger och dessutom var han, trots sin inte ringa ålder, ungkarl. Det skvallrades en del om det. Lösningen på detta var att lansera Hitler som en både mer statsmannamässig och mysig person som gillade att vara hemma, klappa hundar och besökande barn. En sund ledare som njöt frisk alpluft.

Sålunda satsade Hitler, hans stab samt hans inredningsarkitekt Gerdy Troost, på att skräddarsy diktatorns tre hem så att de blev representativa, så att de kommunicerade rätt bild av honom. De tre bostäderna var Rikskansliet i Berlin, våningen i München och, hans personliga favorit där han vistades överlägset mest, Berghof på Obersalzberg.

Stratigakos visar övertygande att detta var en mycket medveten strategi för att forma bilden av Hitler som mer älskvärd, som raffinerad men samtidigt enkel, som ett moraliskt föredöme. Stratigakos visar också övertygande att strategin var sällsynt framgångsrik. Utländska tidningar och tidskrifter kom, framförallt till Berghof, för att göra stort uppslagna hemma-hos-reportage, som reproducerade den önskade bilden. Det är lätt att glömma det, men Hitler var länge något av en internationell kändis, innan han blev ökänd.

Stratigakos berättar mycket ingående om inredningen och dess olika detaljer. De motoriserade fönstren på Berghof imponerade stort på utländska besökare, men Albert Speer, som inte fick vara med och inreda, påpekade surt att det skulle lukta bensin från garaget på nedervåningen. En gobeläng i den så kallade Stora hallen var äkta, men de två andra var falska och bakom dem doldes utrustning för filmvisning. Jag har läst någonstans att Hitler aldrig såg Chaplins Diktatorn, men Chaplin kan mycket väl ha sett Hitlers stora jordglob. Den var Troosts idé.

Vissa fåtöljer var medvetet överdimensionerade så att besökande diplomater och politiker, som Neville Chamberlain, skulle känna sig förminskade. I en informell matsal använde Hitler ett liknande knep, han placerade dem han gillade vid sitt bord, medan mindre lyckligt lottade fick sitta vid omkringstående bord. Jag tycker att inredningen bitvis är otippat snygg. Jag hade förväntat mig mer Biedermeier och mycket tunga och ornamenterade saker. Hitler verkar ha haft ett mycket stort förtroende för Gerdy Troost.

Hitler at Home är en akademisk bok – de amerikanska universitetsförlagen har en fantastisk utgivning – men den är skriven på föredömligt klar prosa fri från jargong och den är riktigt intressant. Jag tycker till och med att de längre partierna om Troost, en av Hitlers favoriter vad gäller det estetiska i god tävlan med Albert Speer, är spännande och jag gissar att många som är intresserade av 1900-talshistoria och propaganda, även dem som redan läst en hel del om Hitler, kommer att få ut mycket av boken. Bildmaterialet är relativt rikt, mest svartvita foton.

Stratigakos skriver också att Hitlers hem försummandes efter kriget, både själva byggnaderna och hemmen som legitimt ämne för historiker. Det kan ha många orsaker. En av dem, enligt Stratigakos: ”Ultimately, the reasons for the neglect of the dictator’s homes and their creators may have more to do with scholars having all too readily accepted the propaganda of the Third Reich: namely, that Hitler’s domestic spaces existed outside the world of politics and ideology.”

Det argumenterar alltså Stratigakos kraftfullt och övertygande emot: ”I belive, to the contrary, that they were profoundly ideological spaces, which demonstrably lay at the heart of some of the most successful propaganda about Hitler produced by his regime.” Jag tycker att Stratigakos i Hitler at Home lyckas visa att Hitlers tre hem – Berghof utforskas mest utförligt – var av helt avgörande betydelse när bilden av honom drastiskt skulle förändras i början av 30-talet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Novell 149: ”A Visit” av Steven Millhauser

images (4)

Steven MillhauserVoices in the Night (2015)

Steven Millhauser är en av Amerikas mest egensinniga och främsta novellspecialister. Han har mer gemensamt med Italo Calvino och Jorge Luis Borges än med landsmännen Raymond Carver och Tobias Wolff. I hans noveller händer ofta det helt oväntade, som om det vore den naturligaste saken i världen.

”A Visit” från 1997, fint inläst av Richard Powers i New Yorker fiction podcast, handlar om en man som besöker en gammal vän, som han inte träffat på många år. Den gamle vännen har gift sig … med en groda. Det är en underhållande och melankolisk berättelse.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Noveller

Böcker doftar gott

Böcker doftar gott men olika. Gamla böcker, och antikvariat, doftar på ett sätt. Nya böcker doftar på ett annat sätt. Det har med kemi och material att göra. För bokälskare är doftande böcker lite som viner, de väcker alla möjliga associationer. Alberto Manguel föredrar doften av Penguin pockets, som han tycker doftar som ”färska skorpor”.

Om du är intresserad av böckers dofter bör du läsa: ”Can you judge a book by its odour?” av Claire Armistead i The Guardian. Konservatorer och historiker har alltid använt doften som en ledtråd när de handskats med och bedömt böcker, men nu håller forskare på att ta fram vetenskapliga metoder för att bestämma och kategorisera dofterna.

Skriv gärna och berätta om du tycker att någon bok eller bokserie doftar särskilt gott. Beskriv gärna doften.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Notiser