The 2017 VIDA Count

Varje år presenterar organisationen VIDA statistik över andelen kvinnliga skribenter i de tongivande engelskspråkiga tidningarna och litteraturtidskrifterna. Det här är några av de viktigaste resultaten, som bygger på förra årets mätningar:

”Of the 15 publications in our main VIDA Count, only 2 published 50% or more women writers: Granta (53.5%) and Poetry (50%).

This matches the number of publications from 2016 that published 50% or more women writers, with Granta making the grade for a second year (50% in 2016)now joined by Poetry, while last year’s parity at Tin House (50.6% in 2016) has fallen just below our benchmark.

Meanwhile, 5 of these major outlets had women representing between 40% and 49.9% of their total publication: Harper’s (42.1%), The New York Times Book Review (45.9%), The New Republic (42.2%), The Paris Review (42.7%), and Tin House (49.7%).

Unfortunately, the undeniable majority, 8 out of 15 publications, failed to publish enough women writers to make up even 40% of their publication’s run in 2017: Boston Review (37.8%), London Review of Books (26.9%), The New Yorker (39.7%), The Atlantic(36.5%), The Nation (36.5%), The Threepenny Review (32.7%), and The Times Literary Supplement (35.9%).

The New York Review of Books had the most pronounced gender disparity of 2017’s VIDA Count, with only 23.3% of published writers who are women. Previously, the London Review of Books had exhibited the worst gender disparity, at 21.9% in 2016, with comparable numbers in prior years (23% in 2015, 22% in 2014, 21% in 2013). In 2016, The New York Review of Books successfully strove toward gender parity, with women as 46.9% of their contributors. However, they’ve historically exhibited lows of 21% (2015), 26% (2014), and 21% (2013).”

Det är ganska dyster läsning, även om exempelvis Granta utgör ett lysande undantag. Kan det bero på att ägaren är både kvinna och svensk? Skriver VIDA apropå de här siffrorna: ”This is a good reminder that achieving gender parity is not a one-time goal.” Läs hela undersökningen med kommentarer här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

Ny kolumn i Paris Review: ”Feminize Your Canon”

cover.jpg.rendition.460.707 (2)

Den amerikanska kvartalstidskriften The Paris Review, har lanserat en ny månatlig kolumn i vilken man lyfter fram underskattade kvinnliga författare. Den första kolumnen: ”Feminize Your Canon: Olivia Manning”

Olivia Manning var en anspråksfull författare som själv ansåg att hennes verk förtjänade ett bättre öde, och att hon orättvist hamnade i skuggan av Iris Murdoch. Skriver Emma Garman i kolumnen: ”The British novelist Olivia Manning spent her dogged, embittered career longing, largely in vain, for literary glory and a secure place in the English canon.”

Manning levde under hårda vilkor, utan att få några stora priser eller verkligt betydande försäljningsframgångar. Hon klagade på att hennes kollegor ägnade sig åt stilövningar medan hon själv hämtade sitt stoff från verkligheten, som i ett av hennes mest kända verk: The Balkan Trilogy. Inte desto mindre hävdar Garman att exempelvis School for Love, en tunn tragikomisk roman som utspelar sig i Jerusalem, är ett mästerverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Notiser

Den stora bokkedjans förfall

”What I say is, a town isn’t a town without a bookstore. It may call itself a town, but unless it’s got a bookstore, it knows it’s not foolin’ a soul.”
― Neil Gaiman, American Gods

Det skrivs mer och mer om Barnes & Nobles förfall. Att skriva om nedläggningshotade boklådor har nästan blivit som en egen genre. Man får i vilket fall som helst intrycket att slutet rycker allt närmre för Barnes & Noble och dess 600 butiker.

Kanske finns det ett visst mått av skadeglädje i just det här fallet, eftersom Barnes & Noble under sin expansion slog ut så många indiebokhandlar, men i artikeln ”The Sad Decline of Barnes & Noble” märks inte detta. Skriver Gracy Olmstead: ”Visits to Barnes & Noble were one of my favorite occasions as a child.” Och så beskriver hon i detalj den mysiga och fantasifrämjande stämningen i den lokala Barnes & Noble butiken.

Och sedan berättar hon om den misslyckade satsningen på läsplattan Nook, om andra mindre lyckade satsningar, och om hur Barnes & Noble sedan försökt komma igen, men de har glidit allt längre bort från kärnverksamheten, att sälja fysiska böcker till butikskunderna.

Olmstead föreslår flera åtgärder som eventuellt skulle kunna vända utvecklingen, sånt som många andra bokhandlar har gjort för att möta konkurrensen från Amazon:

”But as it is, everything that Barnes & Noble does today is done as well or better by someone else. You could go to its café and get a Starbucks coffee and croissant—or you could go to the nearest indie coffee shop and get higher-quality versions of the same things. Nearly every café and coffee shop offers free wifi and space to work these days. And indie bookstores usually offer both new and old books at the same (or better) prices, while providing their customers with a greater sense of passion and reverence.

Barnes & Noble has long been a place of learning and love. But in its determination to innovate, it has forgotten its telos. Which means that it won’t survive much longer unless it can rediscover what made it special in the first place.”

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Amerikanska sommarböcker

images (11)

Sommarens amerikanska roman?

 
Nu duggar det tätt mellan de amerikanska sommarlistorna. De här tycker vi är mest intressanta:

Washington Posts ”The 39 Books We’re Talking About This Summer”

New York Times ”17 Refreshing Books to Read This Summer”

Chicago Tribunes ”25 Hot Books for Summer”

Vanity Fairs ”Summer Reading: This Season’s Ultimate Fiction List”

BuzzFeeds ”30 Summer Books To Get Excited About”

Och Lit Hub har gjort en aggregerad lista.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor

Sovjetisk design 1950-1989

D in the USSR 2d

Designed in the USSR: 1950-1989
Moscow Design Museum
Phaidon

Det finns dem som hävdar att oförmågan att förse medborgarna med attraktiva produkter bidrog till Sovjetunionens fall. Design hade länge låg status och det påstås rentav att orden designer och design var bannlysta, istället för designer användes termen ”konstnärlig ingenjör”. Efter Sovjetunionens kollaps var inte designhistorien avseende vardagsprodukter ett prioriterat ämne. Men 2012 grundades Moscow Design Museum på initiativ av eldsjälen Alexandra Sankova.

Tillsammans med förlaget Phaidon har Moscow Design Museum nu sammanställt en praktfull bok: Designed in the USSR: 1950-1989. Phaidon gör alltid vackra böcker, estetiska objekt i egen rätt, och även den här volymen är väldigt visuellt tilltalande. Över 300 objekt presenteras, allt ifrån förpackningar och trycksaker till leksaker, rakapparater, elgitarrer och bilar. Det är framförallt bilderna som talar, även om boken inleds med två korta introducerande texter av Justin McGuirk respektive Sankova och avslutas med en lista med framträdande sovjetiska designers.

193 Satumas

Saturnas vacuum cleaner, 1962–70s, manufactured by the Welding Equipment Plant. Picture credit: courtesy and copyright © Moscow Design Museum (page 193)

 
Ett framträdande tema är rymden, ett tecken på stoltheten över det sovjetiska rymdprogrammet, som en period överglänste den amerikanska motsvarigheten. Rymdraketer på locket till en ask med godis och den klotformade dammsugaren Saturnus är två av många referenser till rymden och rymdprogrammet.

Dammsugaren Saturnus är dessutom ett exempel på influenser från amerikanska produkter, i det här fallet Hoovers dammsugare Constellation, som lanserades 1955. Skillnaden är att Saturnus är helt klotformad och dessutom försedd med en ring av plast, som gör associationen till planeten Saturnus ännu tydligare.

231 Squirrel

Belka A50 (Squirrel) compact car project, 1955-56, Prototype designed by Yuri Dolmatovsky, Vladimir Aryamov, Zeyvang K, K Korzinkin and A Oksentevich. Picture credit: courtesy and copyright © Moscow Design Museum (page 231)

 
082 Anton Mahsa Grib

Anton, Masha and Grib Nevalyashka roly-poly dolls, 1956-70s. Picture credit: courtesy and copyright © Moscow Design Museum (page 82)

 
Jag föreställer mig att många samlare skulle betala betydande summor för många av de här objekten, inte minst radioapparater och annan elektronik. Det finns också bilder på prototyper av telefeoner från 80-talet som är sensationellt coola. Några av dem skulle funka perfekt som rekvisita i en sience fiction-film.

Det jag tycker är mest överraskande med de här drygt 300 objekten, är att så många av dem har något gulligt, mjukt och humoristiskt över sig. Jämför man med sovjetisk propaganda, som den ofta presenteras i väst, ofta hård och kompromisslös, är kontrasten betydande. Mjuka former är inte sällan framträdande. Designed in the USSR: 1950-1989 ger en unik inblick i sovjetiskt vardagsliv.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Graffitin i Paris maj 1968

Bildresultat för "the walls have the floor"

Red. Julien Besançon
The Walls Have the Floor
Övers. Henry Vale
MIT Press

För 50 år sedan restes barrikader i Paris för första gången sedan Pariskommunen nästan 100 år tidigare. Majrevolten var en bred vänsterrevolt, som riktade sin kritiska udd mot Vietnam-kriget, amerikanska imperialism och gav uttryck för missnöje med studenternas och arbetarnas villkor. Revolten, eller om man kanske ska säga revolterna, hade sitt epicentrum vid universiteten men spred sig över större delen av Frankrike. Charles de Gaulle flydde tillfälligtvis landet. Under drabbningarna dog både revoltörer och poliser. Revolterna ledde till många förbättringar för både studenter och arbetare.

En av dem som bevakade revolterna i Paris var Julien Besançon. Samtidigt som han bevakade händelserna journalistiskt nedtecknade han budskapen i revoltörernas graffiti, som snabbt spred sig i Paris. Graffitin samlades sedan i en fin liten bok, som nu finns i engelsk översättning: The Walls Have the Floor. Graffitin, ofta besläktad med situationismen, är omväxlande poetisk, filosofisk och konfrontativ. Sammantaget fångar graffitin något av andan under majrevolten. Det här är några exempel ur boken, först på engelska och sedan på franska, följt av platsangivelse.

”I don’t like writing on walls”

”J’aime pas écrire sur les murs”

Music Amphi. Nanterre

”Under the paving stones, the beach…”

”Dessous les pavés c’est la plage…”

Sorbonne

”The city whose prince is a STUDENT”

”La ville dont le prince est ÈTUDIANT”

14 rue de Condé

”We are all ‘undesirables'”

”Nous sommes tous des ”indésirables'”

Beaux-Arts

”Be realists demand the impossible”

”Soyez réalistes demandez l’impossible”

Censier

”EVE”

”ÈVE”

Nanterre

”The revolution must cease to be in order to EXIST”

”La Révolution doit cesser d’être pour EXISTER”

Hall A1. Nanterre

”Young red women always more beautiful”

”Jeunes femmes rouges toujours plus belles”

Grand Hall. New Sch. of Medicine

”In the schools 6% workers’s sons in the rehabilitation schools 90%”

”Dans les facultés 6% de fils d’ouvriers dans les internats rééducation 90%”

Rue Saint-Louis-en-l’Isle

”All power to the imagination”

”L’Imagination prend le pouvoir”

Stairway. Sciences Po

”Don’t go to Greece this summer, stay at the Sorbonne”

”N’allez pas en Grèce cet été, restez à la Sorbonne”

Sorbonne

Det här är ett mycket litet urval, The Walls Have the Floor innehåller åtminstone ett par hundra fler exempel och två korta men initierade texter om graffitin, bland annat görs jämförelser med liknande uttryck i den digitala världen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

James Comey: A Higher Loyalty

images (7)

James Comey
A Higher Loyalty: Truth, Lies and Leadership
Macmillan

James Comey, chef för FBI, fick kicken av Donald Trump och därpå ett fett bokkontrakt. Hans bok A Higher Loyalty är en märklig blandning av biografi och ledarskapsbok. Comey gör nedslag i sitt liv och sätter episoderna samman med reflektioner kring hur en verklig ledare bör uppträda. Comey framstår som både omutlig och nästan irriterande rekorderlig. Comey skriver fram sig själv som Trumps motsats och det är säkert en sann bild.

Comey har fått kritik för att han som nyligen avskedad skriver en så kritisk bok om den sittande presidenten, men boken handlar inte särskilt mycket om Trump och den handlar inte särskilt mycket om hur han hanterade turerna kring Hilary Clintons e-mail. Och min gissning är att de flesta som läser A Higher Loyalty är särskilt intressserade av just dessa två ämnen.

Comey har visserligen vittnat och berättat om sina möten med Trump tidigare, men här skildrar han middagen med Trump i detalj. Presidenten liknas vid en mafiosi som avkräver Comey lojalitet, varpå Comey säger att han bara kan erbjuda ”honesty” och då muttrar Trump ”honest loyalty”, som om han inte riktigt förstår vad Comey säger.

När man läser A Higher Loyalty får man känslan av att Comey gjort allt rätt och levererat decennium efter decennium varpå han gör ett par misstag. Det handlar naturligtvis, bland annat, om Clintons e-mail. När Comey började utreda dem igen strax före valet, utgick han ifrån att Clinton skulle vinna. Han ville försäkra sig om att ingen i efterhand skulle kunna ifrågasätta valsegern, att ingen i efterhand skulle kunna anklaga FBI för att mörka hennes förehavanden. Samtidigt var Comey märkligt defensiv vad gäller Trump-kampanjens ryska kopplingar.

Comey trasslade till det ordentligt, men så befann han sig i en extraordinärt trasslig situation. Trump erkände först att han fått en fördel, men förnekade naturligtvis att den hade påverkat valutgången. Clinton anklagade Comey för att ha bestulit henne på valsegern. Tillfrågad i Senaten om Comey ansåg att han bar ett visst ansvar för den tilltrasslade situationen svarade han att tanken gjorde honom ”nauseous”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner