”Most anticipated books fall 2019”

Listorna med höstens mest emotsedda engelskspråkiga böcker har börjat trilla in. Det här är några av dem:

LitHub, Kirkus (skönlitteratur och sakprosa), Time, Vulture, Publishers Weekly, The Millions, BuzzFeed, BookPage, HuffPost/Goodreads, Bustle, Entertainment Weekly

Jag har plockat ut 10 personliga favoriter:

9781783785360

The Topeka School, av Ben Lerner (Granta Books)

Zadie Smith och Margaret Atwood får ursäkta, men det här tror jag kan vara höstens höjdpunkt. Och det verkar Maggie Nelson också tycka: ”The Topeka School is what happens when one of the most discerning, ambitious, innovative, and timely writers of our day writes his most discerning, ambitious, innovative and timely novel to date.”

Läs eller lyssna på Ben Lerners uppläsning av ”Ross Perot and China”, en bearbetead version av en del av The Topeka School, i New Yorker. Lyssna på Lerners uppläsning av novellen ”The Polish Rider” i New Yorker. Läs våra recensioner av Lerners två tidigare romaner: På väg från Atocha och 10:04. Och missa inte att läsa en dikt av Lerner, som vi haft förmånen att få publicera i Veckans dikt.

9780525558996

Grand Union, av Zadie Smith (Penguin Press: 8/10)

Smith är en litterär superstjärna, och det ska bli spännande att läsa denna, hennes första novellsamling. Jag intervjuade henne när hon debuterade med White Teeth, och jag gjorde misstaget att fråga om hon var influerad av eller kände litterär samhörighet med Salman Rushdie. Hon gav mig onda ögat direkt och så rabblade hon upp 4-5 författare som hade influerat henne. Det var mest engelska författare från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, om jag inte minns fel. Det blev ingen bra intervju, och jag tar på mig en betydande delen av skulden för det.

Omslaget är magnifikt och det kommer med stor sannolikhet finnas med på vår, och många andras, lista över 2019 års bästa.

Läs Zadie Smiths noveller ”Escape from New York” och ”Miss Adele Amidst the Corsets”.

91ITlNRpj-L-197x300

The Water Dancer, av Ta-Nehisi Coates (One World)

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Den här boken finns med på de flesta av listorna, och det är Coates romandebut. Han har skrivit mycket fantastiska saker, och sånt som vissa anser är kontroversiellt, om relationerna mellan afro-amerikaner och vita, om det i grunden rasistiska USA. Han jämförs ofta med James Baldwin. Men han är en utpräglad retoriker och det ska bli intressant att se om han lyckas tona ned retoriken och växla över till en mer litterär och gestaltande stil. Hoppas!

Läs vår recension av Coates hyllade Between the World and Me, som har formen av ett brev till hans son, för att förbereda honom på hur det är att vara afro-amerikan i dagens USA.

Ducks, Newburyport, av Lucy Ellman (Biblioasis)

”Unstoppable… like nothing you’ve read before.”
— Booker-juryn

“A wildly ambitious and righteously angry portrait of contemporary America.”
— The Observer

En handfull meningar, som slingrar sig fram över tusentalet sidor, och bildar ett ursinnigt-humoristiskt porträtt av USA det ödesdigra året 2016.

The Secrets We Kept by Lara Prescott

The Secrets We Kept, av Lara Prescott (Knopf)

Ur förlagets beskrivning:

”At the height of the Cold War, two secretaries are pulled out of the typing pool at the CIA and given the assignment of a lifetime. Their mission: to smuggle Doctor Zhivago out of the USSR, where no one dare publish it, and help Pasternak’s magnum opus make its way into print around the world.”

9780544824256_hres

All This Could Be Yours, av Jami Attenberg (Houghton Mifflin)

Jami Attenberg framställs lite som en specialist på att skildra trasiga familjer, och hennes nya roman handlar om en familj som får det riktigt trassligt när familjens patriark dör:

”A deep dive into the darker side of family bonds, All This Could Be Yours is another compulsively readable novel by Jami Attenberg. In what feels like a rebuke to late capitalism, Attenberg refuses to find charm or redemption in the ugliness of greed. Her first book set in New Orleans, the novel casts a stark contrast between this family of outsiders and the native residents whose lives intersect with the Tuchmans. This is a parable for our times.”
The Observer

9780385543781

The Testaments, by Margaret Atwood (Nan A. Talese)

En sequel som många verkar gilla, det öppnar sig luckor i patriarkates slutna led i Gilead.

A fast, immersive narrative that’s as propulsive as it is melodramatic.”
—Michiko Kakutani, The New York Times

some trick cover 1

Some Trick, av  Helen De Witt (New Directions)

”For sheer unpredictable brilliance, Gogol may come to mind, but no author alive today takes a reader as far as Helen DeWitt into the funniest, most yonder dimensions of possibility. Her jumping-off points might be statistics, romance, the art world’s piranha tank, games of chance and games of skill, the travails of publishing, or success.”

Ninth House

Ninth House, av Leigh Bardugo (Flatiron Books)

”NINTH HOUSE is the mesmerizing adult debut by the beloved author of SHADOW AND BONE and CROOKED KINGDOM. Leigh Bardugo will take her place alongside Lev Grossman, Deborah Harkness, and Neil Gaiman as one of the finest practitioners of adult fantasy writing today.”

Nothing to See Here, av Kevin Wilson (HarperCollins)

Den här boken ska tydligen vara hysteriskt rolig, om man gillar ett visst mått av absurdism. Den handlar om en kvinna som tar hand om ett par barn, som självantänder om de blir upprörda.

Ola Wihlke

Kommentarer inaktiverade för ”Most anticipated books fall 2019”

Under Listor

Det rätta och det felaktiga sättet att sörja älskade författare?

9781400033423

Toni Morrison – Song of Solomon (Vintage)

I artikeln ”How not to mourn a beloved author” i Washington Post beskriver Sandra Newman den tsunami av citat som vällde ut i sociala medier när Toni Morrison gick bort i augusti. Hon ger några exempel på citat som spreds av prominenta personer:

”When the great author Toni Morrison died in August, the world responded with a familiar public ritual: the online sharing of her most popular quotes. Sen. Kamala D. Harris tweeted: ‘Something that is loved is never lost.’ Sen. Bernie Sanders chose: ‘If you are free, you need to free somebody else.’ Rapper Common, actress Kerry Washington and Democratic presidential candidate Beto O’Rourke all went with: ‘You wanna fly, you got to give up the s— that weighs you down.’ News outlets (including The Washington Post) offered compilations of favorites like ‘You are your best thing’ and ‘If you surrendered to the air, you could ride it.'”

Newan argumenterar för att en storm av det här slaget i sociala medier, riskerar att trivialisera Morrisons författarskap, den riskerar att reducera Morrison till något slags självhjälpsguru. Hon oprahfieras. Det ger en falsk bild av Morrisons författarskap, eftersom citaten är tagna ur sitt sammanhang. Vissa har hon inte ens givit upphov till.

Newman framhåller Obama som ett lysande undantag:

”[You] can easily mourn a writer’s death without the use of quotable quotes, as former president Barack Obama did in his memorial tweet for Morrison: ‘Her writing was a beautiful, meaningful challenge to our conscience and our moral imagination.'”

Jag förstår Newmans argument, att citaten ger en helt felaktig bild av, i det här fallet, Morrisons författarskap, men jag tycker också att man kan se det just som en ritual, en ganska harmlös ritual som pågår i några dagar eller en vecka. Det kan ju också vara så att personer som inte är bekanta med Morrisons Nobelpris-belönade författarskap, får upp ögonen för det.

Jag är kluven – vägrar välja vinkel. Vad tycker du?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Notiser

Är vi mitt uppe i historiens femte stora skäggrörelse?

9781138578203

Eleanor Rycroft – Facial Hair and the Performance of Early Modern Masculinity (Routledge)

”The historian Christopher Oldstone-Moore identifies ‘four great beard movements’ that punctuate the history of masculinity – the second century, the High Middle Ages, the Renaissance and the latter half of the 19th century. Arguably we are currently at the beginning of a fifth age, though time will tell whether this is merely a moment of fashion or something more. Certainly beards have been current and widespread for the last 20 years and the term ‘hipster beard’ is idiomatic. […] While there are no universal triggers for ‘great beard movements’, we might venture that the early modern period was a time of enormous change – religious, economic, political, cultural and medical.”

Citerat ur The Beard Maketh the Man. During the Renaissance, the beard was the defining feature of a man” av Eleanor Rycroft i History Today

Rycraft är specialist på teatern under tididgmodern tid, och det kryllade av skäggiga män på scenen; skägg var den tydligaste markören för maskulinitet, inte minst i Shakespeares dramer. Rycrofts artikel är genuint spännande, inte minst tanken på att vi skulle kunna vara mitt uppe i historiens femte stora skäggrörelse:

”As we look at today’s hipsters – beards, man-buns and tattoos aplenty – we may also wonder what lies beneath the surface of the identities that they construct.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

”Formfront – affischer av folk som tycker saker”

Av en lycklig slump landade jag på Formfronts hemsida. De har affischer till salu som är skapade av en rad olika tecknare och konstnärer. Variationen är stor, men deras budskap är progressiva, humanistiska, de präglas av drastisk, ofta hysteriskt rolig humor, många av dem är riktigt snygga, fanzine-punkiga, och några av dem är inspirerad av 70-talets underskattade politiska affischkonst. Alla affischer är tryckta i en upplaga om 500 exemplar och kostar bara 200 kr stycket.

Så här står det på Formfronts hemsida:

”1. Formfront finns för att sprida glädje, kraft, irritation och mod i fikarum, på arbetsplatser, i studentrum, på köksväggar, utedass och fasader. I privata rum såväl som i offentliga miljöer. Överallt där det får plats en affisch (Obs! Vi vill väldigt gärna se bilder på fikarum, arbetsplatser etc. där våra affischer hamnar!)”

Mycket mer än så känner jag inte till om Formfront – det ursprungliga projektet sjösattes 1997 – men jag mejlade dem och bad om lov att få visa några av dem här. Deras hemsida kanske inte är helt aktuell, men estetiken och affischernas attityd eller budskap är nära nog universella. Det här är några av mina favoriter.

FF1206

Tjugohundratalsångest

”Joakim Ojanen (f.1985) är konstnär och illustratör. Han har gett ut ett tiotal fanzines och artists books och även formgett en mängd konsert- och utställningsaffischer. Han studerar för närvarande magisterprogrammet Storytelling på Konstfack.”

FF9703

Befria människan

”OBS! Vintage! Den här affischen är en del av det ursprungliga Formfrontprojektet från 1997 av Nille Svensson. Eftersom affischerna har legat ihoprullade sedan det legendomsusade 90-talet kan de ha smärre obetydliga skönhetsfel. Färgerna är dock helt oblekta.”

FF1501

”Define help”

”Samuel Nyholm är grapfisk formgivare och illustratör. Startade och var del av den svenska designbyrån Reala. Numera stundtals verksam under sitt alias SANY. Sedan 2012 professor i illustration på HfK, Bremen, Tyskland och tidigare lärare i grafisk design på ECAL i Lausanne. Föreläser regelbundet på Gerrit Rietveld Academie och Sandberg Institute i Amsterdam, Werkplaats Typography i Arnhem och ESAD in Strasbourg.”

FF9701

Utopist javisst

”OBS! Vintage! Den här affischen är en del av det ursprungliga Formfrontprojektet från 1997 av Nille Svensson. Eftersom affischerna har legat ihoprullade sedan det legendomsusade 90-talet kan de ha smärre obetydliga skönhetsfel. Färgerna är dock helt oblekta.”

FF1203

Naturen

”Pontus Lundkvist (f. 1971) är serietecknare och författare som medverkar regelbundet i Galago och Rocky Magasin. Hans bildkonst har sedan det sena 80-talet prytt ett växande antal skivomslag, flyers och obskyra kulturtidsskrift- och fanzine-sidor. Sedan 2007 är han chefredaktör för kulturtidsskriften ‘Det Grymma Svärdet’. Han har även varit verksam som nollbudgetfilmare, noise-musiker och performanceartist. Hans fanzineantologi ‘Mina Ögon!! Mina Ögon!!!’ (1987-2006) finns utgiven av Lystring förlag. Romanen ‘Okända djur’ och seriealbumet ‘Full sysselsättning’ av Galago.”

FF1205

00-tal

”Sara Granér (f.1980) debuterade 2008 med ‘Det är bara lite AIDS’. 2010 utkom albumet ‘Med vänlig hälsning’ samt ‘Sara Granérs vikariekalender 2011’. Sara Granér tilldelades EWK-priset 2010. Sara Hansson är svensk serieskapare (f. 1986) i Alingsås som debuterade våren 2011 med ‘Vi håller på med en viktig grej’ utgiven av Galago.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Intervju med formgivaren Rasmus Pettersson om bokomslag

rilke

Titel: Orfeus-sonetterna
Författare: Rainer Maria Rilke
Förlag: Modernista

”Man köper heldre en vacker bok för en krona än en ful för 50 öre”
— August Strindberg

Jag har intervjuat en rad svenska och amerikanska formgivare, som är särskilt inriktade på böcker och bokomslag. Frågorna har varit ganska snarlika, men svaren har skiftat. Det har varit genuint spännande att få veta hur de, var och en på sitt vis, tänker och arbetar för att göra bästa tänkbara bokomslag. Nu har jag fått möjlighet att ställa några frågor till Rasmus Pettersson, designer och typograf på Modernista, vars böcker har en sällsynt medveten formgivning.

sketchesTitel: Spinoza och jag
Författare: Rebecca Goldstein
Förlag: Fri Tanke

Berätta gärna lite om din bakgrund, om ditt intresse för estetik och om hur du blev grafisk formgivare med särskild inriktning på böcker?

— Jag är uppvuxen långt ut i de västgötska skogarna utanför Ulricehamn, i ett samhälle som heter Grönahög. Ända sedan jag var liten har jag gillat att teckna, och jag minns hur vi i mina tidiga tonår installerade Adobe Photoshop Elements på familjens dator vilket snabbt fick mig att bli duktigt på »photoshoppande«. Jag hängde på diverse internetforum på den tiden, och blev där känd för att vara den som hjälpte alla med att fixa till sina visningsbilder – allt från enkla saker som att göra bakgrunden på en befintlig bild transparent, till att helt och hållet teckna om ett foto i Adobe Illustrator.

— Jag studerade Grafisk design och webbutveckling på Tekniska högskolan i Jönköping och fick sedan jobb på en reklambyrå i samma stad. Det var dock alltid främst den taktila delen av design snarare än det digitala och webbaserade som lockade mig, och jag tenderade dessutom att jobba på ett utpräglat typografiskt sätt i alla projekt (jag fokuserade mycket på gridsystem och att finna matematiska relationer mellan marginaler, typsnittstorlek och baslinje), vilket jag insåg var lite småunderligt i reklambranschen – jag självstuderade nämligen mycket genom att läsa alla böcker om design jag kunde komma över, och var därmed starkt påverkad av bl.a. Jan Tschichold, Robert Bringhurst, Karl-Erik Forsberg, Josef Müller-Brockmann och Dieter Rams.

— På grund av min förkärlek för typografi gjorde jag mina egna små böcker genom att skriva ut dem på byråns skrivare och sedan själv sy ihop ryggen och limma dit ett omslag – det gav mig blodad tand och jag fick för mig att mejla diverse förlag om möjligheten att jobba med dem. Först började jag frilansa tillsammans med Fri Tanke – till en början enbart genom att typografera inlagor, men sedan även med omslag – och blev sedan ganska tätt inpå det anställd av Modernista som designer och typograf.

rasmussen

Titel: Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen
Författare: Bjørn Rasmussen
Förlag: Modernista

Skulle du kunna beskriva den kreativa processen, från början när du får ett uppdrag? Hur många och vilka personer är inblandade innan man valt slutgiltigt omslag och form? Hur skulle du beskriva Modernistas respektive din egen estetik(er) avseende bokomslag?

— Det varierar väldigt mycket från uppdrag till uppdrag – allt från att man läser boken i fråga, till att man läser bitar av den, t.ex. en abstract eller ett lektörsutlåtande. Ibland är inte ens manuset påbörjat, men man får helt enkelt göra det som krävs för att få en tillräckligt tydlig bild av vad boken handlar om för att kunna gå vidare. Jag brukar försöka leta efter någon sorts av essens eller grundtes i boken som man kan abstrahera ner till en visuell representation på omslaget – på så sätt påminner det lite om att göra en logotype för ett företag: logotypen mynnar ju oftast ut i en liten bild som ska symbolisera hela företaget, dess affärsidé och vad det står för. Ungefär samma relation gäller mellan omslaget och bokens innehåll.

— Rent konkret börjar jag nästan alltid med att göra tumnagelskisser på papper. De blir alltid väldigt grova, och helt oläsliga för alla utom mig själv – men poängen med dem är inte att de ska bli snygga, utan att de ska få mig att komma ihåg mina idéer men också för att jag i grova drag ska kunna se om layouten kommer funka på ett omslag eller inte. Jag gillar att börja på papper för man låser sig annars väldigt lätt i datorn. Det går dessutom snabbare att ”tänka” på papper än det går att tänka med hjälp av ett datorprogram.

nietzsche_1

Titel: Om moralens härstamning
Författare: Friedrich Nietzsche
Förlag: Modernista

— Om tiden tillåter brukar jag låta skisserna vila i typ en vecka innan jag går vidare och gör en färdig skiss som kan visas för förlaget. Hur det går till beror förstås helt på vad som ska vara på omslaget – ibland handlar det om ren typografi i InDesign, ibland behöver man rita något ytterligare på papper och skanna in, ibland är det massa photoshoppande som gäller, ibland är det helt en lek med grafiska former i Illustrator… Man gör det som krävs helt enkelt.

— När skissen är klar brukar jag även då föredra att den får »ligga till sig« lite – men även det beror förstås på hur mycket tid man har på sig. När man visar upp skissen blir det ofta en diskussion med flera personer kring huruvida känslan är rätt eller inte (och, rent krasst, om det är snyggt eller inte). Om man gjort ett bra jobb berättar alla hur fantastiskt ens omslag är och allt är frid och fröjd, annars kan det bli en diskussion och man får gå tillbaka till ritbordet. På Modernista diskuterar vi tillsammans, och vi formgivare kan ibland få argumentera lite för att få igenom våra omslag.

”Man kan ofta kan känna igen Modernistaböcker just på dess väldesignade omslag och inlagor.”

bergsten_den_svenska_poesins_historia_omslag_inb

Titel: Den svenska poesins historia
Författare: Staffan Bergsten
Förlag: Modernista

— Modernistas estetik är väldigt präglad av Lars Sundhs skarpa formsinne, och jag tror det är en av de styrkor Modernista är känt för. Man kan ofta kan känna igen Modernistaböcker just på dess väldesignade omslag och inlagor. Specifikt vad omslagen beträffar tenderar de vara väldigt moderna och stilmedvetna: det finns en uttalad princip att försöka uppdatera klassisk litteratur för en ny publik med en modernare form.

— Mitt eget formspråk utvecklas (förhoppningsvis) fortfarande mycket från bok till bok, men jag har definitivt en förkärlek för rena omslag, helst helt typografiska/grafiska. Om jag kan representera bokens idé typografisk brukar jag känna mig rätt nöjd.

Kan du plocka ut tre av dina omslag som du är särskilt nöjd med, och kortfattat beskriva hur du tänkte när du formgav dem?

bradbury

Ray Bradbury – Fahrenheit 451 [Modernista]

— Fahrenheit 451 faller i samma kategori som t.ex. Orwells 1984 och Kafkas Förvandlingen på så sätt att det finns mängder av bra (och mindre bra) omslag för dem – det verkar vara vanligt att designstudenter övar på den typen av omslag. Det gör det svårt att göra något originellt, då alla bra idéer redan är gjorda till döds. Jag beslöt mig dock att inte oroa mig alltför mycket över det och undvek istället att kolla på hur alla andra hade gjort, för jag hade egentligen min idé klar från början: eftersom bokbränning är ett så centralt tema tänkte jag att det vore kul om vår utgåva såg ut som att den existerade i det universum som boken utspelar sig i. Det innebar konkret att boken skulle se ut som om den var halvt uppbränd. Omslaget visar därmed en av sidorna i boken, med titel ”stämplad” rakt över texten. Jag tycker det blev ganska effektfullt.

vetenskapliga_klassiker

Vetenskapliga klassiker, utgivna av Fri Tanke.

— Okej, detta är en hel serie omslag så det kanske är lite fusk, men det känns svårt att välja bara ett av dessa. Det var lite mer jobb än vanligt att hitta känslan för vilket formspråk serien skulle ha, och jag hade i tidigt skede en idé kring författarporträtt som inte landade riktigt rätt. Det är alltid knepigt att göra en hel serie av omslag, för de måste vara tillräckligt enkla och välkonstruerade för att funka med alla potentiella böcker som ska komma ut i framtiden i samma serie – det går t.ex. inte att göra någon specifik och komplex typografisk lösning eftersom alla böcker kommer ha olika titlar. Lösningen blev att hålla typografin stram och istället skapa en illustration av rena färger och former för varje bok som skulle ge en känsla av bokens innehåll, på ett väldigt abstrakt sätt.

— Det löste problemet med att de olika böckerna kan spreta rätt rejält i innehåll – beroende på om det finns något konkret visuellt i boken att hänga upp omslagsillustrationen på eller inte går det att variera hur abstrakta illustrationerna ter sig. För boken om Nils Celsius (ej att förväxla med hans son, Anders Celsius) som handlar mycket om astronomi fanns det många visuella symboler att ta fasta vid, och för Lusten att upptäcka blev det istället mer abstrakt. Att få leka med färger och former på bokomslag är dessutom väldigt kul, vilket underlättar mitt arbete för kommande omslag – och jag hoppas även att det reflekteras i de omslag jag gjort hittills.

forgiftad

Ulf Ellervik – Förgiftad [Fri Tanke]

— Ulf Ellerviks Förgiftad handlar, som titeln antyder, om giftmord. Jag kände direkt att det ämnet tillsammans med den titeln är så pass intressant och gripande i sig att jag ville lyfta titeln stort över hela omslaget, och ge känslan av att hela boken är förgiftad, så att säga. Det innebar att boken fullkomligen behövde lysa av giftgrönt, och för det krävdes en Pantonefärg. Tillsammans med präglingen av de blockiga bokstäverna – och I:et som av ren tur visade sig hamna i mitten av layouten, vilket gav mig idén att byta ut det mot en spruta – blev helheten passande dramatisk.

Skulle du kunna nämna tre omslag, svenska eller utlänska, som du tycker är nära nog perfekta? Och förklara vad som gör dem perfekta?

— Den frågan är lika svår att svara på som »vilka är dina tre favoritlåtar?«! Precis som det finns otaliga bra låtar finns det för många fantastiska omslag för att kunna lista dem – dessutom varierar det från dag till dag vilka man gillar bäst. Här är dock tre som direkt stack ut när jag kollade igenom min omslag-som-är-för-bra-för-att-vara-sanna-mapp:

theFall

Albert Camus – The Fall, design Helen Yentus

Helen Yentus lek med svartvita former för Vintage Books Camus-serie är ett ypperligt exempel på Dieter Rams princip ‘Less but better’. Det är så enkelt och ändå så uttrycksfullt. Alla är underbara, men hur de svartvita formerna på just The Fall får en att känna att man faller in i omslaget är rätt oslagbart.

9780226171715

Scott Herring – The Hoarders, design David Drummond

— Ett mästerligt exempel på vad jag tidigare nämnde är något jag gärna försöker mig på men sällan lyckas med: att göra ett typografiskt omslag där titeln på något sätt förmedlar bokens idé. Hur representerar man en bok om hoarding? Man hoardar bokstäverna i titeln och staplar dem över hela omslaget, förstås. Även Drummonds design för The Reinvention Of The European Radical Right är ett grymt exempel på samma princip.

Klicka för att se bild

Jan TschicholdFormenwandlungen der Et-Zeichen / A Brief History Of The Ampersand, designad av Tschichold

— Allt av Tschichold är förstås guld, och detta har allt: den perfekt utförda typografin, tillsammans med den röda accentfärgen och de stora marginalerna gör detta o så vackert. –zeug har nyligen gett ut ett faksimil på engelska som är att rekommendera.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och tre bubblare: Omslaget till Byung-Chul Hans Trötthetssamhället av Håkan Liljemärker, Jamie Keenans omslag till Nabokovs Lolita och alla klassikeromslag av David Pearson för Penguin (jag kan omöjligen välja bara ett).

Vad finns det för designtrender just nu, i Sverige och utomlands, vad gäller böcker?

— Centrerad text med stort radavstånd tycker jag man ser ofta! Jag tenderar själv att göra det för jag tycker det ser snyggt ut, men det kanske är en trend som kommer ogillas när vi ser tillbaka på denna tiden i framtiden. I allmänhet verkar även stor typografi på omslag vara populärt (återigen något som jag gillar), och dessutom handtextade titlar. Jag upplever också att bra, klassisk typografi verkar ha fått något av en återkomst, vilket förstås är roligt.

Besök gärna Rasmus portfolio, följ honom på Instagram och Twitter. Där kan du se mer av hans produktion, mängder med sagolika omslag.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Intervjuer

Varför läser vi, egentligen?

”For John Banville, the sentence is ‘this essential piece of our humanness. . . our greatest invention.’ […] Skilled writers write in sentences—not because sentences are what we all write in (although they are), but because they write small. They see the sentence as the ur-unit, the granular element that must be got right or nothing will be right. Their books, however long they become, are gatherings of sentences.

Scientists at the Institute of Nuclear Physics in Kraków analyzed more than a hundred classic works by authors such as Dickens, Joyce and Beckett, and found that the sentences behaved like a mathematical multifractal: a structure whose smallest part resembles its whole. The best writing is self-consistent. It sounds as if it comes from the same breathing body standing in the same place, rather as wine from a certain terroir is said to have, from its climate and soil, a taste irreplicable anywhere else. What special terroirmakes a piece of writing irreplicable? Its sentences.”

Citerat ur ”Good Sentences Are Why We Read” i LitHubLitHub av Joe Moran.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Citat, Notiser, Recensioner

Faksimilutgåvor och rara tryck utgivna i samband med New York Dada 100 år

Detta bildspel kräver JavaScript.

THE BLIND MAN
Marcel Duchamp, Beatrice Wood & Henri-Pierre Roché
Edited by Sophie Seita
Elizabeth Zuba, Contributor
UGLY DUCKLING PRESSE

Dadaismen föddes i Schweiz. Det är sant, men den föddes även i New York, ungefär samtidigt. I samband med att det var 100 år sedan Dada föddes, gav det lilla och oberoende, men modiga förlaget Ugly Duckling Presse, ut en sensationellt snygg och intressant box. Den är fullmatad med unika tryck, men huvudnumret är faksimilupplagor av tidskriften The Blind Man 1 & 2.

Redaktörer för The Blind Man var Marcel Duchamp, Beatrice Wood & Henri-Pierre Roché. Och det första numret inleddes med ett tillkännagivande:

”The Blind Man celebrates to-day the birth of the Independence of Art in America”

Och på sätt och vis kan man säga att de höll sitt ord. I tidskriften presenterades Marcel Duchamps mest kända readymade, konsthistoriens mest kända readymade, en pissoar som ställts upp och ner och signerats ”R Mutt”. Verket Fountain (1917) har även attribuerats till Elsa von Freytag-Loringhoven. The Blind Man 2 ägnas i stor utsträckning åt att försvara, förklara och argumentera för Fountain.

Oavsett vem verket bör tillskrivas, så är den här unika boxen som en liten tidsmaskin, som förflyttar läsaren/betraktaren tillbaka till en punkt i konsthistorien, då synen på konstnären och konstverket tar ett gigantiskt kliv in i framtiden. Det här lilla avant gardet befriade inte bara konsten i Amerika, utan i större delen av världen, och deras tankar och idéer har i mycket hög utsträckning format dagens konstvärld, själva konstbegreppet och synen på konstnärens roll.

Det är fascinerande att bläddra i tidskrifterna och det övriga grafiska materialet. Det är fascinerande att ett så relativt anspråkslöst material, inte helt olikt fanzines, faktiskt förändrat konsthistorien i grunden. Och det hela knyts samman synnerligen elegant i en lärd essä av Sophie Seita, som handlar om Dada-tidskrifter i New York 1917.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner